Kära vänner i Kristus,

På grund av det enormt goda som SLIGs gudomliga budskap har åstadkommit har Satan blivit rasande. Budskapen har lett till många omvändelser, lett till att många individer kommit tillbaka till sakramenten och enigheten bland de kristna har stärkts. Detta raseri visar sig i hans försök att så förvirring och splittring bland medlemmarna i trons hushåll.

Under de senaste veckorna har vissa personer, som saknar legitim auktoritet, tagit på sig att avskräcka andra från att läsa eller dela SLIG-budskapen som bär kyrkans nutida godkännandesigill – en attityd som är förbjuden av kyrkan och dess kanoniska lagbok. I kraft av mitt kall som teolog, och som det uttrycks i Donum Veritatis, är det min plikt att dela med mig av följande punkter till er: 1.

För det första har kyrkans läroämbete till uppgift att ”bevara Guds folk från avvikelser och avfällingar och att garantera dem den objektiva möjligheten att bekänna sig till den sanna tron utan fel” 2samt att ”troget förklara den” 3Den granskar publikationer, särskilt verk om tro och moral, och uttalar sig om huruvida de är fria från läromässiga fel.

Den 19 mars 1975 utfärdade Troskongregationen normer för kyrkans pastorer som har skyldighet att vara vaksamma på publicering av material om tro och moral, som ska lämnas till kyrkan för ”godkännande”. Detta mandat upprepades i 1983 års Code of Canon Law, canon 823. Detta godkännande sker genom en process som inleds med att författaren överlämnar manuskriptet till censor librorum eller deputatus, som utses av biskopen eller annan kyrklig myndighet för att göra sådana granskningar. Om censorn inte finner några läromässiga fel i verket utfärdar han ett Nihil Obstat (”Inget hindrar” dess publicering) som intygar detta. Om biskopen ger sitt Imprimatur (”Låt det tryckas)”, utgör denna kyrkliga stämpel ett ”godkännande” av verket som gör det möjligt att ”ställa ut och sälja det i kyrkor”4 i alla katolska kyrkans stift och en deklaration av ”både en juridisk och en moralisk garanti för författarna, utgivarna och läsarna” 5 att verket ”inte innehåller något som strider mot kyrkans autentiska läroämbete i tro eller moral” och ”att alla relevanta föreskrifter i kanonisk rätt har uppfyllts”.6 Dessa sigill bifogades True Life in God-skrifterna.

Den 24 november 2005 skrev biskop Felix Toppo följande brev som åtföljer Magisterial Nihil Obstat (beviljat 2005 och 2021) och som understryker TLIG-uppenbarelsernas övernaturliga natur:

”Jag har läst alla TRUE LIFE IN GOD-böckerna och mediterat över deras innehåll. Jag tror verkligen att böckerna innehåller den Heliga Treenighetens, Vår Fru och Änglarnas Gudomliga Dialog med mänskligheten genom Vassula Rydén. Jag har inte funnit något anstötligt eller något som strider mot kyrkans autentiska auktoritet i fråga om tro och moral. Att läsa dessa böcker och meditera över innehållet är andligt välgörande för alla. Jag rekommenderar dessa böcker till alla kristna.”

Den 30 september 2004 skrev ärkebiskopen av Lipa Ramon C. Arguelles, STL, DD, följande brev som ytterligare intygar den övernaturliga naturen hos TLIG:s profetiska uppenbarelser7:

”Kardinal Joseph Ratzinger visade en sådan Kristusliknande öppenhet när han gick i spetsen för granskningen av Vassula Rydens fall. Genom Fr. Prospero Grech, konsult vid Troskongregationen, bad den gode kardinalen Vassula att svara på fem frågor (se brev daterat den 4 april 2002) för att klargöra vissa svårigheter som antyddes i anmälan från 1995, angående skrifterna i True Life in God, och om hennes aktiviteter i samband med detta. Svaren kommer att vara till stor hjälp för vissa tvivlande Thomasar, som ändå har rätt till sinnesfrid…

Kardinal Ratzinger bad P. Joseph Augustine Di Noia, O.P., undersekreterare i Troskongregationen, gav fru Rydén en kopia av samma brev så att hon kunde informera alla om utbytet av klargöranden. Jag är oerhört glad över att kardinal Ratzinger perfekt speglar attityden hos den Helige Fadern och den energi han uppvisar för KRISTENDOMENS ENHET…

