10 juli 1987
Min blomma, låt dig införlivas i Min Kropp, att leva i en ödemark är svårt, men Jag skall alltid föra dig till Min Källa där Jag skall släcka din törst och ge dig vila och skydd; dotter, var Mitt offer, allt kommer inte att vara förgäves; håll fast vid Mig, du är inte ensam, tillsammans färdas vi genom denna ödemark; låt Mig få inpränta i dig Mitt särskilda bud: “älska din nästa som dig själv;“
Men Herre, det är inte nytt. Det har Du sagt förut.
följer ni det? varje kyrkans själ måste ännu lära sig att lyda Mitt Bud, låt dem ösa ur Min Oändliga Kärlek och lära sig att älska varandra;
känn på Mig, alla Mina Kroppsdelar är sönderslitna, Vassula; Jag har ännu inte avslutat Min diktamen till dig om alla Mina önskningar, och Jag har ytterligare en större önskan som väntar! Vassula, du börjar känna det för Jag upplyser dig så att du känner vad Jag önskar; Jag älskar Min skapelse gränslöst;
Min Gud, om ’detta’ är vad Du önskar, då kommer sannerligen Ditt Rike på jorden att bli så som det är i Himmelen!
du kommer att förstå lite i taget,
Jesus?
(Jag kände mig hjälplös. Jag sade något till Honom.)
Jag vet, men har Jag inte väglett dig hittills? visioner skall Jag ge dig, och du skall skriva ner dem, var hos din Gud som också lider!
skapelse! Min skapelse! idag förnekar du Mig som din Gud men i morgon kommer du att prisa Mig, tillbe Mig och längta efter Mig!
kom, Vassula, glöm aldrig vem Jag är; håll fast vid Mig, ropa på Mig som igår,1 Jag skall skynda till dig; Jag älskar dig; ära Mig genom att åtrå Mig och älska Mig;
vid sådana tillfällen säger de flesta av er att det var tur, och glömmer Mig! det finns inget ord som heter ’tur’ i Mitt ordförråd! det är Jag som hjälper dig, skapelse;
