(Efter tsunamikatastrofen i Sydostasien)

I den här artikeln kommer jag att peka på de profetior som Gud har gett oss och som påminner oss om Hans uppmaning till omvändelse och kärlek, profetior som talade om de två tornen i USA och nu om tsunamin i Asien som tog hundratusentals liv, de flesta av dem oskyldiga barn.

Jag är säker på att var och en av er ber för dem som överlevde och att ni har deltagit i de donationer som har gjorts genom era kyrkor. Det är fruktansvärt att se smärtan och lidandet hos människor av olika nationaliteter som förlorat sina nära och kära, från den ena minuten till den andra, särskilt när det gäller barn. Sedan förblir vi i vördnad inför vissa mirakel som har inträffat, som den flytande lilla madrassen med den 20 dagar gamla bebisen, och den svenska lilla pojken som hittades, m.fl.

Kanske har detta fenomen fått en del människor att förstå att vi inför Gud inte är någonting, att våra liv är beroende av Gud och inte av oss själva. Vi kan inte göra någonting utan Guds hjälp.

När en katastrof av den här omfattningen inträffar och tar oskyldiga liv, kommer det tyvärr att finnas några som omedelbart lägger skulden på Gud snarare än på den syndiga mänskligheten. För många kommer det också att vara den enda gången de kommer att minnas Gud, tala om honom i vrede och därmed förolämpa Gud ännu mer. Samtidigt får smärta och sorg ibland människor att säga saker som de inte menar. Vi bör be för dessa krossade hjärtan att de får tröst av vår Herre.

När någon en gång frågade mig: ”Varför måste goda människor och barn lida och till och med dö? Jag frågade vår Herre. Han svarade och sade: ”Om du dör, är det på grund av ditt avfall”, vilket betyder att vi drar på oss lidanden själva. På grund av vår egen ondska förstör vi oss själva och får till och med naturen att vända sig mot oss. När Moder Teresa fick samma frågor svarade hon att goda människor och oskyldiga barn berövas livet därför att de var redo att träda in i Guds rike. I Bibeln förklarar Kristus detta i (Luk 13:1-5):

”Vid samma tillfälle kom några och berättade för Honom (Jesus) om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med boldet från deras offerdjur. Då sade han: ”Tror ni att de var större syndare än alla andra i galiléen eftersom detta kunde hända dem? Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet som de. Eller de arton som dödades när Siloatornet rasade, tror ni att de var större syndare än alla andra i Jerusalem? Nej, däger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet precis som de.”

När Gud talar, som han gör i budskapen Sant Liv i Gud, är det för att ge råd till sitt folk och föra dem nära sitt hjärta. När Gud talar måste vi lyssna och respektera hans ord. När Gud talar, talar han för att korrigera oss och trösta oss. Han talar, och vi måste lyssna genom att böja våra stela nackar, vare sig vi vill det eller inte. Stolthet är orsaken till den misstro som vägrar att lyssna. Som en far kommer Gud, som är vår Fader, att tillrättavisa oss för vårt uppror och vår likgiltighet inför honom, men han försummar aldrig att uppmuntra oss, lyfta oss och ge oss hopp för att ge liv åt vår tro. Samtidigt kommer Gud till oss i sin oändliga barmhärtighet för att varna oss för att om vi inte omvänder oss och lever heligt kan det föreligga framtida problem. Gud vill inte att vi skall lida och det är därför han i sin oändliga barmhärtighet tar till alla medel för att varna oss, eftersom allt det onda orsakas av oss själva, inte av honom.

”Varje dag i ditt liv, släkte, uppenbaras Min nåd och när Jag lyser på hela människosläktet för att leda dem till att stifta fred med Mig och sin nästa, så kommer de också att börja lysa, om de bara ville lyssna till Mig; …”(6 januari 2003).

