4 december 1986

(Jag är fortfarande häpen och har enorma tvivel på att detta kan vara möjligt. Hur kunde detta ske? Jag menar, hur kommer det sig att jag inte kan kontrollera min hand som skriver? Det är som om en främmande kraft använder mig. Men jag är alltför realistisk. Det är därför jag tvivlar. Men det händer i alla fall. Jag är förvirrad…)

Jag är här; det är Jag, Jesus; dotter, kom ihåg att du är ande och Jag är också Ande¹ och Helig; Jag lever i dig och du i Mig; förbli i Mig; Jag, Jesus, är alltid med dig; förstå detta: var i Mitt Ljus, för Jag är Ljuset och genom Mig får du kunskap; du gör framsteg;

Nåväl, Du har övertygat mig om att det är Du. Du har nått Dina två mål: att jag skulle älska Dig var det första, och att Du möter mig på detta sätt, är det andra. Du har förfört mig. Jag vet att jag inte är mer schizofren än resten av världen eller mer psykotisk än psykiatrikern själv. Jag vet också att det inte är från demonerna, eftersom jag vet hur det känns att bli attackerad av dem, då man erfar en pinande oroskänsla.² Jag har inte valt att ta emot Dina besök, för jag var ju totalt ointresserad av Dig. Du ville det, min Gud. Jag ångrar det inte, hur skulle jag kunna det, , nu då jag är förförd!

barn, Jag lyfte dig för att du skulle kunna vara med Mig; Jag lärde dig att älska Mig; är du lycklig över att vara med Mig på detta sätt?

O ja!

Jag välsignar dig ur djupet av Mitt Hjärta;