Ryssland 2017: Att hedra den rysk-ortodoxa kyrkan. Tema: Hur vi kan överbrygga våra motsättningar
”Ni är alla Mitt Folk, oavsett trostillhörighet eller folkslag; kom ihåg att Jag är KÄRLEKEN och Jag har skapat er alla;”(SLIG, 1 maj 1989)
Ryssland skall bli tecknet på Guds Härlighet, på Guds Barmhärtighet och Kärlek; hennes hymner och psaltarverser som klingar så skönt i Våra öron tillsammans med hennes behagfulla rörelser, skall uppstiga till himmelen likt rökelse;” (SLIG, 1 februari 1988)
Historisk och unik, det är så vi kan beskriva den 11:e pilgrimsfärden för Sant Liv i Gud i Ryssland den 2-10 september 2017. Denna pilgrimsfärd liknade ingen tidigare, ”en höjdpunkt bland alla andra pilgrimsfärder” som en av de närvarande biskoparna uttryckte det. Temat var: ”Hur vi kan överbrygga våra motsättningar”. Herren har fört oss alla ett stort starkt steg framåt som bryter ner barriärer och öppnar vägen för nya upplevelser i enlighet med Hans gudomliga syfte. För några verkade vår pilgrimsfärd, i början, som om Herren satte dem på prov och testade om deras hjärta var öppet och om deras dialoger om kärlek, fred, broderskap och försoning varit uppriktiga eller inte. Nu ställdes de inför verkligheten i denna pilgrimsfärd, vilket gav dem en unik möjlighet att bevisa sig själva. Det var tydligt att Guds avsikt med denna pilgrimsfärd inte bara var kristen enhet, det var mer än så, det var en uppmaning till alla från alla möjliga trosbekännelser och bakgrunder att komma samman, att dela med sig och hitta sätt och lösningar på hur vi kan överbrygga våra splittringar. Det var för att påminna oss om att vår Fader i himlen älskar oss alla på samma sätt. Vår Fru som framträder i Medjugorje sade följande på den fråga som ställdes till henne om icke-kristna: ”Berätta för alla, att det är ni som är splittrade på jorden. Muslimerna, ortodoxa och katoliker, är lika inför min Son och mig. Ni är alla mina barn. Alla religioner är förvisso inte lika, men alla människor är lika inför Gud, som Paulus säger. Det räcker inte att tillhöra den katolska kyrkan för att bli frälst, utan det är nödvändigt att respektera Guds bud i följande [sic] samvete. De som inte är katoliker är inte mindre varelser som skapats till Guds avbild och som är avsedda att en dag återförenas i Faderns hus. Frälsning är tillgänglig för alla, utan undantag.” (The Medjugorje Web – Jungfru Marias uppenbarelser i Medjugorje, 1984, #2602)
Och sist, men inte minst, har inte Herren profeterat till Vassula:
”Jag välkomnade dig och svor en ed: ”genom denna blomma skall Jag samla er från skilda folk och trosbekännelser, och uppenbara Min Faderliga Kärlek och Barmhärtighet …” (SLIG, 12 februari 2000)
Detta är en profetia som har uppfyllts som många andra.
Dag 1 – lördagen den 2 september 2017
Pilgrimer från 63 olika länder och 16 olika kristna samfund började anlända till Moskva den dagen. De som inte hade träffats på länge eller som bara kände varandra från e-post eller sociala medier fick möjlighet att träffas, prata och förbereda sig för programmet nästa dag. Några av våra gäster kunde inte delta i vår pilgrimsfärd eftersom de inte fick sina visum eller var tvungna att ställa in resan pga hälsoproblem i sista minuten, men de skickade ändå sina tal till oss.
På kvällen träffade SLIG:s bönegrupp i Moskva Vassula. Det var ett minnesvärt möte. På de fotografier som togs under detta möte såg några personer från den ryska bönegruppen Jesu ansikte på Vassulas ansikte, ett tecken som visade att Vassula sände Jesu budskap. (För att läsa rapporten från Moskvas bönegrupp, se sidan 30 i TLIG Magazine, Issue #39.)
Dag 2 – söndagen den 3 september 2017
Efter frukost begav vi oss alla till konferenssalen för invigning av pilgrimsfärden. Ceremonin inleddes med den ryska nationalhymnen. Sedan började vi vår pilgrimsfärd med Herrens bön på arameiska, eftersom det är det bästa sättet. Direkt efter bönen var det processionen med präster från fyra olika religioner (kristendom, islam, judendom och buddhism), totalt 21 olika kristna och icke-kristna samfund.
 |
I slutet av processionen hälsade Vassula alla välkomna med ord som beskrev det centrala budskapet bakom pilgrimsfärden: Fred, El Salaam aleikoum, Shalom.
 |
Hon talade om värdet av interreligiös dialog och insisterade på att vi måste vara surdegen för att gå och främja denna dialogkultur i våra egna länder och påminde oss om att: ”Den som påstår sig vara i ljuset men hatar sin bror är fortfarande i mörkret.” (1 Joh 9) Telesphore P. Kardinal Toppo sade också ett spontant välkomstord och kallade alla för fredspilgrimer.
 |
Sedan hade vi den grekisk-ortodoxa liturgin. Liturgin celebrerades av ortodoxa präster från USA, Grekland, Rumänien och Libanon. Arkimandrit Nicolas sa: ”När man är i Ryssland gör man som ryssarna gör”, så han bad alla att korsa sig på det ortodoxa sättet med de tre fingrarna och att korsa sig från höger till vänster. Vi kunde se många katoliker som försökte korsa sig på det sättet som en kärleksgest till sina ortodoxa bröder och systrar.
 |
På eftermiddagen kan pilgrimerna besöka Izmailovo-marknaden, som ligger på gångavstånd från hotellet. Det är en färgglad marknad, mycket typisk för den ryska kulturen. Många pilgrimer hade möjlighet att handla där. Inne på marknaden finns en kyrka, och vi upptäckte att många äktenskap ingås där på grund av att platsen i sig är mycket vacker.