När jag ibland hör hur människor förminskar Gud och hans rättvisa, känner jag för att ropa ut: ”kätteri!” Gud är en kärlekens Gud, men också en rättvisans Gud. I Skriften står det skrivet att Guds stränghet är lika stor som hans barmhärtighet. När de säger: ”Jag tror inte att dessa inspirationer kommer från Gud, eftersom de är för apokalyptiska”, när Gud varnar oss och tydligt visar oss vad som kan hända om vi inte skärper oss, då frågar jag dem: ”Kan ni möta domedagen utan fruktan?” Hur är det med Nineve? Har Gud inte gett en varning genom Jona? Gud ville inte förstöra en hel stor stad, men han sände sin profet för att varna staden. Och de lyssnade och fastade. Staden blev inte förstörd.

Ett av många exempel i Bibeln på hur Gud reagerar i tider av uppror och avfall är från Jeremia 4:23-28. Jeremiah säger:

Jag ser på jorden – den är öde och tom, på himlen – där finns inget ljus. Jag ser på bergen – de skälver och alla höjder skakar. Jag ser – där finns inte en människa, alla himlens fåglar har flytt. Jag ser – det bördiga landet har blivit öken, alla dess städer ruiner. Detta är Herrens verk, hans flammande vredes verk. Ty så säger Herren: Hela landet skall läggas öde, jag skall förinta det. Därför sörjer jorden och himlen svartnar därovanför.

Gud har oupphörligen bett oss att återvända till honom och försonas med honom och med varandra. Kristus har vädjat till sin kyrka att enas. Han har bett herdarna nu i 20 år att omvända sig och försonas, och att skapa enhet genom att förena påskdatumen. Hela världen förfaller i sin ondska och sitt avfall, det bryter inte bara mot Guds lag, utan mot allt som är heligt, och förolämpar ständigt Gud. Varför är då någon förvånad när den Helige Andes nåd ökar i dessa tider av mörker för att hjälpa oss? Men mörkret förföljer återigen ljuset. Hinder, förföljelser, anklagelser, hån, förtal, förbud och smädelser strömmar ut från flera personer år efter år, när jag försöker vittna och förmedla Guds ord till världen, vilket gör detta till ett extremt svårt uppdrag. Många av dessa människor trodde att de gjorde en helig plikt mot Gud…

Det står skrivet i Bibeln att: ”I begynnelsen fanns Ordet, Ordet fanns hos Gud och Ordet var Gud.” (Joh. 1:1) ”Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom.” (Joh 1:9-11).

Under alla dessa år har Vår Herre försökt väcka en sann förståelse hos oss genom att gång på gång ge oss påminnelser: påminna oss om vad som tidigare sagts av de heliga profeterna och om Tio Guds bud. Hans uppmaningar, liksom vår välsignade moders, var uppmaningar till omvändelse, fred, kärlek, enhet och ett liv i bön. Vår Herre kom och skall fortfarande komma på detta sätt till världen för att upplysa alla som gått vilse, men än i dag är det mycket få som känner igen hans nådefulla närvaro och ännu färre som accepterar Hans kallelse. Han försummade inte att först besöka sin egen domän, bland sina egna, men hjärtats hårdhet och otro förkastade kärleken ännu en gång. Än idag är det mycket få som helt och hållet accepterar Hans barmhärtiga kallelse och som ångrat sig och låter Honom regera i sina hjärtan.

Världen idag har en inställning, precis som Faraos, att i sin envishet och otro förkasta allt som är heligt. Om vissa säger vår Herre att deras beteende är värre än Sodoms och Gomorras. Under alla dessa år har Kristus bett sin kyrka om fred, försoning och enhet bland herdarna; han har talat till dem, till sina egna. Men än i dag accepteras inte enheten. Istället föraktar många av Hans herdar just Hans ord som ges i dessa budskap, de gör narr av Hans innerliga kärlek och behandlar ordet ”enhet” som en fiende i sina förhärdade hjärtan. Just dessa människor står på randen till undergång, trots det går de sin egen väg och gör sin egen sak.

