Kvinnan klädd i solen

20 mars 1996

(Detta budskap togs emot mellan den 20-26 mars. Marie Bebådelses dag var den 25 mars 1996.)

Jag är Din tjänare och jag är här för att tjäna Dig.
Majestät – utan Dig är jag ingenting.
Min själs djupa längtan, jag lyssnar.

Min älskade, kom och lär: vem har upphöjt Mig mest? Jag skall säga dig vem som har upphöjt Mig mest; det har den Nya Eva; ja! Kvinnan klädd i solen, Hon som står på månen och bär tolv stjärnor som en krans på Sitt Huvud; ¹ ty Jag som har skapat himmelen och allt som är i den, och jorden och allt som den bär och havet med allt som finns i det ² har satt Henne över alla dessa ting; ³

Himmelens Drottning står alltid inför den Allra Högstes tron, Hennes stora Namn är lika upphöjt som Himmelen är över jorden; Hennes Namn är svept i en klädnad av ljus; må hela världen böja knä inför Henne som bär det Heliga Namnet:

Guds Moder;

i sitt Obefläckade sköte ärade Hon Mig genom att ta emot Mig, det rena Lammet, och så bli en helgedom åt Helgedomen; kom och sjung en ny sång till Hennes ära, låt alla som bor på jorden vörda Hennes Obefläckade Hjärta, det Altare där Jag avlades och blev Guda-Människa också; ⁴ ingen har förhärligat Mig så mycket som Kvinnan klädd i solen;

ja! Hon är så strålande vacker i Sin fullkomliga Kärlek att alla öar, berg, höjder, dalar och källor bugar sig djupt när Hon går förbi; och idag liksom igår, när Den Skönaste Kärleken går över jorden, åtföljd av Mina Änglar, vilkas ögon aldrig upphör att beundra den Beundransvärda, den Heligaste av alla Jungfrur, i förundran inför Skönheten hos Min Faders Mästerverk, när Hon vandrar över jorden, griper Hon in och besvarar kärleksfullt era enträgna böner;

låt Mig säga er: Mitt Heliga Hjärta är er himmel; skapelse, Mitt Heliga Hjärta, som så många av er förnekar och avvisar, är er Himmel; ert Paradis, ert Rike; er Arvedel, er Viloplats i Evighet; så kom nära detta Hjärta som älskar er så högt, och Jag skall ösa oräkneliga välsignelser ur Mitt Hjärta in i ert hjärta, göra er själ vacker som våren och förvandla er själ till ett elfenbenstorn, en himmel åt Mig ensam; hur kan någon tvivla på Min Kärlek? ack, älskade, varje gång ni tvivlar på Min Kärlek, förmörkas solen av Min sorg ….

idag vill Jag, i Min stora Kärlek, visa er Min Moders Hjärta, ⁵

⁶ ”O Min Faders Mästerverk! O Jahves Enastående Mästerverk! Min Helige Andes Brud! Mitt Strålande Tabernakel! Ditt Hjärta, den Älskades, ⁷ Älskade, är Ett med Vårt! Ditt Hjärta är Min tillslutna lustgård, en förseglad källa; ditt Hjärta är en Källa som gör trädgårdarna fruktbara; ditt Hjärta, Du Beundransvärda, är Min Tron, på vilken Jag har blivit förhärligad; Hjärta av Mitt Hjärta, som Jag krönte i Vår närvaro och inför hela Mitt himmelska hov, ⁸ hur kan någon av Mina skapade varelser avvisa Ditt Hjärta? ⁹ Du, kraftens Ark, klädd i idel dygd, Min Nya Sång, ¹⁰ Min Harpa, Min Borg, i vars glans Himmelens och jordens Skapare hänförs, Du som står i Vår Närhet, stå lika nära alla som anropar Dig; men hur har människan kunnat falla så djupt och slagit in på en så bedräglig väg att hon avvisar Ditt Hjärta?”

