6 maj 1987

(Mitt budskap till Gud innan Hans budskap den 6 maj 1987–

Jag börjar förstå vad Gud menar med att överlåta sig helt. Att vara avskild. Att lämna allt och följa Honom. Hans Ord är symboliska, de är inte bokstavliga. Överlåtelse; att jag älskar Honom först och över allt annat och vill att Han skall använda mig. Vara avskild, ja, till den grad att jag känner mig avskild från min kropp, jag inser att jag har en själ som önskar att den kunde skilja sig helt från kroppen för att följa Honom, och endast Honom.

– Lida; ja, lida av att inte kunna vara med Honom, av att fortfarande vara på jorden, av att känna mig som en änka här. – Lida; att veta att jag måste leva ett vardagligt liv, ett materialistiskt liv. Det är en börda att ständigt bli “nersmord” med teknologi och vetenskap, olydnad mot Gud, skepticism, folk som tror att jag tappat fotfästet p.g.a. hög ålder. Jag lider av att inte kunna visa vad jag känner, när det enda jag skulle vilja är att avlägsna mig från världen och vara ensam med Gud, bara Han och jag och ingen annan i närheten som stör.

Även detta som jag skrev bad jag Gud att hjälpa mig med, så att jag kunde uttrycka mina känslor, för jag har inte förmåga att uttrycka mig, och Han gjorde det, gav mig orden som en viskning i mitt öra! Han vill att jag ska ut bland människor; ett kors till att bära. Min kropp värker.)

Min också; allt du känner, känner Jag; dotter, välsigna Mig,

Jag välsignar Dig, min älskade Gud.

(Senare: fortfarande i känslan av att vara upplöst i Gud)

Jag älskar dig, förstår du? kärleken lider, kärleken förbinder sig, kärleken ger överflödande trohet, kärleken väjer inte för uppoffringar;

Vassula, timmarna ilar, din stund är nära; offra dig, väx till i ödmjukhet, ät ur Min hand; Min älskade, Jag skall lossa dina kedjor och din själ skall flyga till Mig mycket snart;

Jag älskar Dig, min Gud …