23 april 1987

(Ibland undrar jag vad frihet är. Innan Gud kallade mig, var jag också fri. Mitt familjeliv var harmoniskt, jag hade inget ansvar, inga bekymmer, som för dessa budskap som trycker och tynger mig. Men då var jag fjärran från Gud. Plötsligt grep mig Gud… I början tyckte jag inte om det, eftersom jag inte älskade Honom. Men ganska snart (efter tre månader) under det att Han undervisat mig, lärde Han mig att älska Honom. Nu, efter åtta månader är nästan hela Budskapet färdigt. ¹ Det tynger mig och jag söker någonstans att lasta av mig Det, det är så tungt!! Vad är frihet? Tyngden var outhärdlig.)

Jag, Herren, skall säga dig vad frihet är, skriv;

frihet är när din själ lösgör sig från jordiska bekymmer och flyger mot Mig, till Mig; Jag, Gud, kom och befriade dig; du är fri nu; när du var fäst vid den här världen, Vassula, var du fångad vid alla dess frestelser, men nu har din själ blivit befriad som en duva; du var inburad, älskade; inburad; låt din själ flyga fritt, låt den känna denna frihet som Jag har gett till alla Mina själar, men hur många har inte avvisat denna nåd som Jag erbjudit dem;

låt dig inte fångas in på nytt; bindas och sättas i bur, Jag har befriat dig; medan Jag gick förbi, såg Jag dig i din bur, hur du sakta tynade bort och var döende; Vassula, hur skulle Mitt Hjärta kunna se detta och inte rädda dig? Jag kom och bröt upp din bur men du kunde inte använda dina vingar, så skadad var du, så Jag bar dig till Min boning, vårdade dig ömt, och lät dig flyga igen, och nu gläder sig Mitt Hjärta över att se Min lilla duva flyga fritt och vara där hon skulle ha varit från första början; ²

Jag, Herren, frigav dig; Jag har återställt dig; Jag har befriat dig ur ditt elände; Mina ögon lämnar dig aldrig ur sikte; Jag ser Min duva flyga fritt och vet hela tiden att du alltid skall komma tillbaka till Mig, för du känner igen din Frälsare och Mästare; din själ behöver Min värme och du vet att din boning nu är i Mitt Hjärtas mitt där Jag alltid har önskat att du skulle vara; du tillhör Mig nu och Jag är din Mästare som älskar dig;

(Tanken att vi skulle till Schweiz kom för mig. Jag är rädd att jag kommer att förändras där…)

Vassula, Jag tänker inte låta dig smutsa ner dig igen; var inte rädd, Jag skall alltid vara nära dig och rena dig; Jag har Mina skäl att vilja ha dig där;

(Jag försökte föreställa mig vilka Guds skäl kunde vara. Sedan frågade jag.)

Jag vill att Mina frön skall sås i Europa; var Min såningsman, Vassula; lev bland människor som sårar Mig; låt dina ögon se allting, och se vad det har blivit av Min skapelse; låt ditt hjärta känna hur lite Jag betyder för dem; låt dina öron höra hur de vanhelgar Mig och sårar Mig; kommer inte din själ att känna avsky? kommer du inte att ropa på Mig när du ser och förstår hur Mitt folk har glömt Mig?

Vassula, din själ skall bli utsatt för ondska, för likgiltighet, för djupa oförrätter och för världens synd i dess onda djup; som en duva som flyger över dem, skall du betrakta världen och med bitter smärta se varje handling;

du skall bli Mitt offer, du skall bli Min måltavla; som jägare efter sitt byte skall de jaga dig och dra fram sina vapen och förfölja dig; ett högt pris skall betalas till den som lyckas förgöra dig;

Herre! Vad ska hända med mig?

det skall Jag säga dig, dotter; allt kommer inte att vara förgäves; skuggor på jorden bleknar bort och försvinner; lera tvättas alltid bort med de första regndropparna, men din själ kommer aldrig att förgås; Jag, Herren, påminner dig om ditt svar på Min fråga som Jag en gång frågade dig; “vems hus är viktigast, ditt hus eller Mitt Hus?“ du svarade helt riktigt att Mitt Hus är viktigare;

Det gjorde jag.

Jag skall alltid behålla dig i Mitt Hjärta; Jag älskar dig;

Jag älskar dig också.

låt oss gå, glöm inte Min Närvaro!