När Ordet blev kött kände världen inte till Honom. Inte ens när han sökte sig till sitt eget folk tog de emot honom… I vår tid har han gjort sig tillgänglig för varje människa, men många har ignorerat hans vägar och ord. Det finns ingen skillnad mellan hur världen var då och hur den är idag; förkastelse och misstro är vad de bär i sina hjärtan. Vår Herre frågar sina herdar:

Med allvar frågar Jag er alla: vad har ni gjort med den heliga Skrift? Skriften är en spegel som återspeglar Mig; hur kommer det sig, om ni säger att ni känner den heliga Skrift, att ni inte känner igen Mitt tal? hur kommer det sig att ni så lätt säger emot sanningen? Jag säger er, om ni inte känner igen Mig i Mina budskap nu, är det helt enkelt därför att ni inte känner och inte heller förstår Skrifterna, som är den Helige Andes nyckel; om somliga av er säger: ”vi behöver inte denna profetiska uppenbarelse, vi är inte skyldiga att lyssna till den eller läsa den eftersom Skriften är tillräcklig för oss och vi kan inhämta all kunskap från den;” då frågar Jag er i er klentrogenhet:

”Vet ni varför ni inte tror, och vet ni varför ni är så likgiltiga och fast beslutna att stänga ert hjärta? vet ni varför ni inte söker något som ligger bortom ert hjärta?” det är för att ni inte har den Helige Ande som hade kunnat lyfta er upp ur mörkret till Sitt Ljus och upplysa er själ till att se Sonen som tillsammans med Fadern manifesterar sig för er; den Helige Ande skulle ha andats i er ett uppståndelsens andetag, och gett er hälsa och liv i Mig;

Kan en själ som är död förstå Skriften och omsätta den i handling, om han inte är levande? om ni hade förstått den Heliga Skrift, som liknar en spegel som reflekterar Min Bild, skulle ni inte ha sagt: ”Skriften är tillräcklig för mig;” nej, Min vän, Skriften är inte tillräcklig om du inte har den Helige Ande; det är genom den Helige Andes Ljus som Uppenbarelsen kan förstås, och allt som tycktes vara ogenomträngliga och förseglade mysterier i Skriften, skulle bli förståeligt och klart, för nyckeln till kunskap skulle bli er given av Anden;” (13 november 2001)

Senare, i ett annat samtal, frågar Kristus sina herdar: ”När Jag talar i era dagar och herdarna inte lyssnar och inte tror att Jag ingriper, är de som Skriften säger: ”våra väktare är blinda, de märker ingenting … de går alla sin egen väg, var och en efter sina egna intressen …”

(7 augusti 2002)

Sedan finns det de som skulle säga till Guds språkrör: ”Om du är sänd av Gud och om orden som du talar kommer från Gud, bevisa då din ödmjukhet genom att gömma dig och alla dessa uttalanden; sluta att visa upp dig och att sprida orden runt om i världen;”(7 augusti 2002) Men vår Herre säger: ”Svara dessa människor så här: ”Jag tänker inte vara som den dåliga tjänaren som gömde sitt pund och sedan blev dömd för att inte ha gjort någonting; tvärtom skall jag föröka mitt pund och ge ära åt den som anförtrodde det åt mig; Jag skall inte bara ge vidare detta häpnadsväckande under7 till denna generation, men änglarna skall bära Guds ord och fortsätta att sprida dem som ett regn av frön som kastas ut ovanifrån till alla kommande generationer, för att förnya Guds skapelse och försköna Kyrkan; för att ge sötma åt Hans barns munnar och öppna deras munnar till att prisa Honom; för att öppna deras ögon så att de kan rannsaka sina hjärtan;

Jag är beseglad med Herrens Gudomliga Namn över hela mig och jag fruktar inte; Jag är Hans ljudande bok som förkunnar samma Sanningar som vår Herre gav oss; ingenting är alltså nytt, jag har ingenting nytt som kommer från mig, bröder, utan allt som sagts mig kommer från Gudomlig Kunskap och från den Treenige Gudens Mun; detta är vad du skall säga dem i Mitt Namn;” (7 augusti 2002)

Trots dessa ord skulle de fortsätta att förfölja och förbjuda Guds ord från att bli känt för hans skapade varelser, det ord som kan leda många nationer till ånger, omvändelse och tro och få Gud att ge vika, som han gjorde med Nineve. Här är ytterligare en varning:

