19 oktober 1998
Herre, hjälp mig i allt,
hjälp mig att gottgöra
för Ditt folk, för Din Kyrka,
att frambära offer, böner
som stiger som rökelse till himlen
och som blir till lindrande väldoft
för Fadern,
till helig olja för Sonen,
och en vigning till den Helige Ande.
O Heliga Treenighet,
min själs kostbara smycke,
mitt hjärtas utsökta utsmyckning,
mitt förstånds emblem,
min rösts klockklang,
min varelses vaktpost,
vad kan jag mera säga utan att
komma till korta?
Vi ensamma1 omringade Vårt territorium, i Vårt enda Väsen och enda Makt och enda Kunskap är Vi en enda Gud, ja, med en Vilja och ett Herravälde omringade Vi Vår egendom,2 för att ge den en lärjunges tunga och smörja den med Vårt Gudomliga Verk;3
i Vår Makt ingöt Vi Oss i dig som ett levandegörande vatten; som solen lyser om våren lyste Vi på dig, och styrkte Vår stad och helgedom4 innan dina förtryckare skulle behandla dig illa;
i Vår Kunskap har Vi visat Oss för dig, meddelat Oss med dig och undervisat dig, och genom dig andra, med den kunskap som givits åt de visa;
Vår Barmhärtighets fest!5 Vår Treeniga Helighets glädje; var rotad i Vår Vilja och var som en doft av rökelse om sommaren, så att du kan fortsätta manifestera Sanningen och ge en bättre förklaring av den Uppenbarelse som givits dig;
Vi vill låta Vårt Ljus flöda över dig, för att du bättre skall förstå Vårt Ord, och inpränta Vår Gudomliga Bild i varje ord som ges åt dig; Vårt Majestät skall förse dig med allt du ännu saknar; ”som ett olivträd, dignande av frukt, som ett kärl av hamrat guld och prytt med alla slags ädla stenar”6 kommer du sedan att sona med värdighet i denna stund av smärtsam avfällighet, och likt försångare som sjunger lovpsalmer, kommer din svaga röst att vädja till Oss med Våra ord, med Vårt förstånd och enligt Vår Vilja; i Vår kungliga frikostighet har Vi genom Vår omfamning utrustat ditt hjärta med Vishet, så att Den kan ges vidare till detta släkte och människorna kan dra fördel av Den;
därför, lilla vän, fortsätt att gå på den stig som stakats ut med safirer för dig, och var ett förebud och en härold för Vår Treeniga Gudom; så ditt utsäde i varje land så att Vårt Rike sträcker sig från hav till hav; berg och höjder skall böja sig djupt för Vår frälsande rättvisa; och med Vår Makt skall Vi kalla till liv det som inte är till,7 liksom det som är till;
8Jag är Livet och Uppståndelsen som låter de döda komma till liv; förbli hängiven mot Mig och blomstra; oroa dig aldrig; var som en ros som växer vid ett vattendrag; var välsignad och avge en ljuvlig doft som rökelse åt din Frälsare, sprid din väldoft tillsammans med Min i Mitt Hus, och berusa Mitt husfolk till omvändelse och till ett enda hjärta;
Jag skall skydda dig från raseri och avund; säg: ”allt vad Herren har skapat är gott, Han skall fylla varje behov i rätt tid;”9 ja, prisa Mina Verk och var Mitt paradis på detta sätt, Paraskevi μου;10
O Herre,
låt mig hålla Din Undervisning
i minnet
och tillåt inte att
glömskan
tar överhanden i mig!
Gör mina fötter stadiga, Ärorike Herre,
och håll mig vaken
och redo att stå till Din Tjänst…
Mitt barn, Visheten upplyste din själ som en ljuvlig låga och uppenbarar ständigt Våra hemligheter för dig, men också Oss Själva för att kunna uppväcka denna generation, ge dem styrka och låta dem växa i Vår strålglans och så bli värdiga att träda in i Paradiset;
genom Vår Egen fria Vilja behagade det Oss, i Vår Treeniga Härlighet, att bli förtroliga vänner med dig och utgjuta floder av ljuvlighet och tröst över dig; Vi avslöjade för dig något som glömts bort av Min Kyrka: denna överflödande ljuvlighet, ja! gudomlig ljuvlighet från Allsmäktig Gud som drar till sig myriader av änglar runt Min Tron, oräkneliga själar som tillber Mig och gläds åt denna himmelska måltid; i Vår outsägliga ljuvlighet omfamnar Vi hela Himmelen;
Min Kyrka har glömt bort, ja, och försummat Mig, Min Egen Brud …. Hon förblir naken, och visar inget intresse för Min Gudomliga ljuvlighet; ”hur kommer det sig, Min brud, att du vänder Mig ryggen när Jag öppnar Mitt Hjärta för dig för att tala med dig? Mitt Hjärta är fyllt med outsäglig ljuvlighet, ack, men du har inte förstått vad som drar Min skapelse till Mig…”
Min förtroliga vän, vänd bort din blick från din omgivning och fäst dina ögon, ditt förstånd och din själ i helig kontemplation av Mitt Hjärta, och låt Mig fortsätta Vårt ljuva och förtroliga samtal;
ett liv levt i generositet mot Mig av din egen fria vilja bedårar Mig, din Gudomlige Vän; ett liv som utstår förolämpningar och förtal för Min Skull rör Mig till tårar; Mitt-Hjärtas-glädje, du har ännu inte riktigt förstått hur Jag, i Min brinnande kärlek till dig, har förenat Mig oskiljaktigt med dig så att du blir en ande med Mig; bli kvar i Min Frid; Min trofasta Kärlek skall aldrig lämna dig;
Åh, min Konung,
mitt hjärta
rörs av Ditt ädla tal,
berusas när Du tilltalar mig;
Godhet och Nåd11faller över mig som dagg,
och överskuggar mig
i Hans mäktiga omfamning,
min starka borg är Gud Själv,
den Gud som älskar mig trofast.
du förstår, Min älskade, varje byggnad som hålls samman i Mig växer till helighet och renhet i Min Gudomlighet; därför, Min Vassula, håller du på att i Mig byggas upp till ett heligt kärl där Jag bor, en ren och helig boningsplats för Vår Treeniga Helighet, i Anden, i vilken Vi kan betrakta Oss Själva; så jubla och var glad inför din Brudgum som är så frikostig mot dig; förbli ostrafflig, Jag skall aldrig svika dig;
nu, Mitt-Hjärtas-glädje, kan du återvända till dina andra plikter; ta emot din Frälsares Kyss av Gudomlig Kärlek på din panna;
Jag, Jesus Kristus, välsignar dig; ic;
Syr. 50:10, 9