 |
Senare på dagen började vi resan till fyra olika kloster. Vår buss tog oss den första dagen, tillsammans med Vassula, till Donskoy-klostret. Detta vackra kloster grundades för att försvara Kreml i Moskva mot invasioner från söder. Den vackra ikonen av Vår Fru av Don föreställer Jesus med båda benen på Marias arm. En välrenommerad del av klostret är en kyrkogård där många kända personer ligger begravda, däribland den berömde författaren Aleksandr Slozhenitsyn. Under vårt besök fick vi möjlighet att be en stund med munkarna under vespern. Några av skulpturerna i trädgården är värdefulla rester av originalen som hittades i Kristus Frälsarens katedral efter att den hade rivits av Sovjet.
 |
Dag 3 – måndag 4 september 2017
Den tredje dagen präglades av fem tal som hölls på morgonen av ledare för olika religioner. Först såg vi en video från Dr. Rabbi Alon Goshen-Gottstein, grundare och chef för Elijah Interfaith Institute.
 |
I videon talade ledare för olika religioner och samfund om vikten av vänskap mellan människor med olika trosuppfattningar. Rabbi Alon talade sedan om frågan om vänskap över religionsgränserna. Han berättade en historia om en känd rabbi som en gång blev ombedd att lära ut hela Torah till någon som stod på ett ben. Han sammanfattade det på följande sätt: ”Gör inte mot andra vad du inte vill att man ska göra mot dig. Det är hela Torah, resten är förklaringar.” Den gyllene regeln finns i alla världsreligioner. Dessutom uppmanade han ledarna att fokusera mer på religionens högsta läror och berörde vikten av medkänsla och gästfrihet som en grund för att kunna erbjuda vänskap till andra.
Efter rabbi Alon höll Vassula sitt första anförande och sa att överbryggandet av våra motsättningar är något som ligger utanför människans förmåga och att det kräver ett ingripande från Gud, ett mirakel. Men, fortsatte hon, Jesus säger: ”Gör ditt bästa”
 |
och jag skall göra resten.” Så för att detta mirakel ska kunna ske måste vi först dö för oss själva, ångra oss och arbeta med uppriktighet. Hon framhöll hur kristna från olika samfund börjar känna sig som Ett under SLIG pilgrimsfärder. Så allt är möjligt för Gud, men först måste han höra vårt rop om ånger. Hon läste en vers ur den heliga Koranen om bön och välgörenhet och avslutade med att säga att bron som förenar oss finns där, rakt framför oss, men i vårt mörker ser vi den inte.
 |
Därefter vittnade Sheikh Muhammad Ben Mustafa Valsan, chef för tidskriften ”Sacred Science” från Frankrike, om det vackra förhållandet mellan hans sufi-samfund och cisterciensermunkarna som bor i närheten. Han sa att munkarna har skyddat hans samhälle från lokalbefolkningen som var rädda för dem. Vänskapen dem emellan har resulterat i en gemensam tyst bön, ”hjärtats bön”, och en gemensam åkallan hämtad från en bön av Gregorius av Nazianz riktad till den ende och högste Guden: O Du som är bortom allt, vad annat kan vi rätteligen kalla Dig?… Alla ting, både de talande och de mållösa, förkunnar Dig… Till dig är alla våra bönen… O Du Mest Namngivna, hur ska jag då tilltala Dig? Sheikh Valsan avslutade med att påminna oss om att människor som arbetar för fred huvudsakligen måste vara besjälade av rätt avsikt och god vilja och ha Guds intresse för sitt arbete i åtanke.
 |
Därefter talade biskop Isidore Battikha, ärkebiskop emeritus av Homs, Syrien, biskop av Puerto La Cruz, Venezuela, från den grekisk-melkitiska katolska kyrkan. Han berättade en historia om två bröder som var oense och ville bygga en trävägg mellan sig. Snickaren som en av dem hade anlitat för jobbet byggde till slut en bro över floden som skilde dem åt. Den bron förenade de två bröderna och försonade dem. Vi är kallade att vara brobyggare. Biskop Battikha önskade de närvarande muslimerna en lycklig Al Adha-fest, som de firade under tiden för pilgrimsfärden. Han berättade att hans mor brukade kyssa handen på en judisk man i hennes stad i Syrien, och att han till slut blev upprörd och frågade henne varför hon gjorde så. Hon svarade: ”Han är en helig jude.” I förlängningen av detta exempel uppmanade biskopen alla att vara en god kristen, en god muslim och en god jude. Han sade också: ”Om den religion du följer inte tillåter dig att älska andra, lämna den!”
Det sista talet den morgonen hölls av Hans nåd ärkebiskop Martin S. Jumoad, ärkebiskop av Ozamis, Filippinerna.
 |
Ärkebiskopen talade om fem områden där vi konkretiserar ”överbryggandet av våra motsättningar” och uppnår fred. Alla fem är viktiga när man uppfostrar barn. I en familj måste föräldrarna lära sina barn dygderna, välgörenhet och vänlighet, dialog, förlåtelse och barmhärtighet, och slutligen acceptans av andras olikheter. Han gav ett råd från författaren Og Mandino:
”Från och med idag ska du behandla alla du möter som om de skulle vara döda vid midnatt. Ge dem all den omsorg, vänlighet och förståelse du kan uppbåda, och gör det utan tanke på någon belöning. Ditt liv kommer aldrig att bli detsamma igen.”
Han avslutade sitt tal med att säga att för att förändra världen måste man börja med att förändra sig själv. Det måste börja i det egna jaget.
Det är värt att nämna att för första gången var nio SLIG-översättare närvarande vid pilgrimsfärden; de är SLIG-läsare som frivilligt ställde upp med simultanöversättning av talen och evenemangen. Översättningsteamet var förberett i förväg. Pilgrimer från alla språk och bakgrunder kunde då förstå respektive budskap och njuta av pilgrimsfärden. Den arabiska delegationen var mycket tacksam och uppskattade denna gest.