Oavsett vad fru Rydens tidigare liv må vara, kan hon och är hon redan ett Guds instrument i våra dagar för att förverkliga Guds dröm, den Helige Faderns dröm, kyrkans dröm som kan bli den största händelsen under de första åren av det tredje millenniet: ENHETEN MELLAN ALLA KRISTI LÄRJUNGAR! Människor som Vassula, som lider för kristen enhet med den helige fadern, behöver uppmuntran, förståelse och bön. Jag är beredd att ge henne detta, om hon bara får ansluta sig till den helige fadern, kardinal Ratzinger och många okända själar som uppriktigt önskar en förnyelse av kristendomen, en förnyad evangelisering och enhet mellan alla kristna bröder. Må Maria hjälpa oss att växa i ett SANT LIVET I GUD.” 8

Jag vill här betona att det är kanoniskt felaktigt för någon prelat eller lekman att ifrågasätta de katolska ärkebiskoparnas auktoritet och omdöme angående deras bifogade godkännandesigill. Ingen prelat eller lekman har befogenhet att ersätta kyrkans kanoniska lagbok som tillåter att de av biskopen godkända SLIG-skrifterna visas i kyrkor, och ingen präst eller lekman kan heller tvinga någon av de kristna troende att avstå från att dela med sig av de godkända skrifterna.

För det andra kräver kyrkan av de kristna troende ”anslutning till religiöst samtycke” 9 till kyrkans magisterium, vilket särskilt utövas av de biskopar som undervisar i gemenskap med påven.

För det tredje, biskopar i gemenskap med påven och som utövar läroämbetet10 har beviljat SLIG profetiska uppenbarelser nämnda godkännandesigill 2005 och 2021, som fortfarande är i full kraft idag.

För det fjärde, i kraft av att SLIG:s profetiska uppenbarelser har tilldelats magistratets imprimatur och nihil obstat, är det förbjudet för kristna att sätta sig själva till domare över dem och att offentligt fördöma dem.11. Tvärtom, eftersom alla kristna ska ”instämma i sin biskops dom om tro och moral” och ”följa denna” dom och läroämbetet ”med ett religiöst samtycke.” 12 Magisteriums godkännandesigill på SLIG:s skrifter ska bejaka ett religiöst samtycke från de kristna troende.

För det femte är det värt att notera Jordan Aumanns och Raymond kardinal Burkes stöd för läran att det är ”förkastligt” att offentligt motsätta sig ett verk som bär kyrkans officiella sigill för godkännande13.

För det sjätte, beträffande 1995 års Notifiering som utfärdades för 28 år sedan, skall detta läsas i ljuset av den officiella ”Dialog” som ägde rum 2001-2004 mellan Troskongregationen (CDF) och Vassula Rydén, vilken gav positiva resultat. Efter denna dialog förklarade Joseph Cardinal Ratzinger, prefekt för CDF, i otvetydiga ordalag att det 26 år gamla meddelandet ”har ändrats i den meningen att vi har skrivit till de intresserade biskoparna att man nu bör läsa meddelandet i samband med ert förord och med de nya kommentarer som ni har gjort” (jfr. artikel av professor Niels Christian Hvidt: Introduktion till dialogen mellan Vassula Rydén och CDF). Kardinal Ratzinger gav Vassula tillstånd att ”publicera” nämnda ”klargöranden” och ”den senaste volymen av ’Sant liv i Gud'”, och han delade dem med ordförandena för biskopskonferenserna i de fem länder som hade uttryckt intresse för TLIG:s skrifter. Och efter detta uttalande av den gode kardinalen, fogades inte mindre än fyra kyrkliga sigill av ”godkännande” till TLIG:s skrifter, vilka fortfarande är i full kraft idag.

För det sjunde är kyrkans notifikationer inte något nytt. CDF har faktiskt många gånger varnat de troende genom att utfärda en offentlig varning (i form av dekret och notifikationer) mot skrifter av den heliga Faustina Kowalska, den salige Antonio Rosmini, Guds tjänare Luisa Piccarreta och andra av kyrkans förebilder, vilket i sin tur ledde till en dialog och klargöranden som i sin tur ledde till att de godkändes och publicerades.