”(…) vad beträffar dem som ännu inte har fått Mitt besök, så väntar dem många plågor, Herrens Dag skall komma också över dem, och vilken dag det kommer att bli! Jag skall vara snabb att visa Min Barmhärtighet, om ni bara ångrar er … Jag skall visa Min Barmhärtighet och samla er alla från varje plats under himlen; men innan dess skall Jag, Upphovsmannen till denna Kärlekshymn, säga er, att om inte världen i sin syndfullhet vänder sig till Mig i ånger, och ger kärlek i stället för ondska, kommer det som kan hända er alla att överträffa alla historiska vittnesbörd om rening! Herre! Jag vet inte vad jag ska säga! det finns ingen verklig ånger, ingen verklig samvetsnöd … folken är i uppror, och deras bedrifter visar måttet på deras gudlöshet … hela jorden kommer att lida om Jag inte får höra ett rop av sann omvändelse; ja, och dessa som ställer sig på estraderna och ropar om fred och hur man skall etablera fred bland dem, samtidigt som de överträder Mina bud och för krig mot Mig, hur kan de inbilla sig att de skulle kunna skapa fred?” (30 september 2002).

År 1991, den 11 september, exakt 10 år före den stora katastrofen med de två tornen i USA, varnade vår Herre, som såg på jorden med missnöje, oss med dessa ord:

Mina Ögon blickar ned på världen av idag, och rannsakar folk efter folk, granskar själ efter själ för att finna någon värme, någon givmildhet och någon kärlek, men mycket, mycket få åtnjuter Min välvilja; mycket få bryr sig om att leva ett heligt liv; och dagarna hastar och timmarna är nu räknade innan den stora vedergällningens dag är inne; Mina städer1 har blivit en skökas – skoningslösa! de har blivit ett fäste för demonerna! helt fördärvade inifrån, angripna av maskar! ett tillhåll för huggormar och skorpioner! hur kan Jag låta bli att utandas Min Renande Eld över dessa avfällingar?(…) Jesus ändrade plötsligt tonfall och efter att ha väntat några sekunder sade Han med mycket allvarlig röst, som fyllde mig med bävan: ”Jorden skall skaka och skälva – och alla ondskans Torn skall störta samman i en hög av grus och begravas under syndens smuts! över er skall Himlarna skaka och jordens grundvalar skall bäva! be att Faderns Hand inte kommer över er på vintern; öarna, havet och kontinenterna skall hemsökas av Mig utan förvarning, med åskdån och med Eld; lyssna noga till Mina sista varningsord, lyssna nu medan det ännu finns tid; läs Våra Budskap och sluta upp med att vara hånfulla eller döva när Himmelen talar, sänk era röster så att ni hör Vår Röst; (…) mycket snart nu, skall Himlarna öppna sig och Jag skall låta er se, (11 september 1991)

Den 11 september 2001 skakades världen av de två tornens fall, som tog så många liv, bland dem många oskyldiga människor. Fruktansvärda apokalyptiska scener visades för världen, och trots denna fasa som kom över oss, istället för att verkligen vända sig till Gud och ångra sig, blev världen värre än tidigare och var inställd på krig. Istället för att förstå att detta hände på grund av våra egna fel, synder, skuld, avfall och världens förkastande av Gud, fortsatte vi att lyssna till Satan och gå på hans väg istället för den väg som Gud visade oss.

Den 24 december 1991, på kvällen för Kristi födelse, gavs detta budskap till oss av Kristus som var mycket förolämpad:

”Jag kommer idag och erbjuder hela mänskligheten Min Frid, men mycket få lyssnar. Idag kommer Jag med fredsvillkor och ett Kärlekens Budskap, men den Fred Jag erbjuder blir hädad på jorden och Kärleken Jag ger dem förlöjligas och smädas under denna Afton före Min Födelse; människor firar dessa dagar utan Mitt Heliga Namn. Mitt Heliga Namn har avskaffats och de gör Min Födelses dag till en stor helg då man är ledig för att tillbe avgudar. Satan har stigit in i Mina barns hjärtan och funnit dem svaga och sovande; Jag har varnat världen…”(24 december 1991)

Kristus visar oss att han är förolämpad när vi firar jul genom att samla vår familj utan att komma ihåg den verkliga orsaken; Kristi födelse.

Vid jul uppmanas alla kristna att fira Kristi födelse genom att glädjas och gå till kyrkan och fira hans heliga namn. Många, i sitt avfall, firar och tillber julgranen istället, utbyter gåvor, äter tills de blir sjuka och roar sig till dårskap.