Efter talen gick vår resa till fyra olika kloster. Vår buss tog oss denna dag till Danilovklostret. Detta kloster är officiellt residens för patriarken av Moskva och hela Ryssland.
 |
Inne i klostret ligger katedralen för de heliga fäderna från de sju ekumeniska råden.
Under kommunisttiden räddades klostrets klockor från att smältas ned av en amerikansk industriman som köpte dem och donerade dem till Harvard University. År 2008 återlämnades klockorna till den rysk-ortodoxa kyrkan.
Efter detta besök fördes alla pilgrimerna till Moscow City, Moskvas affärscentrum med moderna höghus.
 |
Därifrån tog vi en båttur på Moskvafloden. Vi åt också middag på båtarna. På båtarna hade pilgrimerna möjlighet att mingla; några av dem gick fram till de muslimska shejkerna och ställde frågor eller tog bilder. Detta öppenhjärtiga möte pågick faktiskt under hela pilgrimsfärden.
På kvällen firade vi den gudomliga liturgin enligt koptisk tradition.
 |
Efter middagen gav prästerna eukaristisk tillbedjan och bikt.
Dag 4- Tisdag, 5 september 2017
Vi åkte tidigt på morgonen för att se Treenighets Lavran S:t Sergius utanför Moskva.
 |
Detta hisnande kloster grundades av S:t Sergius av Radonezh och anses vara ett av de tre viktigaste klostren i den ryska ortodoxin.
Det finns flera vackra kyrkor innanför klostrets murar. Inne i den Heliga Treenighetens katedral kunde pilgrimerna besöka och välsignas av Sankt Sergius reliker; ljudet av ständig bön hördes och reciterades nära hans reliker. Utanför, på torget, drack vi det heliga vatten som botade en högt uppsatt japansk politiker, trots att han inte var kristen.
När vi återvände till Moskva besökte vi Kristus Frälsarens katedral.
 |
När katedralen byggdes på 1800-talet förutspådde en nunna att det vilade en förbannelse över platsen och att det i stället för en kyrka skulle bli en vattendamm. Hennes profetia besannades när sovjetregimen sprängde katedralen och byggde en simbassäng i dess ställe.
Denna katedral är en av de mest majestätiska byggnaderna i Moskva. Treenigheten är avbildad på den centrala kupolen.
 |
Inuti finns det bara tre platser, en för patriarken och två för tsaren och tsarinnan. Ikonerna i den restaurerade katedralen färdigställdes på ett år. Reliker från många helgon är placerade på altarets vänstra sida. Sammantaget var SLIG-pilgrimerna fascinerade av skönheten i denna katedral som inte ligger långt från Kreml i Moskva. Den är ett måste att se.
På kvällen höll fyra talare sina anföranden om fred och om att överbrygga våra klyftor. Hans nåd, ärkebiskop Anil Couto från det romersk-katolska ärkestiftet i Delhi, var den första talaren.
 |
Det han nämnde citeras på följande sätt: ”Det är en parodi på religion när religion blir ett verktyg för att sprida hat och våld i samhället och ännu värre när den politiseras för att vinna röster och vinna val i religionens namn. . . . Det är först när vi erkänner den av Gud givna mänskliga värdigheten och allas lika värde och accepterar varandra som bror eller syster som rättvisans välde kommer att bli universellt. Rättvisa växer ur kärlek och utan kärlek kan rättvisa inte existera. Detta är möjligt eftersom kärlek är ett beslut, en viljeakt – den mäktiga kraft som finns inom oss och som i partnerskap med Herren kan åstadkomma förändring.” Han citerade ur ärkebiskop Angelo Fernandes bok Vatican Two Revisited och sade: ”Fred betyder aldrig bara frånvaro av problem, utan det betyder totalt välbefinnande, allt som bidrar till en människas högsta välbefinnande. Denna frid har alltid att göra med personliga relationer: en persons relation till sig själv, sina medmänniskor och till Herren över allt. . . . Endast när människor kan leva i fred med sin skapare kan en varaktig fred råda i mänskliga relationer.” Ärkebiskopen tog också upp frågor som rör ekonomi och fattigdom i världen.
Därefter talade Hans Höghet ärkebiskop Antoine Chahda, syrisk-katolsk biskop i Aleppo, Syrien, om samexistensen i Aleppo mellan kristna och muslimer.
 |
Han sade att: ”Aleppo är, när det gäller den kristna religionen, en ekumenisk stad av högsta klass. Här finns sex katolska och tre ortodoxa kyrkosamfund samt två evangeliska samfund. De lever tillsammans i ömsesidig respekt, deltar i regelbundna och månatliga möten och arbetar tillsammans för att gynna kristna oavsett deras konfessionella tillhörighet. Samma sak med muslimer från olika riter, för arbetet går ut på att komma överens om vad som förenar de båda religionerna, inte om vad som skiljer dem åt. Kristna präster möter muslimska religionslärare, aldrig för att diskutera religionsfrågor eller för att övertyga varandra om sin religion, utan för att arbeta med ömsesidig kärlek och att leva tillsammans i fred och hålla sig borta från allt som skapar spänningar eller fanatism, eller allt som leder till att anhängare av andra religioner kategoriseras som otrogna.”
