November 14, 1991

(Budskap till Irland.)

lyssna, Irland, skingra er inte mer, samla er, samla er alla till ett; kom till Mig i frid, och be tillsammans om fred;

töm era hjärtan på alla onda böjelser och lär er var fred finns, var kärlek finns, var helighet finns; be för dem vars händer dryper av blod, de vet inte vad de gör;

Jag har kommit för att ta de bästa ur flocken avsides och fråga dem om de är villiga att genomföra en nio dagars fasta; demonerna i detta land kommer att bli panikslagna; Jag vet att era brott är många och att bara en liten återstod har Mitt Sigill på sin panna;

Jag har vandrat genom dig, Irland, och Jag har häpnat över din laglöshet, men se! Stunden är inne; ditt land är uppstyckat med ett mätsnöre, såväl som ditt hjärta, Irland, Min dotter, till och med dina inälvor;¹ bygg upp Mitt fallfärdiga Hus genom att samlas i fred utan att göra åtskillnad mellan er under Mitt Namn; var inte modfällda, trots att ni bara är en liten återstod som är Mig trogna, Jag skall ge er nytt vin med välsignelse som fuktar era läppar;

tappa inte modet; er Frälsare är på väg att Återvända; ni är Min Helgedoms byggstenar och på samma gång byggnadsarbetare i Mitt Hus; genom att samlas och återförenas kommer Huset att få en stomme, men om ni förblir splittrade och utspridda, hur skall Jag återuppbygga det som nu ligger i ruiner? Jag behöver er alla tillsammans för att skapa en enhet och bygga upp Mitt Hus på nytt; Jag behöver alla byggstenarna;

Mitt Rike på jorden är Min Kyrka och Eukaristin är Min Kyrkas Liv, denna Kyrka som Jag Själv har gett åt er;

– Jag lämnade er med en Kyrka, men knappt hade Jag lämnat er, knappt hade Jag vänt er ryggen för att gå till Fadern, innan ni gjorde Mitt Hus till en förödelse! ni jämnade det med marken! och Min Hjord irrar omkring åt höger och vänster …

hur länge måste Jag dricka er splittrings Bägare? bedrövelsens och förödelsens bägare; ni har bjudit Den Helige, Honom som ni säger att ni älskar, en bägare så stor och så djup, fylld med bitterhet och sorg att Min gom är torrare än pergament, Mina Läppar är täckta med blåsor; den bägare som detta släkte bjuder Mig är lika bitter som gift;

Jag är inte ensam om att svälja Mina Tårar, er Heliga Moder delar Min sorg, eftersom Hennes Obefläckade Hjärta är förenat i kärlek med Mitt Heliga Hjärta, men snart skall Jag förnya er alla genom Min Eld;

be utan uppehåll, ty Stunden är nära; Jag välsignar er alla och tecknar era pannor med Min Kärleks Suck;