29 maj 1998
I min andes obevekliga smärta måste jag tala,
klaga över bitterheten i min själ;
kom, jag ber Dig, se på mig;
har Du gjort Dig av med mig?
Mina rötter sitter fast i Dig,
ändå säger jag i min tystnad:
”Herren Gud är utan tvekan förargad på mig;
Han vill säkert bli av med mig när som helst;”
Jag söker ljus för att förstå,
men där finns bara mörker.
har jag kanske varit okänslig inför Din Godhet?
har jag gjort Dig besviken på något sätt eller försummat Dig?
eller har åsynen av solen i dess härlighet
eller månens glans när den vandrade över himlen,
stulit mitt hjärta från Dig, så att jag hälsat dem med en kyss?
Min älskande maka, tillåt Mig att överösa dig med Min ljuva väldoft, och kom ihåg en sak: Jag, Jesus Kristus, Guds Ord, skall alltid fylla alla dina behov;1
dina misslyckanden är många, men Jag hade förutsett allt detta, till och med innan Jag tillkännagav Mitt Budskap för dig; men Jag har, i Min omätliga Kärlek till dig, gett dig en plats i Mig, där Jag på denna särskilda plats skulle kunna föra din själ till den fullkomlighet Jag begär av Mina helgon; ack, Vassula, Jag är överflödande mildhet, Jag är omätlig kärlek, och ändå känner du Mig fortfarande så litet, Min duva; varför dessa dunkla tankar om Mig? allt Jag har är ditt för evigt;2 var därför vid gott mod och bespara Mig denna onödiga sorgens Bägare; Livets Ord gavs dig fritt för att du, i din tur, skulle ge det fritt till de andra; Jag hade ett mönster i Mitt Arbete, som du ser, och Jag vill att du fortsätter att göra allt som du har lärt av Mig och fått lära dig att göra i Mitt Namn;
frukta inte för någon när ni i Mitt Namn samlas för att kristna detta avkristnade släkte; allt du gör är för Min ära och Mitt förhärligande; Jag håller på att bygga; det är Jag som bygger, och ve dem som sträcker ut sin hand för att förstöra det som byggs av Mig! ägna dig nu åt Mina angelägenheter och kom ihåg att det inte finns någon gränslinje mellan dig och Mig; Jag är alltid med dig, Min älskade;
Jag välsignar dig; ic;
