7 augusti 1989

Herre?

Jag är;

se dig omkring och förstå; Jag har gett dig Mitt Ord; känn igen Mina Tecken och frukta inte; du välsignade, Jag blir kvar i dig tack vare din intighet, Jag befriade dig från dina bojor; låt ingen1 snärja dig; kom ihåg, Jag har överöst dig med lärdom och urskillningsförmåga; älskade, låt ingen bedra dig; lilla barn, Jag ger honom2 Min Frid och Min Kärlek; välsigna honom och förlåt honom liksom Jag, Herren, har förlåtit honom;

Min Vassula, Jag har sagt dig att allt som Jag gett dig är för Mina intressen; att du fick äta direkt från Mig var för att smycka din själ; bli kvar i Min välvilja, bli kvar i Mina Armar; Jag, Herren, försäkrar dig att Jag aldrig kommer att svika dig; genom din lydnad kommer de att anse dig vara hård, de kommer att säga emot dig eftersom Mina Vägar inte är deras vägar,3 men dessa människor kommer bara att sträva emot flodens ström;

var i Frid; dotter, Jag välsignar dig;

1 Detta sades när jag åter hade frågat Herren om den personen som jag hade tillrättavisat, jag visste inte längre om min urskillning var bara “känslor” som han sagt, eller var det verkligen urskillning.
2 Den personen.
3 Detta på grund av ett beslut som var inspirerat av Gud, men som mottogs med avsky.