7 januari 2002
Min frid ger Jag dig, Min blomma; vill du säga Mig något?
Ja, Jesus, jag vill säga Dig något. Är jag Din löpare?1 Jag ber Dig, förbise inte min fråga.
Jag skall inte förbise din fråga; av ditt ansiktsuttryck kunde Jag utläsa att du äntligen förstått att Jag verkligen har engagerat dig i en strid; ja, du är Min löpare; Jag är din Tränare och Jag har tränat dig för att bli en sådan, inte sant?
Låt mig då få vara en löpare med okuvlig iver för Ditt Hus;
må det då ske att Mina Ord nu och i kommande generationer skall ljuda genom din mun; Mina Ord skall hindra de fräcka, de lärda, och de ogudaktiga uttrycken hos alla dem som intill denna dag inte har upptäckt Mig utan litar på sin egen styrka; bara för att de har en vältalares förmåga betyder det inte att detta skulle höja dem till den Helige Andes dolda mysterier!
ack, Vassula, Min dotter, du förstår, det är inte en lätt börda att bära Enhetens Kors; Jag måste utbilda någon till löpare, som kunde löpa med Mig, avstå från sig själv och från alla lockelser som skulle fördröja detta lopp; Jag har format dig till en löpare för att göra dig i stånd att viga ditt hjärta och ditt sinne till att hålla jämna steg med Mig och inte låta dina fötter försena framstegen;
Jag frågade en gång: ”vem kan uthärda smärta, förtal, bakslag, spott och förföljelse? vem kan outtröttligt förse Mitt folk, Min Kyrka, med all den Kunskap hon skall förvärva från Helig Visdom och samtidigt stå till förfogande för var och en? vem skulle vara lydig mot Min Vilja och Mina Bud, och urskilja falskhet från sanningen, och det som är rätt från det som är fel? vem skulle uttrycka sig som Jag skulle ha gjort och samtycka till många av Mina befallningar? vem skulle predika Mina Ord på ett kungligt och melodiöst sätt, och väcka Mitt folks hjärtan? och vem skulle tålmodigt bära alla vedermödor och piskrapp när hon vittnade om den mystiska föreningen mellan Mig och Mina skapade varelser? för att uthärda och fullfölja allt detta behövde Jag finna en utarmad själ, svag och bräcklig; i sådan fattigdom finner Jag bredd och vidd, höjd och djup för att fylla detta väldiga tomrum med Min slösande Rikedom; i hennes svaghet skall Jag vara hennes överflödande Styrka och hennes Kungliga Auktoritet; i hennes bräcklighet skall Jag vara hennes outsägliga Frikostighet;”
i Min nådiga välvilja behagade det Mig att utvälja dig, träna dig och forma dig till en löpare; nu har Jag nöjet att se dig ivrig att behaga Mig genom att villigt gå ut på slagfältet, kom alltid och sök Mig spontant när som helst; Jag är din Broder, din familj; Jag, det strålande ljuset av Faderns härlighet och den fullkomliga avbilden av Hans gudomliga natur, välsignar dig;
Herre, Dina besök har återuppväckt mig och jag prisar Din oändliga Barmhärtighet. Men jag har ännu en fråga, Herre:
Hur kommer det sig att om Du nu säger att Dina Ord skall ljuda genom min mun och påverka många, så har Dina Ord ibland, även när de uttalats med glöd, så liten effekt; när de till och med kommer från Gud Fader Själv och fyller mitt hjärta med gudomlig Kärlek, varför påverkar de inte alla? Ja, och det finns till och med själar som inte tycks tränga in i Ditt Ord utan förblir likgiltiga; springer din löpare runt i meningslösa cirklar?
Mina läppar är ivriga att förkunna Din rättfärdighet, Dina under, och jag hade hoppats att få ett välvilligt mottagande, så att det tröstar Dig, och för Dig ut ur Getsemane och låter Dig andas lite frisk luft i stället för den bittra och ångestfyllda luften i Getsemane;
Ibland känner jag att Din löpare sviker Dig och mycket arbete är förgäves; Jag kämpar och jag blir utmattad av att lyda Ditt Bud om att återuppliva, smycka och ena Kyrkan genom att bygga upp Kyrkan med den Helige Andes kraft; Jag försöker att troget följa Din Befallning till mig, men efter mycket svett och mycken kamp, när jag har renoverat en del av byggnadens mur, vilka är det som kommer sättande? Förtryckare; förtryckare dyker upp om natten för att med ett enda slag riva ner den nybyggda muren; när de har satt på sig alla sina emblem för att visa sin auktoritet, glider de fram som ormar och gör sitt jobb; allt svett och blod under alla dessa år, har det varit förgäves?