Den andra muslimska talaren var Sheikh Mohammad Ali El-Hajj Ali Al-Amili, från det shiitiska trossamfundet. Han är föreståndare för Imam As-Sajjads seminarium i Beirut. Sheikh Mohammad talade om en ”trons vår”.
 |
Han sade att tron är det gemensamma utrymmet mellan alla som tror på den allsmäktige Guden, i motsats till de religiösa ramarna som skiljer sig åt i form mellan olika religioner, till och med mellan olika trossamfund. Enligt honom är det så ”Om vi lyckas flytta vårt fokus från religionens manifestationer till trons väsen, då kommer utrymmet för vad som är gemensamt mellan religionernas anhängare att vidgas till sitt maximum.” Intressant nog sade han att ”mångfald” är Guds norm i sin skapelse. Det är källan till människans verkliga värde, eftersom det inte är meningsfullt att skapa upprepade och liknande kopior av en människa. Följaktligen kan vi överbrygga våra motsättningar genom broderskap, genom det faktum att vi alla är Guds efterträdare på jorden, genom vår gemensamma tro på den Allsmäktige Guden och slutligen genom det faktum att vi alla delar samma öde (döden). Han avslutade med att säga att ”vårt möte är ett ansvar”.
 |
Fr. Teófilo Rodríguez är en romersk-katolsk präst i Panama och grundare av och ledare för Fraternity of the Sacred Hearts of Jesus and Mary’s Divine Mercy.
Han var den sista talaren den kvällen. Han anser att fem viktiga punkter kan hjälpa oss att övervinna motsättningar och skapa fred i världen:
- Älska och bevara Guds ord
- Gud vill göra sitt hem i dig, i mig, i oss.
- Den Helige Ande kommer att undervisa och påminna om Kristi löften.
- Sann frid kommer bara från Kristus.
- Den här världens furste har inget grepp om Jesus Kristus.
I sitt tal påminde han oss om påven Franciskus ord från 2 oktober 2016, som han uttalade vid ett interreligiöst möte i Azerbajdzjan: ”Religioner, å ena sidan, hjälper till att urskilja det goda och omsätta det i praktiken genom gärningar, bön och omsorgsfullt odlande av det inre livet, är kallade att bygga en kultur av möten och fred, baserad på tålamod, förståelse och ödmjuka, konkreta steg. Detta är det bästa sättet att tjäna ett humant samhälle. Samhället måste för sin del alltid övervinna frestelsen att dra nytta av religiösa faktorer: religioner får aldrig instrumentaliseras, och de får aldrig stödja eller godkänna konflikter och meningsskiljaktigheter.”
Senare på kvällen firade vi en etiopisk gudstjänst som inleddes med en indisk evangelisk dans som framfördes av en indisk präst som evangeliserar genom den typen av dans.
 |
Efter middagen gav prästerna eukaristisk tillbedjan och bikt.
Dag 5- onsdag 6 september 2017
Direkt efter frukost åkte vi alla till den romersk-katolska katedralen för den obefläckade avlelsen i Moskva för att fira mässa. Vi fick ett varmt välkomnande av Fr. Vladimir Kabak SDB, den ansvarige prästen för katedralen, som välkomnade oss i H.E. Msgr. Paolo Pezzi, ärkebiskop i ärkestiftet Guds moders stift i Moskva. Kardinal Toppo var huvudcelebrant. I slutet samlades alla präster tillsammans med de religiösa ledarna för de andra religionerna framför altaret för en minnesbild. De gjorde samma sak på trappan utanför katedralen med många pilgrimer runt om. Det var gudomligt.
 |
 |
Alla bussar åkte mot Kreml och Röda torget. Kardinalerna, ärkebiskoparna, biskoparna, shejkerna och rabbinen tog en separat buss eftersom de efteråt besökte Kreml för att delta i ett möte i det ryska patriarkatet på avdelningen för kyrkans externa relationer.
SLIG hade fått en inbjudan till ett möte undertecknad av biskop Hilarion Alfeyev, en biskop i den rysk-ortodoxa kyrkan. För närvarande är han metropolit i Volokolamsk, ordförande för avdelningen för kyrkans externa relationer och permanent medlem av Moskvapatriarkatets heliga synod.
Det var en ära för vår pilgrimsresa SLIG att ha haft viss kontakt med den rysk-ortodoxa kyrkan, särskilt när det i brevet stod ”Hans helighet (patriark Kirill) välkomnar besöket.” (För att läsa Vassulas rapport om detta möte, se sidan 34 i TLIG Magazine, Issue #39.)
 |
Medan VIP-personerna träffades på Patriarkatet kunde pilgrimerna njuta av Röda torget, Basilius magnifika katedral och Moskvas främsta köpcentrum: GUM.
 |
Efter att ha besökt Röda torget åt vi lunch i centrala Moskva och begav oss sedan till det sista av de fyra klostren: Novodevichy-klostret för nunnor.
 |
Om du är en kvinna som letar efter en make kan du komma till detta kloster och röra vid Naprudnaya tornet! Ja, det här är vad ryska tjejer gör, enligt vår guide. Ikonstilen i klostret är en blandning av ortodoxa och italienska traditioner. Intressant nog såg vi på taket till huvudkyrkan en målning av Marias kröning, som är mycket känd i romersk-katolska kyrkor. Klostret är känt för att det har hyst damer från många ryska kungafamiljer.
På kvällen lyssnade vi till tre talare.