har du inte hört, skapelse, att Jag är Hennes Hjärtas Hjärta, Hennes Själs Själ, Hennes Andes Ande? har du inte hört att Våra Två Hjärtan är förenade till Ett? betrakta Mitt Frälsande Hjärta, och betrakta Hennes Med-Frälsande Hjärta, betrakta Mitt Hjärtas Fröjd, som stiger likt morgonrodnaden för att lysa upp jordens mörker, betrakta Drottningens Hjärta som lyser över människosläktet mer strålande i Sin glans än alla stjärnbilder tillsammans; mer strålande än solen; strålande som Min Härlighet på grund av Sin enastående fullkomlighet; betrakta er Guds Tabernakel; betrakta och högakta så som Jag högaktar Min Tron;

fråga inte: ”hur skulle den Allra Högste ha byggt Henne en så upphöjd tron i Sina Himmelska Gårdar?” se, Jag har inte bara utsett Henne till Drottning över Mina Änglar och Mina skapade varelser, Jag har också utsett Henne att vara Min Tron; himmelens och jordens Drottning är Tronen för konungarnas Konung, ty Jag, Alltets Herre, har satt Henne främst i Mitt Heliga Hjärta;

född att vara Min Härlighets Krona, att vara Min Strålande Krona, född att vara det Sanna Ljusets Kärl som antog kött och blev människa av Davids ätt, född att vara Min ära och Min stolthet; Anden tillsammans med Mig och Fadern sade:

”Maria, full av nåd, Vi är med Dig; inga mysterier skall Vi dölja för Dig, Vår Andedräkt skall vara din andedräkt, det rena utflödet av Vår Härlighet, Maria, Avbild av Vår Godhet, Vi ger Dig Vår Frid i Ditt Hjärta; i detta fullkomliga Hjärta skall Jag, Sonen, triumfera; Vårt Hjärta skall vara Ditt Hjärta, en brinnande låga av gudomlig kärlek; Vår Själ skall vara Din Själ, ¹¹ en vördnadsvärd skatt, ett Paradis för Oss; Vår Ande skall vara Din Ande; ja, var och en som är förenad med Oss är en ande med Oss;”

detta är Hon som är så högt benådad, Hon som avvisas av så många trots att Hon är salva för era ögon, balsam för era sår, den barmhärtiga bönen för era böner till den Evige Fadern; förebedjare och förespråkare för era själar;

svaga människa …. Min Helige Andes Brud är Templets Tempel, de svagas och de eländigas förlovade land, återskenet av Mitt eviga Ljus; Er Tröstares tröst skänker er tröst i era sorger …. vad har människan att säga? vad kan människan säga i sitt tält? hur kan hon upptäcka någonting himmelskt i sin förgängliga kropp när hennes själ är tyngd av synd, hur kan hon upptäcka vad Min Faders allsmäktiga Hand har gjort? människa, du styr ditt sinne utan ljus, utan förstånd;

människa, om du idag öppnar ditt hjärta, skall alla de hemligheter som föreföll ofattbara för dig, bli uppenbarade för dig genom Mitt Gudomliga Ljus, trefalt Heligt, och du skall förstå vem Kvinnan klädd i solen är; då skall hela din varelse upplyftas och ditt hjärta skall jubla i hänryckning, när slöjan lyfts bort och dina ögon ser det mest Välsignade Hjärtat, det Heligaste av alla helgon, det Oförlikneliga Hjärtat, brinnande av gränslös kärlek, en eld så lysande klar;

då, Min vän, kommer du att förstå vad Dygd är, och hur Jag, Gud, blev Gudamänniska i detta Dygdens Jungfruliga Hjärta, du kommer att se din Frälsares Moder, profeternas Moder, lärjungarnas Moder, gåvornas Moder, Triumfens Moder, den obegränsade nådens Moder, den oförlikneliga Återlösningens Moder; den Sanna Vinstockens Vingård, Vägen till Vägen som leder alla till Mig, himmelens Port, vidöppen så att var och en kan träda in och få evigt liv;

– har ni inte märkt hur Mitt Hjärta smälter och alltid bejakar Hennes Hjärta? hur kan detta Hjärta, som födde er Konung, nekas någonting Hon ber Mig om? alla de trogna välsignar Hennes Hjärta, för när ni välsignar Hennes Hjärta välsignar ni Mig;

Drottninglik och betagande skall ni kalla Henne så snart ni lär känna Henne; så lyft din blick, skapelse, och se in i Hennes Hjärta, och Jag lovar dig, du kommer aldrig att upphöra att växa till i strålglans; ditt hjärta kommer att läggas i Hennes Hjärtas smältugn, det skall bulta, uppfyllt av fröjd, och som när man omsluts av ett kärlekens hav skall du stiga in i Hennes Hjärta, ty Hennes Hjärtas rikedomar är som Havets vidd när det rullar emot dig och du mot detta Hav; alla himmelens och jordens Rikedomar vilar i Hennes Hjärta och alla finns där för dig!

