18 december 1989
Min Vassula, Jag, Herren, skall ge dig att äta mitt för ögonen på dina förföljare; känn Min smärta, Mitt barn, över att se dig bland dessa vargar…
Min Själ är otröstlig och Mitt Hjärta sörjer i sådan grad att Jag har uppbådat legioner av änglar för att komma och trösta Mig; dina förföljare ger dig förgiftat vatten att dricka, men Jag kommer ständigt att bota dig med Min stora Kärlek som Jag har till dig; Jag skall skaffa undan alla dessa stenblock som föraktar er, Mina änglar,1 alla ni som Mitt Hjärta finner sin glädje i att gästa, och i vilka Jag finner Min tröst och Min vila; Mina lamm, ni som tar emot Mina Budskap genom Min Nåd, Mina lamm, ni som låter Mitt Hjärta vila, ni som är Mina utvalda själar, Jag kommer inte att låta dessa Kains söner angripa er, dessa som är indränkta med synd och som aldrig slutat att sikta mot er strupe, Mina Abelsöner;
Herre! Kains söner angriper oss utan förskoning. De dödade Dina profeter förr i tiden och idag vill de upprepa sitt brott, deras mål är att riva ned alla Dina Altaren, det ena efter det andra. De vill utplåna oss från jordens yta!
Min återstod… Mitt altare… dig som Jag uppväckte från stoftet för att skapa och forma ett levande altare åt Mig, den Allra Högste, du är ett av Mina altaren, altaren som Jag placerar i jordens alla hörn och på vilka Jag gjuter Mina Brinnande önskningar från Min Flammande Kärlekslåga; Jag säger dig detta: Kain skall få möta Mig ansikte mot ansikte denna gång, han som fortfarande törstar efter att döda, för han fortsätter att så sitt onda utsäde i den mark där han plöjt, och idag äter han vad hans skörd ger, han skall ställas inför Mitt Ansikte; lyssna, Min duva: han skall varken dra dig med våld eller med svärd till öknen för att utgjuta ditt blod igen, inte heller kommer Jag att låta honom blåsa ut Lågan Jag givit dig;
Mina små altaren, ni som ger Mig Glädje, fatta mod, frukta inte, alla hans synder kommer att falla tillbaka på hans eget huvud… och Jesajas profetia gäller fortfarande för dessa Kains söner intill denna dag, att Jag, Herren, kommer att ge dem ”en trög ande, ögon som inte kan se och döva öron, ty de har fortfarande inte ändrat sig” och kommer inte heller att göra det;
Jag förde bort Kain ur hans land in i öknen, ett land där Jag inte bor, ett land där ondskan flyter i floder och bevattnar stränderna och håller marken fuktig; Rättvisan hade förskjutit honom ur Min åsyn, och ändå, när Nåden idag kommer till hans hjälp, och sträcker ut Sin Hand för att lyfta bort slöjan från hans ögon, vägrar han… Jag for även ned till underjordens länder, till det förgångnas folk, för att lyfta ditt liv från avgrunden, Kain, men intill denna dag hör du Mig inte; inte heller vill du känna igen Mig, din Gud;
Vassula, Min duva, var inte rädd för att tala högt, för jag har gett dig Min Ande; att gå genom denna landsflykt är svårt men Jag Är vid din sida; Jag, din Helige Följeslagare, vandrar med dig och förser dig med tal, vänskap och tröst; Jag är nära dig för att vara ett hot för dina fiender; Jag är nära dig för att lugna ner och stilla varje virvelvind som skrämmer dig; Jag är nära dig för att jaga bort vargarna som förföljer dig; Jag är nära dig för att skydda ditt huvud mot den brännande solen; Jag är nära dig, Min älskade, för att med Mitt Ljus jaga bort alla ormar och skorpioner som kommer på din stig; Jag leder dig på den väg du måste gå, och med Min Rökelse täcker Jag dagligen dig och dem som slår följe med oss, och välsignar varje steg de tar;
Mina Ögon vilar på er, Mina duvor, er som Jag har gått hela vägen ut till öknen för att söka efter; Min Kärlek till er är en Levande Eld och Min svartsjuka obeveklig som aldrig förr, så lyssna till Min sång; Min Vila är inte långt borta från er nu; Jag är Han som älskar er mest och Jag ger er Min Kärlek som Gåva;
kom och lyssna till Min undervisning; Min undervisning är Ljus; undervisning som världen har glömt, just den undervisning som skulle ha varit deras ögonsten;
kom, vi, oss?
Ja, för evigt, Herre.
vi, oss?
För evigt, Heliga Moder.
Jag älskar dig;2