 |
Den högvördiga biskopen Riah Abo El-Assal, trettonde anglikanska biskopen i Jerusalem och Mellanöstern, berättade för oss om ett möte med Storbritanniens förre premiärminister Tony Blair. Han var en av fyra biskopar som försökte avleda Blairs uppmärksamhet från krig till fredliga medel. Blairs förklaring var följande: ”Vi går ut i krig mot Irak för att bana väg för fred i Mellanöstern.” Biskop Riah svarade på detta: ”Herr. Premiärministern: Den kortaste vägen till Bagdad går genom Jerusalem. När freden kommer till Jerusalem kommer freden att komma till hela världen.” Han tillade: ”Krig ger aldrig verklig fred. Äkta fred är inte frånvaron av krig, inte heller upphörandet av fientligheter, och absolut inte den tystnad som kommer ur underkastelse och förtryck … Vad är egentligen denna tjänst som vi har fått som troende i Gud? Det handlar om att bryta ner murar av misstro och fientlighet var de än finns, och särskilt när de byggs upp kring skillnader i kultur, ras, nationalitet, religion och ekonomisk status. Att försonas är att skapa ett rätt förhållande, att omorganisera våra relationer och återställa enheten med Gud och med varandra. Detta är inte politikernas uppgift. Det här är din och min uppgift… Kan vi förhålla oss till varandra som bröder och systrar? Är vi redo att erkänna den andres olikhet på det sätt som vi vill att den andre ska göra? Eller fortsätter vi att gå i Kains fotspår: ”Är jag min brors väktare?” ”
 |
Biskop Simon Atallah, biskop emeritus av Baalbek-Deir El-Ahmar (maronitisk), Libanon och tidigare ordförande för den biskopliga kommittén för ekumeniska frågor, sade att kyrkan uppmanar alla sina troende att aktivt delta i den interreligiösa dialogen. Han fortsatte med att säga: ”De som vill bygga broar för att kunna kommunicera, eller snarare föra en dialog med andra, måste först och främst.., ha en djup och uppriktig respekt för sin samtalspartner, vem det än må vara. Det är absolut nödvändigt att erkänna deras rätt att vara annorlunda. Det är till och med nödvändigt att bli berörd av denna skillnad… Om man inte anstränger sig, så långt det är möjligt, för att förstå andras religion kan man inte heller respektera den.” Han påminde oss om Vatikanens dokument Nostra Aetate: ”Varje kristen måste med uppriktig vördnad betrakta de sätt att uppträda och leva, de föreskrifter och läror som, även om de i många avseenden skiljer sig från dem som kyrkan håller fast vid och förkunnar, ändå ofta återspeglar en stråle av den sanning som upplyser alla människor.” (Nostra Aetate, 2)
Hans excellens biskop Markos Gebremedhin från Etiopien talade också den kvällen. Han är apostolisk vikarie i Jimma-Bonga – Etiopiska katolska kyrkan, biskopens delegat för freds- och rättvisefrågor i Etiopien och biskopens delegat för religiösa frågor i Etiopien.
Han var mycket direkt i sitt tal och frågade först och främst de kristna,
 |
”Var det inte Guds plan att alla skulle leva fredligt? Bad inte Jesus om fred och enighet bland sina lärjungar? Sa inte Jesus: ”När två eller tre samlas i mitt namn, skall jag vara mitt ibland dem”? Tror vi att Jesus håller med om vår oenighet och splittring?” Sedan vände han sig till var och en av alla religioner och frågade: ”Är vi inte bröder i Gud? Är vi inte skapade av Honom? Är vi inte ättlingar till Abraham och en familj av Gud? Försöker vi inte på våra egna sätt nå fram till Honom genom tro, bön och tillbedjan? Kan vi inte glömma tidigare negativa erfarenheter och göra uppriktiga ansträngningar för att uppnå ömsesidig förståelse för en bättre framtid för alla? Kan inte vi kristna, muslimer, buddhister och judar tillsammans arbeta för att bevara och främja fred, rättvisa och moraliska värden? Talar inte vårt evangelium och vår Koran ofta om förlåtelse och försoning?” Han talade om de ekumeniska och interreligiösa erfarenheterna i sitt land och avslutade med att säga: ”Att tjäna Gud kräver övertygelse och självuppoffring.”
Efter middagen gav prästerna eukaristisk tillbedjan och bikt.
Dag 6 – torsdag 7 september 2017
Före morgontalen inledde vi som vanligt med den ryska nationalhymnen och Fader vår på arameiska.
Vår första talare, representerade för första gången det drusiska trossamfundet, det var Sheikh Daneel Abdel Khalek, drus, Libanon – ordförande för Association for Human Rights
 |
Sheikh Daneel sade: ”… prästen kan läsa ur boken vad som passar hans vilja och avsikt; om han önskar komma närmare den ’annorlunda andre’ skulle han finna vad som stöder hans önskan, och om han önskar uteslutning och avvisande skulle han också finna vad som stöder honom. Det som dock är genomgående i alla religioner är att Guds bud är barmhärtighet och välgörenhet, inte dödande och utplåning. Beviset på Guds överflödande barmhärtighet är hans ord: ”Sannerligen, de som trodde och de som var judar eller kristna eller sabéer [before Prophet Muhammad] – de [among them] som trodde på Allah och den yttersta dagen och gjorde rättfärdighet – kommer att få sin belöning hos sin Herre, och ingen fruktan kommer att finnas för dem, inte heller kommer de att sörja. ”(Al-Baqarah: 62)
Han fortsatte: ”Från vår synvinkel som druser ser vi att världen med dess mångfald, färger och olikheter inte är något annat än de olika fasetterna av en enda sanning. Vår heliga Koran garanterar denna mångfald och olikhet: ”O mänsklighet, vi har skapat er av man och kvinna och gjort er till folk och stammar för att ni skall lära känna varandra. Den ädlaste av er i Allahs ögon är sannerligen den mest rättfärdige av er. (Al-Hujurat: 13) Dessutom hävdar vi att sann tro och uppriktig tillbedjan måste översättas till ett gott bemötande av andra; det är därför våra shejker och lärda upprepar ett kort talesätt: ”Vi kan ta reda på om en person har god religion (eller tro) genom hur väl de behandlar andra.” Detta enkla talesätt bär på andligheten i vår ädle profets talesätt: ”Muslimen är den vars tunga och hand inger folket säkerhet. ”
Han avslutade med att säga: ”För att nå frälsning måste vi vänta på en gudomlig barmhärtighet som ligger bortom människans vilja, eller påbörja en ny mänsklig strategi som inte liknar något tidigare.”
