22 december 1987

Vassula, tiden är inne för att ena Min Kyrka; kom samman igen Mina älskade, kom och bygg upp dessa uråldriga ruiner, återuppbygg Min gamla grund, en grund som är lagd av Min Egen Hand; vörda Min Moder så som Jag, som är Ordet och över alla, vördar henne; skulle Jag då inte önska att ni som är stoft och aska erkänner Henne som Himmelens Drottning, och vördar Henne? det är Min sorg idag när Jag märker hur litet Min skapelse vet om Hennes betydelse; de som går under Luthers namn och som har isolerat sig helt och hållet, måste återvända till Petrus;

Herre! De kommer att bli chockade!

Vassula, Jag skall böja deras knän för att vörda Min Moder; det är Jag, Herren som talar; Jag skall böja dem! och när de böjer sig, skall Jag låta Mitt Ljus lysa över dem och resa dem upp; Jag skall stärka era stjälkar, och ni skall vara som en väl bevattnad trädgård, som ett källsprång vars vatten aldrig sinar; Jag skall återuppbygga det Hus Jag byggt;

kom, älskade, var formbar och mjuk som nu, så att Jag kan gravera Mina Ord på dig, kom, glöm aldrig Min Heliga Närvaro;

Ja, Herre.