15 november, 1992
”Om blott mina kval kunde vägas, mina olyckor läggas på vågen! De skulle väga tyngre än havets sand, därför kan jag inte styra mina ord.” (Job 6:2-3)
Jag darrar av skräck när jag tänker att jag kanske har fel!
Kommer jag att stå med skuld i Din Närvaro, min Gud?
Ändå har jag slagit rot i Dig,
jag såg Dig stå där, tyst,
med Din Hand uträckt likt någon som väntade på allmosor.
Då hörde jag en Röst,1 ett Namn2 gavs åt mig,
och min själ sjönk ned i Min Faders Armar.
O, Gud! Vad jag älskar Dig!
Mitt barn, Mitt barn …. hur älskar inte Jag, Herren, dig! Jag älskar dig till tårar …. sluta upp att lyssna till den onde som försöker förstöra alla de goda ting Jag har gett dig;
tro på Min Kärlek, Jag skall aldrig svika dig3 …. aldrig4 … så ta emot Min frid, den Frid Jag har gett er och vet, Mitt barn, att större kärlek än Min kommer du aldrig att möta …. o, Mitt barn, håll fast vid fållen på Min klädnad; Jag är här och är med dig.