Därefter intog den entusiastiske evangeliske pastorn Mariano Arellano från den spanska evangeliska kyrkan i Spanien podiet.
 |
Pastor Mariano hjälpte oss att tillsammans med honom meditera över avsnittet i Markusevangeliet 9:33-35, där apostlarna diskuterade vem som är störst och vem som är viktigast. Pastorn sade: ”När vi i vårt hjärta ställer den typen av frågor, erkänner vi att vissa är bättre än andra; att den sanning vi har om Gud är mer äkta än min brors som inte tänker eller tror exakt som jag… När vi faller in i denna farliga dynamik försöker vi äga Gud, anpassa honom efter våra mentala eller ekklesiologiska strukturer … Och sanningen är att ingen av oss kan ta Gud i besittning, ingen kan tro att han har monopol på Hans sanning, monopol på Hans person eller Hans kärlek. . . . I believe that all Christian churches have sometimes fallen into this sin, and we must ask the Lord for forgiveness. And we must ask God together that He will teach us more about the nature of His Kingdom, that which Jesus approached in this world, in which there is no place for competition and rivalry, one in which there are no categories or barriers between its citizens, that in which no one pretends to take possession of God, but is God who takes over us, the kingdom that rests on His mercy, justice and love.”
Den sista talaren var Hans nåd ärkebiskop Selwanos Boutros Alnemeh, syrisk-ortodox metropolit av Homs, Hama och Tartus
 |
Ärkebiskop Selwanos talade om det faktum att länder idag använder religion för att uppnå sina mål. Många krig och konflikter har religionen som förevändning, men religionen är oskyldig. Han fortsatte ”Det är inte konstigt att vi har vänt oss till den interreligiösa dialogen och har satt vårt hopp till att nå en framgångsrik lösning som sätter stopp för dessa tragedier; och sanningen är, som den välkände tyske katolske teologen Hans Kung sa: ”Det kommer inte att bli någon fred mellan nationerna utan fred mellan religionerna. Det kommer inte att bli någon fred mellan religionerna om det inte finns en dialog mellan religionerna.” Ärkebiskop Selwanos citerade många bibelverser om fred och om hur kristna är kallade att sluta fred med alla och att fred är en gudomlig gåva som vår Herre Jesus Kristus gav oss före sin himmelsfärd. Han tillade: ”Fred är slutligen, som den helige Augustinus sa, sinnesro, själens lugn, hjärtats enkelhet, ett kärlekens band, en följeslagare till välgörenhet; det är den som avlägsnar fientligheter, stoppar krig, undertrycker ilska och bryter stolthet. Den älskar rivalerna, försonar fienderna och den är förtjusande och accepterad av alla.”
Efter en kaffepaus kom vi alla tillbaka till konferenssalen för den maronitiska mässan. De fyra biskoparna från den syriska traditionen: maronitiska och syrisk-katolska, celebrerade tillsammans. Evangeliet lästes av biskopen från den syrisk-ortodoxa kyrkan. Fr. Nabil Mouanes höll homilian med fokus på den Helige Ande som den som ska leda oss till enhet och försoning.
 |
På eftermiddagen besökte vi Moskvas katedralmoské – en vacker och majestätisk byggnad som invigdes av president Vladimir Putin. Vi fick möjlighet att besöka moskén under bönestunden. Det var en fantastisk möjlighet för dem som aldrig hade varit i en moské eller sett muslimska böner live.
Det är bra att nämna här att vi under våra besök försökte intervjua våra VIP-gäster och bad dem att ge sin åsikt om SLIGs interreligiösa program.
Från moskén gick vi direkt till Moskvas Judiska Kommunitets Center för det interreligiösa mötet. Det var första gången under en SLIG-pilgrimsfärd. Många manliga pilgrimer tog de kippor som fanns vid ingången till synagogan och satte dem på huvudet av respekt för rabbinerna och de judiska bröderna. Panelen bestod av flera talare: Överrabbin Berel Lazar, pastor Dimitry Safonov, Islam Valitov, Rabbi Dr. Alon Goshen-Gottstein, Mr Camel Bechikh, Ven. Michel Tao Chan, och naturligtvis Vassula.
 |
Rabbi Alon inledde mötet med att tacka Rabbi Lazar för deras gästfrihet. Han sa också att Mufti inte kunde vara med oss men att han stöder vårt uppdrag. Sedan började han med att fråga Rabbi Lazar om vad vi kunde lära oss av hans vittnesmål om vänskap.
Efter att ha hälsat oss välkomna berättade rabbi Lazar, som flyttade från Italien till Ryssland för 30 år sedan, under den tid då religion inte var tillåten, att religiösa människor brukade gömma sig under jorden eller i några skogar utanför Moskva för att försöka få reda på mer om sin religion. Han upptäckte att det inte bara var judar som led, utan även människor av alla andra religioner. Efter kommunismen insåg de olika religiösa ledarna att det bara är tillsammans som vi kan öppna upp oss mot samhället och sända ett positivt budskap till folket. Han sade att tack vare den rysk-ortodoxa kyrkan har man nu fungerande relationer mellan religionerna. De känns som bröder. De har arbetat tillsammans i många projekt, men det viktigaste budskapet är att det inte kan finnas en religion som inte respekterar andra religioner, att om man tror på Gud måste man kunna öppna sitt hjärta för andra och förstå att det finns olika sätt att nå Gud och olika möjligheter att omfamna Gud.
 |
Han fortsatte med att säga att människor i Ryssland ser att olika religiösa ledare inte bara sitter tillsammans, utan också beslutar om idéer tillsammans och faktiskt tar fram nya idéer i en gemensam ansträngning. Han berättade att Hans Helighet en gång vid ett möte med patriarken sagt att det aldrig skulle bli någon omröstning vid deras möten. Om beslutet inte var enhälligt skulle de inte gå vidare med den idén förrän alla tillsammans var redo att gå vidare. Han avslutade sitt anförande med ett exempel på hur muslimer och judar lever tillsammans och hjälper varandra i Ryssland.
Den andra talaren var pastor Dimitry Safonov, som representerade Metropoliten Hilarion. Pastor Safonov är sekreterare för interreligiösa relationer vid avdelningen för kyrkans externa relationer.
 |
Rev. Safonov talade om den rysk-ortodoxa kyrkans erfarenheter av den interreligiösa dialog som förs inom ramen för Rysslands interreligiösa råd. Rådets främsta uppgifter är att skapa fred, hävda moraliska värden i samhället samt att arbeta praktiskt för att förbättra situationen för religiösa samfund inom lagstiftning, ekonomi och samhälle. Enligt honom har praxis visat att närheten mellan de moraliska värdena gör det möjligt för de traditionella religionerna i Ryssland att engagera sig i ett konstruktivt samarbete och att framstå som en enad front med en konsoliderad ståndpunkt i ett antal socialt viktiga frågor. När det gäller extremism pekade rådets presidium på den särskilda betydelse som en höjning av nivån på den religiösa läskunnigheten har för att kampen mot extremism ska bli effektiv, och uttryckte beredskap att göra en gemensam ansträngning för att möta utmaningen.