fastän natt fortfarande täcker ditt sinne och hjärta, stå upp! stå upp och lyft din blick mot denna strålande syn av Hennes Hjärta, som många profeter längtade att få se under sin tid, men inte fick se; stå upp och sjung en ny sång till den Allra Heligaste Treenighetens Sång, sjung och säg: ”bröder! systrar! kom och bli inneslutna av Nåd under Nådens Mantel; kom och bli inneslutna i Drottningens Ljus; kom, låt oss bli överskuggade av Henne som överskuggades av den Helige Ande;” har ni inte hört hur folken skall komma till Hennes Ljus och att kungarna skall komma till Hennes uppgående klarhet, när Hennes Hjärta till sist skall triumfera tillsammans med Mitt? ett mysterium för dem som är rika i hjärtat, men för de fattiga och ringa en så efterlängtad Välsignelse….

O kom! innan syndens floder översvämmar er! kom in i denna Ark ¹² som kan rädda er; var inte som era förfäder på Noas tid, som inte lyssnade; kom in i Arken så skall ni bli räddade från syndens stormande vatten och från att gå under i syndens floder; kom och bli Medlerskans löftesbarn som en frukt av den hängivenhet ni visat Henne;

i er hängivenhet till Henne visar ni hängivenhet till Mig; varje andakt som vördar Hennes Hjärta kommer att upphöja Mig och stiga upp till Mig, eftersom Vår förening är så fullkomlig; i er vördnad för Hennes Hjärta kommer ni att förstå alla Mina befallningar bättre, i Hennes Ljus, ty era steg kommer att ledas av Hennes Hjärta och er hand kommer att föras av Henne som är Nådens Tron; välsignade är ni som ständigt visar er hängivenhet till Hennes Hjärta!

kom till Henne som är så Välsignad, som visar Sin Moderliga Kärlek till Sina barn genom att visa dem vägen till himmelen; kom till er Frälsares Medfrälserska vars Hjärta, brinnande av Kärlek, också frambars som ett offer, för att bli genomborrat för er skull; kom och vörda detta Hjärta, denna brinnande Lampa som lyser innanför och utanför, nära Mitt Hjärta;

om ni säger ”vi har ingen användning för Hennes Hjärta” vet att ni då egentligen säger: ”vi har ingen användning för Herrens Hjärta!” lär dig, svaga människa, att Mitt Heliga Hjärta och er Moders Obefläckade Hjärta är så förenade att dessa Två Gudomliga Hjärtan i sin fullkomliga förening blir Ett; Jag säger er sannerligen: om ni erkänner Hennes Hjärta, erkänner ni inte bara Mitt Hjärta utan också Faderns; har Jag inte sagt att Jag är i Fadern och Fadern är i Mig? om Jag är i Fadern och Fadern är i Mig, då är också Mitt Hjärta i Faderns och Hans Hjärta är i Mitt; att säga att Vi inte är oskiljaktiga och Ett är att förneka Mitt Ord; var inte slavar under er ande och låt er inte övertygas av världens argument;

säg Mig, vem i skapelsen har ett hjärta som liknar Marias Hjärta? det finns inget hjärta som liknar Marias Hjärta; fullkomligt från begynnelsen, Obefläckat från födelsen ¹³ och fullt av Nåd, av en nåd som överträffar Mina Änglars nådegåvor; det är därför Mina Änglaskaror frågade varandra:

”vem är Hon som skymtar fram bakom slöjan?”;

”varför bugar sig bergens toppar så djupt och hälsar Henne när Hon går förbi?”;

”vem är detta, vars Hjärta är utan fläck och så välbehaglig inför Gud?”;
”har ni sett hur hela Guds skapelse sänker blicken när Hon går förbi?”;

”vem är Hon, detta källsprång som genom Sin nåd får trädgårdarna att grönska, denna källa med levande vatten?”;

”vem är Hon, med ett Hjärta så rent av gudomlig kärlek, som sträcker sig mot Gud dag och natt, natt och dag, i fullkomlig förening med den Allra Högste?”;

