29 mars 1988

Jesus, O Jesus vad ska man svara prästerna när de fnyser åt ordet ’uppenbarelser’? Vi¹ är hjälplösa och har ingen kunskap att möta uttalanden som detta senaste: “Uppenbarelser? Sök Sanningen och inte i uppenbarelser.” Detta fick min väninna Beatrice höra av en katolsk präst. Hon kunde inte säga något och jag skulle inte heller kunna det. Vi är hjälplösa, Herre!

blomma, Jag försäkrar dig om att Jag är Sanningen och Mitt Ord² är Sanningen, men många av Mina egna har glömt Mina Ord; förhärdade i hjärtat famlar de i mörker; det står skrivet³ att Jag skall utgjuta Min Ande över alla människor och att Mina barn skall profetera igen, Jag skall ge drömmar och visioner åt många, även till de minsta av dem; Jag skall ge er hopp och uppmuntra er genom tecken i himmelen och på jorden, dessa är Mina Tecken idag⁴ Jag har sagt att från ett dibarns mun skall ni få höra Sanningen!

så till dem som fördömer Mina Gudomliga Verk av idag säger Jag detta: er avfällighet fördömer er!!⁵ alla ni som inte tror och som har ödelagt Min Trädgård, kom till Mig och ångra er!!

kom, barn, Jag älskar dig; ta emot Min Frid; ät av Mig, håll fast vid Mig; Jag är vid din sida;

Jag älskar Dig, Herre. Lovad vare Herren!

sträva efter att hålla fast Min Undervisning och följ Den; Jag, Herren, älskar dig; Jag är Närvarande var du än är, så le mot Mig när du ser på Mig! … saliga de som har ett enkelt hjärta, ty dem hör Himmelriket till;

Rättvisan skall segra och Mitt Hus skall förnyas med Enkelhet omsluten av Okränkbarhet; tillåt Mig, barn, att inprägla Mina Gudomliga Ord i dig; Jag skall inte svika dig; vila i Mitt Hjärta och låt din Herre få vila i ditt;

Jesus, ge mig styrka,
tro och kärlek
för att kunna göra Din Vilja.
Lär mig att lyda Dig
och ödmjuka mig,
lär mig att förlåta mina förtryckare
och löna ont med kärlek.

Jag lär dig, Vassula; ja⁶, le mot Mig, tro på Min Närvaro; var trofast mot Mig, var Min spegelbild;

Var, Herre!

i själva helgedomen i det innersta av Mitt Hus, Mitt Heliga Hjärta blöder; i Min ångest försökte Jag varna dem; stå upp, dotter! ecclesia⁷behöver dig; Mitt Hus är mörklagt genom avfällighet och ogärningar; och på grund av deras synder har Min flock splittrats; hur ropar Jag inte från Mitt Kors, ack Petrus!!⁸ Jag kommer till dig för Jag vet att du har förblivit trogen mot Mig, åh⁹ Petrus, se på Mitt Hjärta … hör Mina rop, älskade själ; Jag, Herren, finner ingen kärlek, ingen helighet hos dessa Kains söner; de är många, de har ödelagt Mitt Hus; vad skall Mina lamm livnära sig på när deras händer är tomma? de har inget att ge dem, för de har förvandlat Mina Grundvalar till en öken; be, Petrus, så skall Jag lyfta dig så att dina ögon ser denna ödemark från ovan, och Jag skall låta dig tränga in i Mitt Hjärtas Sår; Jag skall låta dig se lansens spets, ditt hjärta kommer att ropa av smärta när du ser den; Petrus, Jag skall ge dig den styrka och det mod du behöver för att dra ut den;¹⁰

(Senare)

Vassula, Min vånda för själar som vandrar i mörkret, själar fulla av fläckar, sårar Mitt Hjärta; Min Vassula, Jag står utanför hennes dörr och bultar men hon vägrar att öppna, hennes dagliga sysslor lämnar ingen plats för hennes Frälsare, hennes själ sjunker allt djupare ner i mörker; trots att Jag har gett henne gåvan att förstå och uppfatta, så kan hon inte ändra sig så länge hon vägrar att låta Mig komma in; Jag begär ingenting, Jag ber bara om lite uppmärksamhet, om lite kärlek; förstår du, Vassula?

(Jesus var sorgsen).

att skapa henne var en fröjd för Mig, men hur skulle hon kunna veta detta när hon har stängt Mig ute? ja,¹¹ Vassula; älska Mig, Min Vassula, du tröstar Mig; gottgör för dem som inte har någon kärlek till Mig;

(Jesus skrev detta beträffande en gäst, en medlem av vår familj som nu bor hos oss under några dagar. Då hon hade hört talas om dessa budskap frågade hon mig om hon kunde få se på dem. Hon läste några av budskapen från oktober 1987, sedan lämnade hon dem. Hon gäspade sedan och sade, ”När jag har uppnått pensionsåldern ska jag ta hand om min rosenträdgård och mitt andliga liv, men inte nu.” Hon bad att få titta på medan jag skrev för att tillfredsställa sin nyfikenhet och se på fenomenet. Jag vägrade. Ingen får se mig under skrivandet om inte Gud kallar henne eller honom till det. Det har hänt två gånger: en gång av en speciell anledning. En annan gång vid det katolska karismatiska centret i Dhaka. Det är heligt och skall inte vanhelgas av nyfikenhet.

1 Beatrice och jag.

2 Skriften.

3 Jesus var mycket arg. Han skrek! Jesus fick mig att tänka på hur Han skrek åt fariseerna den gången i templet!

4 Joel 3:1-4. Apg 2:17-20.

5 Jesus var mycket upprörd, och skrek ännu högre!

6 Jag hade lett mot Honom.

7 Grekiskt ord för ”Kyrkan”.

7 Petrus ropades ut som Peeetruus, i ett utdraget rop.

8 Detta var som ett smärtfyllt stönande.

9 Jesus befann sig i svår vånda. När Jesus sade “var min spegelbild“ (några rader ovan) reste jag mig och trodde att dagens budskap var slut, men några minuter senare fick jag denna speciella maning som jag känner när jag kallas att skriva. Jag började känna Guds ångest i mig, jag visste att det var från Honom, för det gick igenom hela min kropp, reflekterades i mig. Jag hörde hans ångestrop, så jag rusade tillbaka, förblindad av tårar. Jesus led, Han var full av smärta, det smärtade Honom att säga och skriva detta.

10 Detta fick mig att gråta, när jag såg Jesus så sorgsen.