Efter detta datum kom det fler varningar. Men de som jag tror talar om tsunamin den 26 december 2004 i Asien var de tre som följer här nedan. Den första är så tidigt som 1987, den 10 september:

Jag skrev: ”Plötsligt påminde Jesus mig om en dröm som jag hade i natt, och som jag hade glömt. Det var visionen som jag såg för någon tid sen, men i drömmen var den värre.” Herren sade sedan:

”Lyssna, Jag lät dig se visionen medan du sov för att du skulle erfara den; nej, det finns ingen utväg!”

Jag skrev: ”Jag minns hur jag såg det komma som en gigantisk våg, och då försökte jag springa och gömma mig, fastän jag visste att det var omöjligt.” Jag frågade vår Herre: ”Varför gör Du detta om Du älskar oss? Varför?” Och han svarade:

”Jag är känd som Kärlekens Gud, men även som Rättvisans Gud; Jag frågade: ”Vad kan vi göra för att förhindra detta?” ”Ofantliga gottgörelser behövs nu av er alla, genom att enas och vara ett, genom att älska varandra och tro på Mig, genom att tro på Mina Himmelska Verk, för Jag är alltid med er”.

Nyheterna om tsunamin chockade oss alla, men ingen kan säga att Gud inte sände oss varningar. När varningar sändes av dem som han valde som språkrör, var det många som sa: ”Vi har inget behov av dessa varningar; vi har tröst i fädernas heliga böcker och den heliga Bibeln i vår ägo. Vi saknar aldrig heller offer och böner, så vad har Kristus att säga oss mer än det han har gett oss?” Och de stängde sina öron.

Vi fick ytterligare en varning den 18 februari 1993:

”Se, dagar kommer då Jag skall komma genom åska och Eld, men Jag kommer att finna, till Min bedrövelse, många av er aningslösa och i djup sömn! Jag sänder till dig, skapelse, budbärare efter budbärare för att bryta igenom din dövhet, och Jag har tröttnat på ditt motstånd och din apati; Jag har fått nog av din kyla; Jag har tröttnat på din arrogans och omedgörlighet när det gäller att samlas för enheten; du har nu fyllt Slöhetens bägare över brädden; berusad av din egen röst har du bekämpat Min Röst, men det kommer inte att fortsätta för alltid; snart skall du falla, ty du har bekämpat Min Röst genom din egen rösts vilseledande nonsens; därför ligger Min Kyrka i ruiner på grund av er splittring; (…) jorden kommer att skaka och likt ett stjärnskott skall hon kastas från sin plats, så att berg och öar skall utplånas från sina platser; hela länder skall tillintetgöras; himlen skall försvinna som när en bokrulle rullas ihop, som du såg i din vision, dotter; en stor ångest skall falla över alla invånare; och ve den otroende! hör Mig: och skulle människor säga till er idag: ”åh, men Den Levande kommer att Förbarma Sig över oss, din profetia är inte från Gud utan från din egen ande;” så säg dem: fastän man säger om er att ni lever, är ni döda; er otro fördömer er, för ni vägrade att tro under Min tid av Barmhärtighet och förbjöd Min Röst att spridas genom Mina språkrör som ville varna och rädda Min skapelse…(18 februari 1993)

Enligt forskarna skakade hela jorden när jordbävningen inträffade under havet, stannade upp för en bråkdels sekund och gick ut ur sin normala axel. Ön Sumatra och även andra öar flyttade sig flera meter från sin ursprungliga plats. En av dem troddes ha försvunnit helt och hållet, men återupptäcktes sedan på en annan plats.

Den 7 februari 2002 kom åter en sista varning från Gud; här är ett utdrag:

”Mitt Kejserliga Rike är alldeles utanför era dörrar, men är ni redo att ta emot Mig?

