20 september 1990

Herre?

Jag är;

kom och trösta Mig, kom och ge Mig lindring, skänk Mig vila; Jag har skapat dig för att Jag skulle vara den Ende i ditt hjärta; Jag skapade dig för att ta bort Mina taggar som trängt in i Min Kropp; Jag skapade dig till att bli Mitt Hjärtas offer; Jag älskar dig med lidelse; ta emot Min Kärlek, ta emot Min Kunskap, ta emot prövningarna med tålamod och avvisa dem inte; Jag tog emot Mitt Kors med stor Kärlek, i lydnad, och Jag tömde Min Bägare till sista droppen, av Kärlek och för att behaga Fadern i Himmelen;

Jag tuktar dig bara måttligt, Min dotter; om du lyssnar till Mig kommer du att lära; Mina Ögon vakar ständigt över dig, Jag skyddar dig och välsignar dig; Jag är Han som älskar dig mest, så frukta inte, Min dotter, Vassula; frukta inte för Min tuktan, som skall rikta dig mot Mig och låta dig se Mina Verks storhet, deras Glans och Mitt Hjärtas Rikedomar och Min Kärleks Förtärande Eld; har Jag någonsin svikit dig? har Jag någonsin avvisat dina rop när du behövde Mig?

– välsignade länder, välsignade folk, välsignade skapelse! hur kommer det sig då att ni gör motstånd mot Min Kärlek och har gått vilse och blivit ett lätt byte för Satan, när ni tillåter er att missbruka Mitt Namn? den ande som bor i dig, släkte, är en upprorisk ande, den styr er alla till att leva ett sinnligt liv, ett liv utan mål, ett gudlöst liv, och att byta ut helighet mot perversion; o släkte! var finns Tecknet mellan Mig och er? vad har ni gjort med Det? var är er tro på Mig? hur har ni låtit er förledas till att överge Mig? har ni inte hört att ju närmare ni kommer Mig, desto närmare skall Jag komma er?

håll er blick fäst vid Mig utan att se vare sig åt höger eller åt vänster; låt Mig få säga en dag: ”Mitt barn, välkommen in i din Faders Hus; du har varit en läkande väldoft för Mig; du har hållit Min Lag och levt heligt; du har burit frukt och du har mättat de fattiga; kom då, Mitt barn, kasta dig i din Faders Armar och lev för evigt i Mitt Hjärta;”