I en intervju som publicerades 1999 (före den officiella ”dialogen” 2001-2004 som öppnade kyrkans dörrar för den efterföljande publiceringen och godkännandet av TLIG-budskapen) med Joseph kardinal Ratzinger, frågade professor Niels C. Hvidt kardinalen: ”Den sista frågan … gäller en samtida profetisk gestalt – den grekisk-ortodoxa Vassula Rydén. Hon betraktas av många troende, och av många teologer, präster och biskopar i den katolska kyrkan, som en Kristi budbärare. Hennes budskap, som har översatts till 34 språk sedan 1991… 1995 års notis om de dunkla punkterna såväl som de positiva aspekterna i hennes skrifter tolkades av vissa kommentatorer som ett fördömande. Är det så?” Joseph Cardinal Ratzinger svarar, ”…Nej, anmälan är en varning, inte en fördömelse. Ur strikt processuell synvinkel får ingen dömas utan rättegång och utan att först ha fått möjlighet att yttra sig.” (The Problem of Christian Prophecy, i 30 Days Magazine, nr 1, 1999). Jfr även länk: https://hvidt.com/hvidt.com/defaultd6f2.html?page=pub&CatHead=57&CatMain=58&IDF=34& sortset=default&pagenum=&show=text#en

Nota bene: CDFNota bene:s oro för bristen på klarhet i SLIG-budskapen uttrycktes också i förhållande till många av S:ta Faustina Kowalskas, Välsignade Antonio Rosminis och Guds tjänares Luisa Piccarretas skrifter – som efter en grundlig granskning fick den katolska kyrkans officiella Magisteriala sigill för godkännande. Hittills har historien lärt oss att när kyrkan utfärdar ett meddelande och begär klargöranden med avseende på en viss persons skrifter, har det lett till att den har tilldelats sina godkännandesigill. Så är fallet med SLIG:s skrifter, som tilldelades dessa sigill.

För det åttonde, med avseende på 2007 års cirkulärskrivelse, noterade jag i min senaste publikation, som stöds av två katolska biskopar14, att nämnda brev innehåller ett felaktigt påstående, som på ett förvirrande sätt hävdar att TLIG-meddelandena är resultatet av personlig meditation (jfr kapitel 1 i nämnda publikation). Den person som skrev detta brev verkar inte ha blivit ordentligt informerad när han skickade det. För att rätta till saken skickade jag den 5 augusti 2017, i en anda av harmoni, ett brev till (den nu avlidne) William Cardinal Levada med en begäran om en broderlig dialog i denna fråga, men han svarade inte. Det är värt att notera att mitt sätt att ta upp frågan är en plikt som kyrkan begär av sina teologer: Jfr. CDF:s instruktion, Donum Veritatis, Om teologens kyrkliga kallelse, art. 20 och 30. Kardinalens påstående hämtade sin felaktiga information från en fras som inte har någon referenskälla i den ovannämnda Notifikationen från 1995 som, enligt kardinal Ratzinger, senare ”modifierades”.

Sammanfattningsvis åtnjuter budskapen i Sant Liv i Gud kyrkans officiella godkännandesigill som fortfarande är i full kraft idag. Dessa sigill stöds av kanonisk lag, som ingen prelat eller lekman får ändra eller ersätta. Därför, om någon skulle försöka avråda dig eller andra från att läsa eller dela SLIG-budskapen, agerar de utan legitim auktoritet. De kristna troende har den kanoniska rätten att läsa och meditera över dessa budskap, att växa av deras lärdomar och att dela dem med andra.

Ju fler människor som mediterar över och växer av dessa budskap, desto mer lindrar de Jesu och Hans Heliga Mors sorger och sår, och påskyndar fred och enhet och Guds viljas välde på jorden. I SLIG:s profetiska uppenbarelser ber Jesus oss att omvända oss från våra synder, odla kärlek och ödmjukhet, be om enhet och att värdigt ta emot honom i hans kropp och blod. Han ber oss att älska det som inte går att älska och att förlåta det som inte går att förlåta. Det är lämpligt att vi omsätter Hans gudomliga ord i praktiken, så att vi kan betraktas som de arbetare i Hans vingård som har sått fred och hjälpt till att förverkliga Hans fredsplan vid denna tidens slut.