Om demonerna inte utvalde människor för att genom dem utföra sin illvilja, vem är det då som dikterar för dessa människor dessa avskyvärda brott och dessa djävulska, sanslösa handlingar?
Säg mig, Herre och Härskare, har jag gjort vad Du begärt? Har jag alls åstadkommit någon synlig byggnad värdig att ära Dig? Fastnar mina ögon kanske vid dumheter? Har enheten sett någon ljusning eller gått framåt en enda tum? Med alla de nådegåvor jag har fått, har jag gjort någonting alls för att ära Dig? Eller går jag runt i cirklar? Du utrustade min ande med en profetisk gåva, vad har jag gett Dig i gengäld, min Herre, för allt som Du har prytt mig med i Din översvallande Kärlek?
På vilket sätt har jag varit slarvig?
Du, som upphöjer kungar på deras troner, är ju känd för att, om de blir stolta över sin väldiga makt, så fängslar Du dem i kedjor, och binder dem i bedrövelsens slaveri;
Jag är ett vittne och jag kan vittna om att jag har sett och iakttagit stora män falla när de inte har lyssnat till Dig; Din gudomliga rättvisa drabbade dem som en blixt och förstörde dem tillsammans med deras högmod. Ändå underlät inte Din Barmhärtighet att flera gånger visa dem allt som de hade gjort och alla synder de begick i sitt högmod.
Tidigare behövde jag lida för att lära mig att inte gå bort från Dig; på senare tid har jag lidit av att se hur de övermodiga förolämpar Dig; nu lider jag fortfarande av att se så mycket likgiltighet inför Din Barmhärtiga Kallelse; Lidande har blivit mitt dagliga bröd….
Jag har gett dig profetians Källa2 och genom Hans undervisning och goda råd har du gett Mig ditt hjärta och din vilja; dessa två ting är nog för Mig; vad beträffar dina misslyckanden och dina brister har Jag fyllt på det som fattats, och i Min överflödande kärlek till dig har Jag Själv tagit hand om saker när du svikit Mig; i Min faderliga Barmhärtighet såg Jag på alla dina försummelser så som en far skulle se på sitt eget lilla barns försummelser: med medkänsla och alltid beredd att ömsint hjälpa, Jag har viskat milda ord av kärlek för att inte skrämma bort dig, medan Jag än en gång visade dig hur mycket Jag bryr Mig om dig och att du gör framsteg;
beträffade de smärtor du lider för Min Kyrkas skull och för Min Skull, Min syster, Min katedral, förtvivla inte; med en enda av Mina blickar bygger Jag upp det som fallit; Jag har en gång visat dig Min Bägare, och gjort tecken åt dig att följa Mig så att Jag kunde klä dig i Min Mantel, fästa Min uppenbarelse som ett bälte omkring dig och anförtro dig Mitt Ord;
o, Faderns glädje, som nu skulle kastas ut i dalarna, i haven och på bergen! skapad för detta ändamål, att trampa ner de stolta och de övermodiga och tysta ned ljudet från deras festande, och mana dem till tystnad; när Jag visade Min Bägare för dig, reste du dig och sade: ”Jesus, låt mig få dricka ur Den, och så erbjuda Dig allt som kan skänka Dig tröst;” och Jag, rörd och förtjust över din gåva, böjde Mig mot dig och omfamnade dig; Jag omfamnade i Mina Armar en liten påsklilja;3 knappt född och knappt tillfrisknad från sin sjukdom, ändå helhjärtad; din svaghet har rört Mig till tårar mer än en gång och mer än någon annan i hela världen! här var du, knappt född och ändå avstod du redan från din vilja och erbjöd Mig själ och kropp, utan förbehåll; framför allt genom att modigt sträcka fram dina små händer mot Min Bägare, du kastade dig framför Altaret för att lyfta Den till dina läppar och dricka ur Den!
när Jag såg dig springa mot Altaret beslutsamt och med fast föresats, hördes ett starkt ljud från himmelen, som sjöng: ”Halleluja! ära åt vår Herre som vunnit henne!” därefter lyfte Jag Bägaren till dina läppar och befallde dig att endast smaka Den men inte tömma Den; Jag sade: ”hämta Mitt folk till Mig och ställ dem tillsammans kring ett enda Altare; predika trons lydnad för alla folk till Mitt Namns ära; visa dem hur absurt det är att förbli splittrade; Jag skall alltid vara vid din sida;”
Jag tackar Dig, min Herre,
för Din Kärlek och Trofasthet;
Jag inspirerar kärlek; i Gårdarna till Mitt Hus kan du bli kvar för alltid; där inne härskar Jag med Majestät, och som Herre hjälper Jag Mina besökare och ger dem alltid råd vilken väg de skall ta, på detta sätt leder Jag dem vart Jag vill …
var stark och modig i hjärtat, Min löpare;