Sammanfattningsvis sade han att skillnader i religiös övertygelse inte är skäl för antagonism eller fiendskap. Tvärtom är det för verkligt troende människor naturligt att ha vänskapsrelationer, ömsesidig respekt och samförstånd för att samarbeta i den sociala sfären på många områden som främjar fred och vissa traditionella moraliska värderingar i samhället.
 |
Därefter kom muftins representant, Islam Valitov. Det var intressant att se att Islam Valitov talade ryska, men att hans översättare till engelska var en judisk rabbin.
Islam sade att förbättringen av den interreligiösa dialogen och sökandet efter enhet och ömsesidig förståelse mellan traditionella religioner spelar en viktig roll i det moderna samhället. Idag ser vi en ökning av religiös tolerans, ömsesidig respekt och förståelse samt samarbete mellan religionerna. Förbättringsnivån för denna process ökar också från år till år.
När han talade om den ryska erfarenheten noterade han att ”framstegen på detta område inte bara kommer att förbättra de befintliga banden, utan också ge en viss drivkraft för att förebygga religiös extremism”.
 |
Vassula sade för sin del att detta var första gången under de 11 pilgrimsfärder som TLIG har genomfört som vi har blivit inbjudna till ett judiskt center. Vi behöver bön, dialog och handling för att komma vidare. Den här gången öppnade vi mer och det var en inspiration från Gud eftersom Gud leder oss in i detta. Så vi har hört Guds uppmaning att gå vidare och öppna oss mer för andra religioner för att få dem tillsammans med oss. Vi har med oss muslimer, judar och buddhister. Allt detta gjordes med uppriktig kärlek, annars kan vi inte gå vidare.
Sedan sade den vördnadsvärde Dr Michel Thao Chan, ordförande och grundare av ”Cercle de Reflexion des Nations” (CRN) och Sino-European Development Formation Culture (SED-FC): ”Jag tror att det bara är det som ligger bortom som för oss samman.
 |
Är det Guds existens, Hans manifestation, Hans Ord, Hans styrka och vårt öppnande av hjärtat i förhållande till allt detta?…Ja, jag litar på det. Och idag är det vårt uppriktiga leende och vår glädje, som är ett uttryck för det som händer oss nu, som för oss samman.” Han berättade en historia om hur Thomas Edisons mors kärlek gjorde honom till ett geni. Som svar på en fråga talade han om medvetenhet: att vara medveten om värdet av den person som står framför mig, om Guds närvaro i denna person.
Camel Bechikh, talesman för Fils de France, och grundande medlem av La Manif pour Tous Bordeaux, talade om hur hans land Frankrike har förändrats dramatiskt på grund av att religionerna i Frankrike inte har varit tillräckligt enade för att kunna begränsa denna utveckling som strider mot deras moraliska läror.
 |
Han sade att det bortom våra olikheter finns en uppsättning värderingar som förenar oss, förutsatt att vi är medvetna om den nya globaliseringskontext som håller på att förstöra oss. Han fortsatte med att säga att: ”Den som splittrar, den skiljer människan från Gud, den som skiljer man och hustru, föräldrar och barn åt… vi kallar honom djävulen, ’den som splittrar’, ’Shaytan’ på arabiska har samma rot som betyder uppdelning, separation… Tvärtom finns det en ängel som har en önskan om förening för det Goda.”
Efter samtalen berättade Rabbi Alons fru en vacker historia om vänskap med en palestinsk kvinna. En ortodox präst som var med oss berättade också att han var tveksam till att gå in i både moskén och synagogan, men att han sedan bestämde sig för att gå dit eftersom han litade på Vassulas omdöme och på att hon vägleds av Herren, och han var därför så tacksam för dessa upplevelser. Vi såg att något inom honom läkte. Det verkar som om dessa besök den dagen har öppnat många kristna pilgrimers hjärtan och berört dem djupt och fått dem att inse att de som inte delar vår tro fortfarande är Guds barn och älskade på samma sätt.
Efter middagen gav prästerna eukaristisk tillbedjan och bikt.
Dag 7 – fredag 8 september 2017
Den här dagen hade vi ledig tid på morgonen varefter de som inte hade besökt Röda torget gick dit och de besökte också Tretjakovgalleriet där de såg originalbilden av Rublevs Treenighet samt originalbilden av Vår Fru av Vladimir som visas i en kyrka i anslutning till galleriet. Vi känner igen ikonen från Jesus vänstra fot som är vänd åt vänster.
 |
 |
På kvällen hade vi en melkitisk liturgi och en helande bönceremoni. Präster från de olika samfunden och Vassula bad över pilgrimerna för att de skulle bli helade.
