22 juli 1992

Herre, så länge vi förblir oförsonade fortsätter vi att vanhelga Din Heliga Kyrka, och sakta men säkert förvandlas våra själar till ruinhögar. Söker vi verkligen Dig när vi talar om ENHET? När kommer Du att ingripa och få oss att vakna upp så att vi söker Dig uppriktigt? Använder vi våra tungor till att ljuga Dig rakt i Ansiktet, medan vi bara låtsas vilja FÖRENAS? Hur länge kommer vi att trotsa Dig utan att Du ingriper? Vi utmanar Dig gång på gång, när kommer Du att utmana oss?

elev, upprepa den här bönen efter Mig:

Gud, Du som är full av Medlidande,
låt Ditt Ansikte le mot oss för att ena oss,
se ned från himmelen,
se på vår splittring, den som nu råder i Din Kyrka,
Min Herde, Dina lamm
går under i stort antal
medan de söker efter bete för att uppehålla livet;

lyssna till Kyrkans jämmer;
detta stora Avfall som förutsagts
berövar Dig Dina barn,
låt Din Kyrka få uppleva
den Ärorika Dag som Du förutsagt,
så att vi alla kan bli ett,

Herre, var inte tyst längre och dröj inte mer,
kom! kom, ge oss Dagen som en gång förutsagts,
låt alla få höra Din Majestätiska Röst;
Du är känd för att vara Nådig, Min Gud,
så hör mig och svara mig …. .
Jag tackar Dig,
för jag vet att Du har hört Mig;
amen;

ja, Min Vassula, lita helhjärtat på Mig; fäst hela din tro på Mig, Jag skall aldrig svika dig ….¹ säg det du har att säga!

Herre, var annars kunde jag fästa min tro och min tillit?
Du är den Helige som bestämmer,
Du är Allsmäktig så vart skulle jag annars kunna gå?

och ändå är du fri att välja; även om du skulle visa dig vara otrogen så är Jag alltid trofast; kom, skriv: Jag tillrättavisar den människa som behandlar Mig som en främling; Jag skall ställa Min Tron i era hjärtan som ärar Mitt Heliga Namn och Jag skall lysa med Min Strålglans i era små hjärtan; tiden är nästan ute nu, Jag kommer till er hjälp, Jag kommer till era förtryckta, på samma väg som Jag kom skall Jag återvända; Jag kommer att träda in i Min Stad i Härlighet; Jag kommer, var därför redo att välkomna Mig;

O barn! Jag kallar på er! Jag ropar på er alla och jordens grundvalar skakar av Mina Rop; hur länge tänker ni sova? när skall ni resa er från er dvala och likgiltighet? katastrofen står alldeles vid era dörrar och kommer över er i er sömn, plötsligt, oåterkalleligt; kommer ni att förbli omedvetna? men se, se här Vem det är som lutar sig ända ned till dig, ända till ditt hjärtas dörr och knackar; öppna för Mig, Min egen, för Mitt Heliga Hjärta är sargat av brist på kärlek, Mina Läppar är spruckna och med blåsor av brist på Kärlek;

öppna för er Helige och trösta Honom så som Han vill trösta er; Jag står vid era dörrar, vägra inte att ta emot Mig …. om ni tillåter Mig att stiga in i ert hjärta skall Jag låta ett källsprång välla fram inne i er, ty er själ har då tagit emot Mig som sin Frälsare; Jag skall vattna er ömkansvärda ödslighet och liksom en gren i Vinträdet kommer ni att blomma och bära frukt;

kom, dotter; Jag, Jesus, välsignar dig för att du låter Mig använda din hand;