21 april 1998

Må Herrens ljuvlighet vara över oss!¹

o, gå in i din Herres glädje! ja? säg det!

(Jag ville klaga på en sak.)

Varför berövar Du mig Ditt sällskap?

Kom, säg vad du vill säga…

Och Du gör det som om Du finner nöje i det genom att frambringa alla möjliga händelser som hindrar mig från att använda den gåva Du har gett mig: och vara i Din ljuvliga Närvaro som är Ljus.

Jag har gett dig en krans som aldrig skall vissna, och Jag har döpt dig med Eld; Jag har gett dig andlig föda och dryck; hur kommer det sig att du i vissa stunder inte förstår Mig? Jag kunde nu ha gett dig ett skarpt svar, men med tanke på dina ord du sade till Mig häromdagen,² ur djupet av ditt hjärta, skall du veta att Jag tuktar dig motvillig; Jag känner fortfarande doften av dina kärleksord; Jag tog emot dina ord som ljuvlig myrradoft, Mitt hår är täckt av droppar från dina aromatiska ord och Mitt huvud är omgivet av väldoft, du har bundit³ Mig med dina ord… men Jag säger dig, du går igenom denna försakelse för att Jag därigenom skall kunna få dina frukter att mogna; ja, Jag är ditt Solsken, men ett träd behöver också regn för att kunna växa och föröka sitt bladverk och sin frukt; när din själ inte känner Mina Strålar för en stund, vet att Jag i den stunden förnyar dig igen;

säg Mig nu, hur känner sig din själ just nu?

Just nu känner jag mig betagen av Gudomlig Nåd…

sluta då att plåga din själ och att förebrå Mig; var i stället tacksam för all Nåd Jag ingjutit i din själ; Jag förbereder dig på att ta emot ett gudomligt besök från den Helige Ande som skall anförtro Sitt Budskap⁴ åt dig och som med Sin Ädla Melodi skall lämna ett evigt minne till detta släkte och till alla kommande släkten;

Min ömma maka, var i Jesus liksom Jesus är i dig; Jag är för Dig liksom du är för Mig;⁵ var och en av oss är till för den andre och så fullkomligt förenade och hoptvinnade att åtskilliga själar har sett Mig i dig och dig i Mig;⁶ låt Mig nöjet att se Mig Själv i dig; Jag njuter ofantligt dessa stunder då Jag blickar in i Mig Själv; Jag har verkligen klätt dig i Mig för att äga dig och Jag har gett dig Min Nåd för att du ska äga Mig av Nåd; kalla det, om du så önskar: Guds dårskap, förälskad i Sin skapelse till dårskap;⁷

förstår du? lugna därför ner ditt hjärta och förstå dessa stunder då Jag berövar dig känslan av Min Närvaro;

Jag vet att om Du inte hade visat Dig för mig i början (1985), skulle jag fortfarande varit där ute bland gravarna och de förruttnade. Hade det inte varit för Din Nåd, hade jag nu själv varit förruttnad. Min själ längtade efter Dig, när Du lät Dina regna falla så länge över mig…

Men nu, Min duva, har Jag inte befriat dig från dina smärtor? Hör mig, Vassiliki: vet att medan du var i försakelsens tillstånd vilade Jag i ditt hjärta…

Var välsignad och finn din tröst i Mitt Hjärta;

1 Ps. 90:17.

2 Medan jag förberedde några tal som jag skulle läsa upp i närvaro av de ansvariga för True Life in God, greps jag av Guds Ande och skrev: ”Idag bjuder Gud Fadern in oss i Sitt Hjärtas Bröllopskammare; detta är det slutliga målet som alla bör uppnå i sitt andliga liv. – Gud inbjuder oss alla att dyka in i Hans Bröst och överlämna oss själva till Honom. [Här är de ord som berörde vår Herre:] ”Jag skulle personligen vilja bli som vätska i Gud eller ibland gå så långt som att upplösas så fullständigt i Gud att jag inte skulle finnas mer.”

3 Detta ord bör uppfattas i sin positiva bemärkelsen.

4 Se budskap: 22 april 1998.

5 Här menar Jesus i betydelsen att tillhöra.

6 Vid en händelse i Madrid såg många människor, från olika nationer, vår Herres Ansikte framträda på mitt ansikte, men vid andra tillfällen tillät Jesus sitt ansikte att se ut som mitt. I Madrid tittade en man på den stora affischen av Jesu ansikte och frågade arrangörerna varför de satt upp en affisch av en blond kvinna. Första gången detta hände var i Grekland, Rhodos. Bönegruppen True Life in God åkte till ett sjukhus för välgörenhet för att evangelisera och trösta de sjuka, alltid i sällskap med sjukhusprästen. En dag bestämde de sig för att dela ut Jesus porträtt tryckt på ett litet vykort, en berömd bild av Jesus som finns på ön Patmos i klostret, känd för att ha fällt tårar. Prästen kom till dem ganska upprörd, och hade tagit tillbaka alla bilderna; rasande frågade han: “Varför delar ni ut Vassulas bild?” Flickorna frågade förvånat vilken bild det var, och han visade dem Jesu porträtt. De berättade för honom att det var Jesus och pekade på Jesu skägg. Prästen förblev tyst…

7 I detta ögonblick påminde vår Herre mig om ett annat ord som ofta nämns i Skriften: “Guds svartsjuka Kärlek”.