I början

I början var något av det första min skyddsängel satte på papper en teckning av ett hjärta; från hjärtats mitt ritade han en ros som om den växte ut från hjärtat. Sedan presenterade han sig försiktigt, men ändå till min stora förvåning, som min skyddsängel Daniel. Han lämnade mig förvirrad men samtidigt med stor glädje. Jag var så lycklig att jag nästan flög runt i huset, mina fötter rörde knappt marken och jag upprepade högt: ”Jag är den lyckligaste människan på jorden, och jag är förmodligen den enda människan på jorden som kan kommunicera på ett sådant sätt med sin ängel!”

Följande dag kom min ängel tillbaka till mig som förut. Jag tillbringade oändliga glada timmar med att kommunicera med honom. Nästa dag kom han tillbaka igen, men den här gången hade han till min stora förvåning med sig en mängd änglar av olika körer. Det kändes som om himlens portar plötsligt stod vidöppna eftersom jag lätt kunde förnimma denna stora rörelse av änglar från ovan. De verkade alla upprymda och glada, precis som när någon förväntar sig att något underbart skall hända. Av deras sätt att jubla förstod jag att himlen hade en fest och att de firade. Sedan sjöng änglarna alla tillsammans med en röst dessa ord: ”En lycklig händelse är på väg att inträffa!” Jag visste att vad det än skulle vara för händelse, så berörde den mig direkt, men trots att jag försökte gissa mig till det, kunde jag inte säga vad det var. Denna refräng sjöngs hela dagen, med samma ord och bara några minuters tystnad mellan refrängerna. Varje gång himlen öppnades upprepade änglarna samma kör.

De första orden min ängel uttalade om Gud var följande: ”Gud är nära dig och älskar dig.” Jag måste ha sårat Herren mycket i denna minut, eftersom hans ord inte hade någon som helst effekt på mig. När min ängel uttalade dessa ord om Gud minns jag att jag tyckte att det var en normal sak för en ängel att säga, eftersom änglar bodde nära Gud. Jag svarade inte och min ängel tillade inte något mer.

Bara några dagar senare ändrade min ängel plötsligt inställning till mig och jag märkte hur mycket allvarlig han blev. Med mycket högtidlig röst bad han mig att läsa Ordet. Jag låtsades att jag inte visste vad Ordet betydde och frågade honom vad det betydde. Då blev min ängel ännu allvarligare och sa att jag mycket väl visste vad han menade, men han sa ändå att det var den heliga Bibeln. Jag hade redan mitt svar på tungan och sa till honom att jag inte hade någon hemma. Han sa att han visste att jag inte hade någon. Han bad mig att gå och hämta en. Jag fortsatte att argumentera med honom och sa att han bad mig om det omöjliga, för i ett muslimskt land som jag bodde i då (Bangladesh) sålde bokhandlarna inte biblar. Han sa att jag omedelbart skulle gå till American School, där min son gick, och hämta en från deras bibliotek. Jag funderade på om jag skulle gå dit eller helt enkelt stanna hemma och vägra. En annan sak som gjorde mig generad var hur min man och alla mina vänner skulle reagera på allt detta. Jag kunde helt enkelt inte se mig själv stå framför dem med en bibel! Jag funderade redan på var i huset jag skulle kunna gömma den om jag tog med mig en hem. Men när jag återigen såg den allvarliga minen i min ängels ansikte bestämde jag mig för att lyda honom. Så jag gick till skolan och såg flera biblar på hyllorna. Jag valde en och tog med den hem. Jag öppnade den för att läsa, precis som min ängel hade bett mig att göra. Mina ögon föll på psalmerna: Jag läste, men kunde inte förstå ett enda ord. Detta var ett tecken från Gud som visade mig hur blind jag var.