Må Gud välsigna dig.

 

I Kristus,

Rev. J.L. Iannuzzi, S.T.L., S.Th.D.

1 augusti 2023

2 Op. cit., CCC, art. 890.
3 Op. cit. Andra Vatikankonciliet, Dei Verbum, 10 .
4 I kommentaren till Code of Canon Law står följande: ”Godkännande (approbatio) … innebär att han inte har funnit något i den som han uppfattar som skadligt för tro och moral … Detta godkännande … informerar den blivande läsaren om att kyrkans präster ansåg att boken inte utgjorde någon fara för tro och moral. Det tillåter också att boken … visas och säljs i kyrkor.” (The Commentary in the Code of Canon Law – A Text and Commentary, s. 580, Paulist Press, Mahwah, 1985). Jfr. även Troskongregationen, ”Instruction on Some Aspects of the Use of the Instruments of Social Communication in Promoting the Doctrine of the Faith”, 30 mars 1992 ”Instruction on Some Aspects of the Use of the Instruments of Social Communication in Promoting the Doctrine of the Faith”, i ”The Permission to Publish: A Resource for Diocesan and Eparchial Bishops on the Approvals Needed to Publish Various Kinds of Written Works”, Committee on Doctrine – United States Conference of Catholic Bishops, Washington D.C. 2004, s. 34-36. Jfr. även can. 827, 4. –
5 Ibid, s. 35-36.
6 Troskongregationen, ”Instruction on Some Aspects of the Use of the Instruments of Social Communication in Promoting the Doctrine of the Faith”, 30 mars 1992, i ”The Permission to Publish: A Resource for Diocesan and Eparchial Bishops on the Approvals Needed to Publish Various Kinds of Written Works”, Committee on Doctrine – United States Conference of Catholic Bishops, Washington D.C. 2004, s. 35.
7 1978 utfärdade Troskongregationen ”Normer för hur man skall gå tillväga vid bedömningen av förmodade uppenbarelser eller uppenbarelser”, där man bekräftar: ”När den Kyrkliga myndigheten informeras om en förmodad uppenbarelse eller budskap, kommer det att vara dess ansvar: a) att först bedöma innehållet enligt positiva och negativa kriterier (jfr nedan, nr I); b) sedan, om denna undersökning resulterar i en positiv slutsats, att tillåta någon offentlig manifestation av kult eller hängivenhet, och att övervaka detta med stor försiktighet (motsvarande formeln ”för närvarande står ingenting i vägen”) (pro nunc nihil obstare); c) slutligen, i ljuset av den tid som gått och av erfarenhet, med särskild hänsyn till den andliga frukt som genereras från denna nya hängivenhet, att uttrycka en dom angående äktheten och den övernaturliga karaktären om fallet så förtjänar.” (Troskongregationen utfärdade ”Normer för hur man skall gå till väga vid bedömningen av förmodade uppenbarelser eller budskap”, godkända av påven Paulus VI, Preliminary Note, art. 2, a-c, Libreria Editrice Vaticana, Rom, 1978)
8 Brev den 30 september 2004 från ärkebiskopen i Lipa Ramon C. Arguelles, STL, DD, https://ww3.tlig.org/cdf/archbishop-ramon-c-arguelles
9 Andra Vatikankonciliet, Konciliedokumenten och dokumenten efter konciliet, red. Austin Flannery, O.P., Lumen Gentium, 25, Northport, NY 1996.
10 Katolska kyrkans katekes, art. 892, Vatikanstaten 1994.
11 Kardinal P. Lambertini, De servorum dei beatificatione et canonizatione, III, kapitel 53, n.15, Aldima, Prato 1840.
12 Op. cit. Andra Vatikankonciliet, Lumen Gentium, 25.
13 Jordan Aumann, Spiritual Theology, Christian Classics, 1980, s. 492; Mariology, A Guide for Priests, Diacons, Seminarians and Consecrated Persons, bearing the Imprimatur of the Most Rev. Raymond L. Burke, and the Nihil Obstat of Fr. Peter Felner, F.I., 2007, Queenship Pub. CA, s. 830.
14 En teologisk granskning av de kyrkligt godkända profetiska uppenbarelserna om Sant Liv i Gud. (https://ww3.tlig.org/books/theological-review-of-tlig).