25 september 1992
Jag är här för att gå vidare
över dessa ändlösa ruiner
med en börda på min rygg.
Jag kommer till Dig för tröst, för lättnad,
och nu är det som om kraften i mig sipprar bort,
och jag är tärd av en sorg som aldrig vilar.
Med oerhörd ansträngning genomkorsar jag fasorna
under denna ändlösa Natt,
försvagad av dessa falska vittnens cynism
som plågar min oskuld dagen lång.
Det behagade Dig att ge mig nyckeln till saker
som min själ aldrig kunnat fatta på egen hand,
till under som var bortom mig och min kunskap,
och av denna orsak jagar de efter min oskuld.
Där, i varje mörkt hörn, väntar de på ett tillfälle
att beröva mig livet om det vore möjligt.
De kallar sig Ditt folk och tror att deras mun är himlen,
men vad de har att erbjuda är falskt,
bedrägligt och missledande.
Jag försöker vara frimodig och visa upp ett modigt ansikte
men de tär ständigt på mig.
De gudlösa har mer barmhärtighet och ödmjukhet
än de som gör anspråk på att följa Din Lag,
men som aldrig slutar att döma
och inte tvekar det minsta att fördöma
och föra med sig elände som slår ner på mig.
Om det var gudlösa som dömde mig,
kunde jag ha stått ut med det,
men DE, som kallar sig Ditt folk! Guds folk!
till vilket dopet binder oss samman i Ditt Hus ….
Jag klagar, men har jag inte rätt
att avlasta min börda på Dig, Herre, då och då?
Ja, jag vet att jag låter och ser ut som en levande Klagovisa,
men jag lever i oskuld,
så befria mig bara en liten stund Herre!
Vassula …. gräm dig inte och klaga inte bittert när du naglas fast vid Mitt Kors, ta Mig som föredöme i värdighet; snart skall ogräset ryckas upp ur vetet innan någon av er anar det; Jag har räddat dig många gånger från dina fienders snaror, dessa som hoppades förgöra dig; varför, dotter, fruktar du då för Nattens fasor? Jag kämpar bara inom dig …. låt Mig vara när Jag är på väg till din själs innersta rum:
Min Boning;
Jag har sagt till dig förut att din själ skall löpa som över eld var gång Min Hand faller och skingrar Mina rivaler som tar Min plats; Jag är Mästaren och tänker förbli din Mästare; Jag har satt dig till Min Måltavla för Mina pilar; nej, Vassula, nåden kommer inte utan lidande; o, vad skall Jag inte göra för Mina närmaste, för mina käraste vänner!1
Låt mig då ta den heliga Teresa av Avilas ord och säga till Dig: ”inte undra på att Du har så få vänner!”
alla människor är svaga …. inte desto mindre skall Jag besvara din kommentar och säga dig: om din själ bara visste vad Jag erbjuder och gör med dig, skulle du vara den som bad Mig om fler prövningar, lidanden, kors, alltsammans! – Jag tuktar dem Jag älskar så sätt dig inte emot det som verkar vara gott för Mig; du är Min juvel och som en ädelsten hugger, slipar och formar Jag dig till den form Jag har tänkt ut; därför säger Jag dig, så länge du lever och andas måste du utföra det verk Jag Själv har gett dig; men till dem som kallar sig Mina och ändå går till anfall när det gäller andliga ting, säger Jag däremot: ”om ni vore blinda skulle ni vara utan synd, men eftersom ni säger, ’vi ser och förstår’, står er synd kvar!” hur många gånger skall Jag behöva förebrå dem för deras otro och envishet?
kom, var i Frid – Jag är med dig under resten av din resa;