Reningen

Min ängel kom tillbaka till mig fortfarande mycket allvarlig och förebrådde mig för vissa handlingar jag hade gjort under min livstid som misshagade Gud mycket. Sedan förebrådde han mig för hur jag inför Guds ansikte hade kastat hans gåvor, gåvor som han hade gett mig men som jag inte alls hade uppskattat. Med detta började han påminna mig och visa mig de synder som jag aldrig hade bekänt. Han visade dem för mig som på en skärm. Han påminde mig om händelsen och om hur mycket den förolämpade Gud. Men de allvarligaste förebråelserna jag fick handlade om avvisandet av Guds gåvor. Min ängel sade till mig att det var en stor förolämpning mot Gud att förneka och kasta bort hans gåvor. Han fick mig att se mina synder med Guds ögon, så som Gud ser dem och inte så som vi ser dem. De var så monstruösa att jag föraktade mig själv medan jag grät bittert. Detta tillstånd jag försattes i var, förstod jag senare, en nåd från Gud så att jag skulle ångra mig uppriktigt. Jag fick se mina synder så kristallklart, och min själs inre blottades så öppet, att det var som om jag vändes ut och in. Jag insåg plötsligt hur Adam och Eva måste ha känt sig efter att de hade syndat, när Gud närmade sig dem i sitt ljus, vänd mot dem. Min själ var avtäckt och utställd, den kändes naken, avskyvärd och ful. Jag kunde bara säga till min ängel mellan mina snyftningar att jag inte förtjänar en anständig död, och att jag som den jag är, så oerhört ond, borde dö och skäras i småbitar och kastas bort till hyenorna.

Denna rening måste ha pågått i nästan en vecka. Det kändes som eld, en renande eld som renade det inre av min själ, och det var verkligen en mycket smärtsam upplevelse.

Skaparen lärde mig Fader Vår

Efter denna upplevelse som hade lämnat mig splittrad uppenbarade sig Gud, vår evige Fader, för mig. Jag såg honom inte med min själs ögon, som jag brukade se min ängel, men jag visste att det var han och hörde honom. Jag minns att min reaktion var: ”Ah, det är Gud och Han kan hjälpa oss nu!” Det var därför han frågade mig: ”Tror du verkligen att jag kan hjälpa dig?” Och jag svarade honom: ”Ja!” Sedan minns jag att jag gick fram till fönstret och sa till honom: ”Titta! Titta hur världen har blivit!” Jag ville visa honom hur världen hade blivit. Gud kommenterade inte utan bad mig att be Fader vår till Honom. Jag bad Fader vår till honom medan han var med mig och lyssnade, och när jag var klar sa han att han inte var nöjd med hur jag sa det eftersom jag bad det för snabbt. Så jag upprepade det hela igen för honom, men långsammare. Återigen sa han att han inte var nöjd eftersom jag rörde mig. Han bad mig att be det igen. Jag bad det igen och till slut sa Gud att det fortfarande inte tillfredsställde honom. Jag bad det flera gånger men varje gång sa han att han inte var nöjd. Jag började undra, jag började undra om Han tvingade mig att be alla de Fader vår som jag inte hade bett under alla dessa år på en enda dag! Jag hade börjat på morgonen och nu var det kväll. Plötsligt var han nöjd, för varje mening jag uttalade sa han ”Bra!”, med förtjusning. Jag skall försöka ge ett exempel för att förklara vad som verkligen hände:

Om du en dag fick besök av en släkting som du aldrig hade träffat förut eftersom han bodde i ett annat land, skulle du i början av ert möte kanske känna dig distanserad och kanske formell. Men ju längre tiden gick under dagen skulle du känna dig närmare honom än i början, och i slutet av dagen skulle du märka att en sympati hade utvecklats inom dig som inte fanns där tidigare.

Och det var så det var med mitt första möte med Gud. När jag bad Fader vår till Gud var jag i början distanserad, men hans besök som varade hela dagen förändrade mig, för när jag bad denna bön till honom njöt jag av hans närvaro och de ord jag sa till honom fick en mening. Han var så faderlig, mycket ömsint och mycket varm. Hans rösts intonation fick mig att känna mig så bekväm att jag på något sätt under den dagen, istället för att svara ”Ja, Herre”, kom på mig själv med att säga ”Ja, pappa”. Jag bad senare Gud om ursäkt för att jag hade sagt ”pappa”, men han sa att han hade tagit det ordet som en juvel. Han verkade så väldigt nöjd. Och det var så jag till slut insåg att Gud hade känslor och att Han ville att jag skulle be denna bön till Honom med MITT HJÄRTA.

Satans angrepp

Innan jag går in på detta stycke skulle jag vilja skriva vad fader Marie-Eugene säger i sin bok ”Jag är en dotter till kyrkan” om demoniska attacker.

