18 februari 1995
(Dhaka)
Herre!
Du har undervisat mig helt enkelt.
Lyckan håller du i förvar åt de eländiga och de fattiga;
det är så jag har börjat se
vad ögat inte kan uppfatta,
om det inte blir givet ovanifrån.
frid vare med dig; Jag kunde inte se Mitt-Hjärtas-blomma gå förlorad;1 Jag kunde inte se dig slagen med blindhet för evigt, Mitt Hjärta är din tillflykt och din frälsning; hur skulle Jag kunna se detta moln hänga över Mitt tält och förbli tyst? ett enda av Mina Andetag behövdes för att blåsa bort det som fördunklade Mitt tält2 …
och nu, en fråga: vill du alltjämt fortsätta med allt som Jag har givit dig och evangelisera med kärlek för Kärleken?3
Ja, Herre.
säg: ”ja, Herre, men med en eld inom Mig, med en brinnande iver för Ditt Hus och Din Ära;”4
förnya då dina trohetslöften till Mig 5så skall Jag förnya Mina nådegåvor över dig …. Jag skall fortsätta att utgjuta Mina nådegåvor och Min undervisning över dig; behaga Mig och släck Min törst, inse vad Jag har givit dig; 6Jag har behag till att ge ….
påminn din rådgivare7 om hur försakelser gläder Mig; generositet är också välbehagligt i Mina Ögon; Jag vill påminna er båda om hur viktigt det är att hålla jämna steg med Mig,8 och om hur angeläget Mitt Budskap är; ni står alldeles inför de stora händelser som snart skall komma; lägg ner hela ert hjärta i arbetet; var milda mot varandra; ljumhet i ert arbete misshagar Mig;
o, vad mer kunde Jag ha gett er, som Jag inte har gett er? Jag har gett er denna Outtömliga Skatt som var dold för mänsklighetens ögon och som uppenbarades endast för Gertrud,9 denna Skatt som försatte hennes hjärta i fullständig hänryckning och fyllde hennes blick med förundran; 10 denna Outtömliga Skatt sparades för er tid: tidens slut; Mitt Heliga Hjärta höll dessa rikedomar i beredskap för din generation; nu kanske du förstår varför djävulens främsta bekymmer och viktigaste mål är att förgöra dig, Min Vassula?
Nu förstår jag, Herre.
Jag kommer aldrig att svika dig; arbeta med Mig11 och behaga Mig; Jag är ditt Liv …. be att den Onde inte vågar sig för nära ert samarbete12 …. be att ert verk fullbordas; åkalla och be Fadern att göra er fullkomliga; Jag, Jesus, välsignar er båda och kom ihåg: anförtro er åt varandra, välsigna varandra, var ett exempel på hur enheten kommer att bli! var ett;
(En upplysning till läsaren: Den heliga Gertrud kallas ofta den Stora, eftersom hon var en av de största mystikerna i den katolska kyrkan. Trots att hon levde nästan fyra århundraden innan St Margaret Mary, hade hon en stark hängivenhet för Jesu Heliga Hjärta. Hennes bok ”Den Gudomliga Mildhetens Härold” är ett levande poem om Gudomlig Kärlek, en kärlek som alltid förknippas med det Heliga Hjärtat.
En av hennes mest kända visioner gäller Kristi Hjärta. Visionen ägde rum på evangelisten Johannes festdag. I boken talar hon om sig själv i tredje person.
Ett stycke ur den heliga Gertruds verk:
”Medan hon, som så ofta, var helt absorberad i bön, uppenbarade sig för henne den lärjunge som Jesus älskade så högt, och som av det skälet borde älskas av alla. Hon sade då till honom: ‘Vilken nådegåva kan min stackars själ erhålla, på din högtidsdag?’ Han svarade: ‘Kom med mig, du är min Herres utvalda, låt oss vila mot Hans bröst, där alla välsignelsers rikedomar ligger gömda.’
”– Sedan tog han henne till vår Herre och båda lade sig mot Herrens Hjärta. Det var där hon fann denna Outtömliga Skatt som Han hade gömd i Sitt Hjärta. När hon frågade evangelisten varför denna skatt inte hade uppenbarats tidigare, eller varför evangelisten inte hade talat om denna Skatt, sade St Johannes:
”Min uppgift var att i Kyrkans första tidsålder förmedla ett enkelt ord om det oskapade Ordet av Gud Fadern, ett ord som skulle vara tillräckligt för hela mänskligheten att begrunda till världens slut, dock utan att någon människa helt skulle kunna fatta det.’
”Men att berätta om Jesu Hjärtas pulsslag har sparats för denna tid, så att den värld som blivit gammal och vars kärlek till Gud börjat kallna, får ny glöd och värms upp på nytt när den hör om dessa ting.”
(St Gertrud, 1257-1307, Legatus Divinae Pietatis, Bok IV, kapitel IV.)