Med generositet och med kunglig frikostighet har Jag dukat en festmåltid med andlig föda för att återuppliva er ande; när Jag var där och väntade på er för att livnära er ur Min Egen Hand och rädda er från döden, vägrade ni att komma fram; så när Jag betänker er motsträvighet mot en sann metanoia, och hur ni i stället har visat fientlighet mot Mina varningar, framstår tidigare inträffade klagoscener som ingenting (11 september 2001) i jämförelse med de sorgfyllda morgnar som ligger framför er; sorgfyllda morgnar som ni drar till er med egna händer. Ert land härskar i fullständig motsättning till hela Min Kärleks Lag som skiljer sig från ert besynnerliga system av lagar; lagar som begår de mest avskyvärda brott så till den grad att inte bara jorden utsätts för fara utan också stabiliteten i hela kosmos äventyras; (…) idag ser Jag med sorg från ovan hur era planer kommer att vändas mot er själva; världen smakar redan frukten av sitt eget handlande, som provocerar naturen till att göra uppror med konvulsioner, ni drar naturkatastrofer över er och naturen kvävs genom ert eget själviska beräknande; Jag har kallat på er uppmärksamhet i åratal nu, men mycket få tog någon notis; denna rening som nu är som ett gissel över dig, generation, kommer att dra många till Mig, och de som föraktade Mina varningar kommer att vända åter till Mig i sin nöd…”

Som profetian förklarar hände det under de tidiga morgontimmarna.

Vår Herre varnar oss för att vi på grund av vårt avfall äventyrar kosmos – inte bara jorden, utan hela kosmos, och provocerar naturen att göra uppror mot oss.

Men detta är inte allt, vår Herre varnar oss för en ännu värre händelse som kommer att inträffa om vi inte ändrar våra hjärtan och återvänder till Gud. Herren säger;

”Du förstår, dotter, snart skall Jag också uppenbara Min Rättvisa; Min Plan har en bestämd tid; Mina Nådefulla Rop har också en bestämd tid; när denna tid av Barmhärtighet är över, skall Jag visa var och en, god som ond, att Min stränghet är lika stor som Min Barmhärtighet, att Min vrede är lika kraftfull som Min förlåtelse; alla ting som förutsagts av Mig kommer att hända snabbt nu; ingenting kan tas bort;…” (19 februari 1993)

Den 18 februari 1993 varnar Gud oss genom att säga:

”Det sjätte inseglet är på väg att brytas4 och ni skall alla störtas in i mörker och det kommer inte att finnas något ljus eftersom röken som väller ut ur Avgrunden skall vara som röken från en väldig smältugn så att solen och himlen kommer att förmörkas av den;5 och av Min Rättvisas Kalk skall Jag få er att likna ormar, huggormar, Jag skall låta er att kräla på er buk och äta jord6 i dessa mörkrets dagar; Jag skall slå er till marken för att påminna er om att ni inte är bättre än huggormar… ni kommer att kvävas av era synder; i Min vrede skall Jag slå ner er, förtrampa er i Min vrede! ser ni? (…) när Mörkrets Stund kommer skall Jag visa er era insidor; Jag skall vända ut och in på era själar, och när ni ser er själ svart som kol, kommer ni inte bara att erfara en smärta som aldrig förr, utan ni skall slå er mot bröstet i ångest och säga att ert eget mörker är mycket värre än det mörker som omger er; (…) Jag skall göra mänskligt liv mer sällsynt än någonsin förr; när sedan Min vrede stillas, skall Jag upprätta Min Tron i var och en av er, och med en röst och ett hjärta och på samma språk skall ni prisa Mig, Lammet;

Vi får än en gång tid på oss att omvända oss innan denna profetia drabbar oss. Även om Gud säger att ”ingenting kan dras ifrån dem”, kan vi ändå minska kraften i detta gissel genom bön, omvändelse och förändring av livet till att leva heligt.

Vi är kallade att leva ett Sant Liv i Gud. Gud kan ge efter, precis som han gjorde med Nineve.

Budskapen Sant Liv i Gud är inte profetior om undergång och dysterhet. Gud ger dem till oss i dessa barmhärtighetens tider för att forma oss; de är en kallelse från Guds sublima Kärlek. Gud kommer inte att tillåta oss att för evigt kränka Hans heliga namn. Detta är skälet till att Han i sin barmhärtighet kommer att ge oss många varningar.

Gud välsigne er alla,
I Kristus,
Vassula