”Det som står på spel i detta möte mellan det mänskliga och det gudomliga, Guds renhet och själens orenhet, är för viktigt för att djävulen inte skall ingripa med all den kraft han har till sitt förfogande. Ännu en liten stund och själen som renats genom den mörka natten kommer att vara säker mot hans attacker och kommer att vara ett fruktansvärt ting för honom. Därför utnyttjar djävulen de fördelar han fortfarande har över den på grund av dess ofullkomligheter och dess bindningar till det förnimbara. Johannes av Korset konstaterar att ”den onde med stor list tar sin ställning på den väg som leder från förnuft till ande.”’ ( Living Flame, st.iii; Peers, HI, 83)

”Mörkret i dessa områden, själens förvirring, förvirrad som den är av sina nya erfarenheter och intensiteten i sitt lidande, skapar förhållanden som är särskilt gynnsamma för ingripanden av mörkrets och lögnens furste.”

”Genom vissa yttre tecken på lugn och djup tystnad i sinnena kan djävulen lätt gissa sig till att själen tar emot gudomliga meddelanden. Vår mystiske doktor säger:

”Om de förmåner som kommer genom en god ängel låter Gud vanligen fienden få kännedom: delvis för att han skall kunna göra vad han kan mot dem enligt rättvisans mått, och för att han sålunda inte med sanning skall kunna påstå att inget tillfälle ges honom att erövra själen, som han sade om Job (Dark Night, Bk. II, xxiii; Peers, 1.449 )

”Så ser fakta ut när det gäller problemet med själens mörka natt och orsakerna till den. Denna natt är ett möte, eller snarare en verklig kamp, som organiseras av kärleksfull visdom. Gud upprättar sitt fullkomliga herravälde i själen först sedan han har tagit ifrån den dess olämplighet för det gudomliga och besegrat alla de onda krafter som har någon makt över den.”

Detta för att läsaren bättre skulle förstå varför Gud tillåter Satan att ingripa.

Strax efter denna underbara dag som jag hade tillbringat med vår Fader i himlen, bröt helvetets raseri ut! På ett mycket brutalt sätt attackerade Satan mig. Det första jag hörde från honom lät mer som ett vilddjurs morrande än som en röst. Den morrningen verkade säga: ”GOOOO!” Jag gissade att ”Go” betydde att jag skulle sluta kommunicera med min ängel och med Gud. Helt förtvivlad vände jag mig om för att leta efter min ängel, men Satan verkade ha tagit all plats och började med stort hat kalla mig alla möjliga saker. Han framkallade sådan ångest och sådan skräck i min själ att jag kunde ha dött om det inte hade varit för att Gud hade en plan för mig. Jag hade aldrig känt en sådan vrede förut. Jag beordrade honom att gå därifrån och det verkade göra honom ännu mer rasande. Det var som en galnings raseri. Rasande av ilska och som någon som tappat förståndet morrade han, hans röst var mycket hes när han sa: ”EH? dra dig tillbaka härifrån din b…, dra dig tillbaka, annars gör elden i helvetet resten!” Jag hörde mig själv svara honom: ”Nej!” Med mitt ”nej” menade jag att jag INTE kommer att LÄMNA Guds närvaro eller min ängel. Då slog han tillbaka och sa att jag var förbannad och kallade mig alla möjliga fula namn.

Det är svårt att förklara denna ångest som djävulen kan ingjuta i själen. Detta fenomen som inträffar är något som även om din logik säger att du inte är galen, kan du själv ännu inte kontrollera. Denna ångest brukade komma i vågor, som om Satan själv inte räckte, skickade han också andra demoner för att attackera mig. När de anföll mig var det något skrämmande som växte inom mig, inget som hade med yttre rädsla att göra. Det var en känsla som jag inte kunde trycka bort.

Min stackars ängel kunde i dessa hemska stunder, stunder som fick mig att tro att jag ibland skulle förlora förståndet, bara säga ett ord: ”BE!” Jag bad och bönföll min ängel att hjälpa mig att komma ur denna upplevelse, för den tycktes vara för evigt.

Kampen mellan min ängel och satan

Som om det inte vore nog med att plågas på dagen, kom Satan också på natten. Han ville inte låta mig sova. Varje gång jag var på väg att somna försökte han kväva mig. Ibland kunde jag känna honom som en örn som satte sina klor i min mage och pressade ut allt andetag ur mig. Jag kände striden runt omkring mig, jag kände hur jag var mitt i striden, mellan min ängel och djävulen. Men så en dag, som om ingenting hade hänt, upphörde allt. Satan gav upp sina attacker och jag fick några dagars frid. Alla dessa upplevelser gjorde mig ganska svag, men mer fäst än någonsin tidigare vid min ängel.