”vem är denna Jungfru som är så ödmjuk över Sin stora rikedom av dygder och nådegåvor, att den Högste Gudens Ögon aldrig lämnar Henne?”;

många av Mina Änglar stod tysta i beundran, de saknade ord ….

det är i detta Hjärta, i denna Avgrund av nåd, som Jag utövade Min kraft; Skaparen av himmel och jord, nådens Upphovsman fann Sin himmel i en himmel, Sin nåd i nåd, för att komma i en tjänares gestalt; Jag kom till Ofantlig Ödmjukhet ¹⁴ för att tjäna och inte för att bli tjänad; Jag, hela människosläktets Återlösare, den utlovade Messias, kom till Mitt Heliga Hjärtas fullkomliga avbild för att dela sorgerna, glädjen, lidandet, martyriet, undren, förräderiet, ångesten, gisslandet, fastnaglandet och korsfästelsen; tillsammans försonade Våra Hjärtan;

varje ögonblick som Min Heliga Moder levde på jorden var en fullkomlig hymn av kärlek, medkänsla, ödmjukhet och renhet; en skatt av Mina skatter; Jag kom till detta Heliga Hjärta, en avbild av Mitt Heliga Hjärta, för att bli Gud-Människa och för att följa Hennes steg ¹⁵ liksom Hon senare skulle följa Mina; ¹⁶ Jag har sagt att Hon och Jag delade allt, hela vägen till Korset;

Vår förening var så förtrolig och fulländad att Vi inte behövde tala, orden fanns redan i Vårt Hjärta; Mina ord och Mina tankar behövde inte meddelas Henne under Min frånvaro; i Min Helige Andes överväldigande kraft fick Hon kunskap om allt; i Hennes jungfruliga Hjärta var allt redan känt för Henne, eftersom Hon ägde Gud, och Gud ägde Henne; Hennes dagliga föda var den Evige Faderns Vilja;

o skapelse! Min Själ är fylld av stor bestörtning över att så många av er förnekar Hennes Hjärta! och Mina Änglar bävar för den dag då Jag skall förklara dessa människor skyldiga! men för dem som har ärat Henne och älskat Henne kommer Porten till Hennes Hjärta att stå öppen, så att ni kan gå in i himmelen; och Jag skall säga till er som älskar och ärar Henne: ”kom! er kärlek till Henne var så stor på jorden att ni idag får komma till ert rum och buga er inför Mitt Heliga Tempel;” ¹⁷

skapelse, detta Stora Tecken ¹⁸ på himlen, Kvinnan klädd i Solen, som håller demonerna förlamade av fruktan, detta Stora Tecken som upplyser himlarna och får Mörkret att bäva ¹⁹ är ingen annan än Min Moder; som en motvikt till mörkret har Jag upphöjt denna Allra Heligaste Jungfru till att vara en Pelare av lysande eld i natten som skall leda era steg, och till en Sol om dagen som skall lysa upp ert fasansfulla mörker;

– den dag då Jag avlades av den Helige Ande i Hennes jungfruliga Sköte, förlamades alla demoner av skräck medan en stor himmelsk härskara samtidigt prisade Gud och sjöng: ”Ära vare Gud i höjden, och frid åt människor som har Hans välbehag;” Jag steg alltså ned från himmelen till himmelen, från Min tron till Min tron ….

ja, dit där varje dygd spirade och hänförde Mitt Heliga Hjärta med vällukten av Hennes fullkomliga Kärlek; Min Fullkomligas Hjärta är utan like och alltigenom älskvärt …. Hennes Hjärta har alltsedan Hennes Obefläckade Avlelse varit en oavlåtlig bön, en försonande rökelse, en ständig tillbedjan inför Gud; detta är Min Vingård ²⁰ som Min Faders mäktiga Hand odlade, för att den Sanna Vinstocken skulle slå Sina rötter i dess jord;

kom till er Saliga Moders Hjärta, strålande som dagen; kom och ta emot Hennes gåvor, som är oräkneliga och som strålar ut från Hennes Händer; Mitt Hjärta som är fullt av nåd och sanning, blev kött i det Jungfruliga Moderliv som var fullt av nåd och sanning; och nu skall Våra Två Hjärtan, förenade till Ett, besegra den Bittra Pesten, inte genom fysisk styrka eller stridshärars kraft, utan genom kärlek och offer;

Upp 12:1.