6 januari 1994
(Epifania)
(Den 6 november 1993 lämnade jag och fader O’Carroll böckerna (Sant Liv i Gud) och hans egna böcker i händerna på Påven, Johannes Paulus II. Två månader senare, idag tidigt på morgonen, hade jag en vision i en dröm.
Visionen:
Jag såg mycket tydligt Påven i hans vita kläder. Han stod mitt emot mig och såg på mig. Det var som om han och jag kände varandra väl. Ett matbord av plast stod emellan oss. Jag studerade hans vita kläder. Vi sade inte ett enda ord till varandra. Han satte sig sedan ner vid mitt bord. Jag vände mig åt höger för att erbjuda honom vad jag hade. Jag gav honom en dessert att äta. Medan han åt såg jag på honom. När han hade ätit upp den, och han tyckte om den, steg han upp för att gå. Jag skyndade mig upp för att följa honom till dörren.
Jag gick vid hans högra sida och gav honom en vandringsstav (i synen tillhörde den honom). Staven var inte av trä utan av något annat material, den var ljus i färgen. Han tog den och började att gå. Jag märkte att han hade svårt att gå även när han hade staven.
Genast och utan att tveka tog jag hans högra hand och lade den om mina axlar, den sträcktes runt hela min hals och ända till min vänstra axel. Han nekade inte, utan tog emot denna hjälp. Sedan tog jag min vänstra arm och lade den runt hans rygg som för att lyfta honom så mycket som möjligt på min vänstra sida och föra över hans tyngd på min rygg. Jag kommer ihåg hur jag drog hans arm runt mina axlar så att den gick framför min hals från höger till vänster axel. På detta sätt lyfte hans fötter nästan från marken. När jag lade min vänstra arm runt honom kände jag hans revben på ryggen och jag tänkte förvånat: ”Vad mager han är” men ingen såg detta. Hela tiden var Påven med på vad jag gjorde.1 )