Dag 8 – lördag 9 september 2017
Den mest fantastiska platsen visades för oss den här dagen: Klostret Nya Jerusalem. Det är en kopia av Uppståndelsekyrkan i Jerusalem och inuti finns också en kopia av den Heliga graven. Pilgrimerna köade för att få gå in i den – främst de som aldrig har varit i Jerusalem. Atmosfären i katedralen präglas av vördnad och respekt. Ikonerna från Gamla testamentet dekorerar kupolens insida med livfulla himmelska färger. Man skulle vilja skrika: Ära vare Gud i Höjden! Tack och lov kunde de återställa den till det praktfulla skick den har idag.
 |
 |
Efter att vi återvänt till hotellet hade vi några timmar på oss att reflektera över vad vi sett och hört. Efter vilan samlades vi en sista gång för att lyssna på Vassula när hon höll sitt avskedstal. Vassula inledde med en video om de interreligiösa steg som påven Franciskus tagit – en mycket kraftfull video som utmanar var och en av oss som säger att vi vill göra Guds vilja. https://www.youtube.com/watch?v=jo7OBzpuKJQ
Sedan läste hon följande meddelanden med en interreligiös uppmaning:
”Ni är alla Mitt folk, oavsett trosbekännelse eller ras, kom ihåg att Jag är KÄRLEK och att Jag har skapat er alla.” (SLIG, 1 maj 1989)
”Jag välkomnade er och svor en ed: ’genom denna blomma skall jag samla er från olika nationer och olika trosbekännelser och för er alla uppenbara min faderliga kärlek och barmhärtighet’;” (SLIG, 12 februari 2000)
”Jag har bett dig att kalla alla, oavsett vem de var eller vilken tro de tillhörde,” (SLIG, 5 februari 2004)
”Denna gåva att höra mig och ha din ande i mina himmelska domstolar, nära min tron, är så att jag leder dig till mitt folk av alla nationer och trosbekännelser … du ser att detta är min sista varning; jag sade i himlens domstolar: Jag skall visa mig för mitt folk på detta sätt, och hela nationer kommer att höra mig …” (SLIG, 8 december 2014)
 |
Vassula klargjorde att det var Guds vilja och att det inte råder någon tvekan om att denna sammankomst var Guds avsikt, att samla oss från olika trosuppfattningar. Hon sa att Jesus hade lärt henne att hon aldrig skulle springa framför Honom eller dröja sig kvar bakom Honom, utan att hon skulle gå i samma takt som Honom. Det var Herrens önskan att föra oss alla samman som en familj för att upplysa våra sinnen och förstå storheten i Hans kärlek som inte har några gränser. Under alla dessa 32 år som Herren gav Vassula meddelanden, meddelade Han flera gånger att Hans Kärlek är för varje varelse på denna jord, oavsett vilken tro de tillhör. Det finns många passager som de som anges ovan; här är ytterligare en: ”Jag skall fortsätta att räcka ut Min Hand till var och en, till och med till de upproriska, även till dem som sätter Mig på prov natt och dag, förstår ni? ni är alla Mitt Folk, oavsett trostillhörighet eller folkslag; kom ihåg att Jag är KÄRLEKEN och Jag har skapat er alla;” (SLIG, 1 maj 1989)
”Låt oss lära oss av de gamla profeterna”, sade hon, ”hur de på sin väg lärde sig självförnekelse och genom att sätta Guds intressen och Gud själv främst i sitt liv. De lärde sig att frigöra sig från sitt ego och sin vilja. . . . Jag ska avsluta med att ge dig ett litet exempel på ett träd: Alla grenar på ett träd är heliga om roten är helig. Visst har en del av grenarna huggits av, och som skott från en vild oliv har du ympats in bland de övriga för att tillsammans med dem få del av den rika sav som olivträdet självt ger, men även om du tror dig vara överlägsen de andra grenarna, kom ihåg att du inte stöder roten; det är roten som stöder dig. Och roten är Gud. Därför har vi alla inte bara en viktig roll att spela för att upprätthålla fred och enighet, utan också en skyldighet. Jag hoppas innerligt att den dag kommer då vi genom våra ansträngningar uppnår den fred som vi alla strävar efter och som Gud förväntar sig av oss, och att vi en dag uppriktigt kan säga till varandra: ’min bror, min syster’. ”
Efter hennes anförande höll kardinal Toppo sitt tal.
 |
Han påminde oss om påven Franciskus ord på Världsfredsdagen 2014, då han sa: ”Broderskap är en väsentlig mänsklig egenskap, eftersom vi är relationsvarelser. En levande medvetenhet om vårt släktskap hjälper oss att betrakta och behandla varje människa som en sann syster eller bror; utan broderskap är det omöjligt att bygga ett rättvist samhälle och en stabil och varaktig fred.” Han avslutade med att säga ”Jag är oerhört glad över att vi har samlats från olika trosriktningar som bröder och systrar sammanbundna av samma kärlek till Gud. I Honom är vi ett och i Honom kommer vi att förbli, är det budskap som manifesteras i och genom denna högtidliga sammankomst. Jag ber att vår samhörighet och de öppna reflektionerna ska göra oss till verkliga fredsinstrument i denna värld som av olika skäl är splittrad. Fred är en gåva såväl som en uppgift och ett ansvar. Fred är inte ett lugnande medel utan den största energigivaren för att alltid vara levande, livskraftig och passionerad för fredens sak. Vi är Guds söner och döttrar och därför är vi underförstått fredsmäklare. Än en gång, välkommen till er alla och låt oss vara livskraftiga fredsmäklare.”
Sedan hade vi en romersk-katolsk mässa för att fira slutet på en mycket välsignad och givande pilgrimsresa.
I slutet av pilgrimsfärden fick Vassula och arrangörsteamet ta emot flera uppskattande ord från olika VIP-personer. (Se sidan 79 i TLIG Magazine, Issue #39).
Vassula avslutar denna rapport med att citera ur Salomos Vishet för att reflektera över dessa ord (9:13-18): ”Vilken människa har kunskap om Guds Vilja? Vem kan tänka ut vad Herren vill? De dödligas tankar är otillräckliga, våra beräkningar är inte att lita på. Den förgängliga kroppen är en börda för själen, det jordiska höljet tynger sinnet med alla sina tankar. Vi kan knappt göra oss en bild av det som finns på jorden, bara med svårighet finner vi det vi har inom räckhåll. Men vem har då utforskat det som finns i himlen? Vem har förstått Din vilja, utan att Du har skänkt honom vishet och sänt Din Heliga Ande från höjden? Det var så jordens innevånare leddes på rätta vägar; så lärde sig människorna vad som gläder Dig: genom Visheten blev de räddade.” (Bibel 2000)
Förberedd av pilgrimsteamet