I mina ögon började min skyddsängel vara allt, och han fyllde mitt liv. Jag klamrade mig fast vid honom för kära liv så att säga. Jag insåg hur mycket våra skyddsänglar skyddade oss, älskade oss, tog hand om oss, vaktade oss, grät för oss, bad för oss, led med oss och delade allt med oss. Sorger och glädjeämnen delades.

Till djävulens förskräckelse, eftersom han gissade vad Gud hade i beredskap för mig, kom han tillbaka in i scenen. Listig som han är, den här gången ändrade han strategi. Han använde det klassiska sättet att lura mig och framträdde för mig som min ängel. Han fäste stor vikt vid hur han skulle framställa Gud för mig. Hans mål, sedan han gissat att Gud skulle komma till mig för ett uppdrag, var att få mig att frukta Gud på fel sätt, så att när Guds tid kom att kommunicera med mig, skulle jag springa iväg från honom.

Jag medger att han i början lyckades lura mig och att jag trodde på vad han sade om Gud, eftersom han utnyttjade min okunnighet till att mata min hjärna med en falsk bild av Gud. Han framställde Gud för mig som en fruktansvärd domare, med liten tolerans för sina varelser, och att han vid minsta felsteg från vår sida skulle straffa oss på ett fruktansvärt sätt. Detta pågick i några dagar.

Jag kom till ett stadium där jag inte kunde urskilja vem som var vem. Jag kunde inte säga om jag var med min ängel eller om det var den onda som apade min ängel. Jag hade ingen att vända mig till för att konsultera eller ta råd från heller. Jag var helt ensam. Jag ville inte heller dela detta med min man, av rädsla för att uppröra honom. Satan trodde att han nu hade överhanden och började dra åt knuten genom att visa tecken på ondska, ondska och förvirra mig. För att göra saken värre tog han med sig fler och fler demoner för varje dag som gick, för att invadera mig, vilket gjorde det mycket svårt för min skyddsängel att skydda mig. Gud tillät mig att höra djävulen en gång, medan han gav order till sina änglar att gå och attackera och förlama mig. Dessa fallna änglar omringade mig, hånade mig, ljög för mig och kallade mig alla möjliga fula namn. De gav mig också smeknamnet ”Pia”, men med hån. Gud lät allt detta ske, för detta var också ett annat sätt som han använde sig av för att rena min själ.

Min rening fortsätter

Några dagar gick och plötsligt bad min ängel mig att gå till seminariet för att hitta en präst och visa honom meddelandena. Jag gjorde precis som han sa till mig. Men jag blev mycket besviken. Jag hade stora förväntningar och det jag fick var ett slag i luften. Prästen trodde att jag gick igenom en psykologisk kris och trodde att jag var på gränsen till schizofreni. Han ville undersöka båda mina händer. Han tog båda mina händer och analyserade dem. Jag visste vad han hade i tankarna, han försökte hitta spår av någon form av abnormitet i mina händer som hos vissa mentalfall. Han trodde att Gud nu hade gett honom detta tunga kors, det var jag, att bära. Han tyckte synd om mig och bad mig komma när som helst för att träffa honom. Jag besökte honom varannan eller var tredje dag. Jag tyckte inte om att gå till honom eftersom han behandlade mig som ett mentalfall i början. Detta pågick i ungefär tre eller fyra månader. Det enda skälet till att jag fortsatte att besöka honom var att jag ville bevisa för honom att jag inte var sinnessjuk. Efter en tid insåg han till slut att jag var frisk. En dag sa han till och med att det jag hade kunde vara en karisma från Gud.

Under tiden ledde min skyddsängel mig mot Gud, och en av de första lektionerna han gav mig handlade om urskiljning. Dessa läror om urskiljning gjorde djävulen ännu mer rasande eftersom det innebar att även om han skulle framstå som ljusets ängel, skulle jag känna skillnaden.

Min ängel berättade för mig att Jesus skulle komma till mig och att hans uppdrag (min änglas) närmade sig sitt slut. När jag hörde den här nyheten blev jag ledsen. Jag ville inte att min ängel skulle lämna mig. Han försökte resonera med mig och förklarade att han bara var Guds tjänare och att jag nu borde vända mig till Gud. Han försökte