Av Vassula Rydén

Inledning

En anledning till att Gud skapade människan var att bevisa för Satan att det inte bara låg i Guds natur att förmedla Hans Ära till människan utan att Han även kunde upphöja människan att bli ”lik den Högste” genom att höja sig över den jordiska mullen. Människan skulle då kunna höja sig över sin fördärvliga natur och låta sig hänföras av den Absolut Högstes Helighet och därmed bli delaktig av gudomlig natur. Det är därför som människan i sin återupprättade och heliggjorda status står över, och till och med har högre rang än änglarna. Inom Ortodoxin kan vår Välsignade Moder kallas: ”änglarnas ljuvligaste” och ”högre än himlarna” och ”mer ärofull än Keruberna och utan jämförelse mer Helig än Seraferna”.

Från det ögonblick Gud skapade oss var Satan emot oss och avundsjuk på att Gud skapade oss till sin avbild; lika Honom. Satan försummade aldrig sin frihet att testa och fresta oss så att vi skulle falla i synd.

Idag tror inte världen på att Satan existerar som en ondskefull ande, inte heller tror man på att det finns mörkerkrafter som plågar Guds skapelse. Bara genom att acceptera den ondes existens är en del av den andliga kampen redan vunnen. Men Jesus varnade oss att i våra dagar kommer det sista av Satans tricks vara att få folk att tro att han inte existerar och att helvetet inte finns. Många kristna är idag inte medvetna om hans närvaro och närvaron av onda andar, både i fysisk och i andlig mening, och vad de kan ställa till med. På så vis, genom att förneka, ger vi Satan och hans fallna änglar rörelsefrihet utan att bli upptäckta och utan att hindra dem. Satan är inte bara en sorts ondska, energi eller föreställning, men en personlighet med intelligens. Med i samma kamp mot Guds Rike finns andra ondskefulla andar. Om de skulle kunna ses rent fysiskt skulle solen förmörkas.

Vi vet och har erfarit att onda andar aldrig flackar omkring i sumpmarker och på öppna platser utan söker alltid sin boning i kropp och själ. De väntar på rätt tillfälle att ta plats i en själ. Det är uppenbart att demoner aldrig låter sig imponeras av exorcism utförd av fega och ängsliga personer. Det kan vara därför som den Ortodoxa traditionen praktiserar metoden att blåsa bort och spotta på demonen. I dopritualen ombeds den som ska döpas att blåsa och spotta på Satan tre gånger. En Ortodox präst har sagt: ”Det är beklagansvärt att en del präster har uteslutit denna gamla sed därför att de tycker den är osmaklig. O, om de bara insåg hur de underlättar för Satan. Han tycker säkert om ett sådant förfinat och tillmötesgående sätt och uppskattar deras samarbete…”

En grekisk-ortodox fader sa: Den ortodoxa kyrkan är medveten om djävulen som inte bara söker att påverka människor utan även kan finnas rent materiellt: i hem, i vissa rum, i luft och vatten. Innan en person sänks ned i dopvattnet ber man över det för att befria det från demoniska krafter. Exempelvis ber prästen Gud att: ”avlägsna alla osynliga och oheliga andar från oss och låt inte mörkrets krafter vara gömda i vattnet. Vi bönfaller Dig, O Herre, att inte heller tillåta att någon ond ande som förvirrar och försvagar tankeförmågan, stiger ned i den som nu skall döpas”. Sedan blåser han en korssymbol i vattnet tre gånger och gör korstecknet med handen i vattnet tre gånger. Samtidigt säger han: ”Med Ditt Heliga Korstecken låt alla oheliga krafter försvinna”.

Många kristna är inte medvetna om att de har en eller flera demoner med sig. De kan aldrig föreställa sig att fysiska eller psykiska lidanden skulle kunna vara orsakade av en ond ande som tagit boning i dem. Många själsliga sjukdomar, neuroser, sammanbrott, oförklarlig rädsla, ångest, migrän, huvudvärk, astma, allergier och andra psykosomatiska symptom kan ofta vara orsakade av en demon. Skulle man föreslå något sådant idag skulle folk skratta och tycka att det är medeltida föreställningar, omodernt och vidskepligt. Att ignorera en ond ande kan orsaka mer skada och inbjuda den att stanna kvar.

I den här artikeln skall jag fokusera på en ande som är vanlig i religiösa kretsar, men även på kontor, i familjen och i vänkretsen. Den är lätt att upptäcka om man känner igen beteendet. Dörren till det onda öppnas på grund av mänsklig svaghet och egots behov av självhävdelse. Beteendet går ut på att få kontroll genom att manipulera, dominera och hota. När det förekommer i Kyrkan är det för att avbryta andens ledning. Djävulen hatar Guds profetiska närvaro därför att Den är kompromisslös och kräver ånger. Profeten talar alltid emot Isebel. På så vis motas den onda bort. Utöver det har det profetiska talet sådan kreativ kraft att det gör fienden hjälplös. Det finns en signifikant likhet mellan dagens Isebel och Isebel i Skriften. Den senare ville förinta profeten Elia. Det berättas hur den Baalsdyrkande drottning Isebel, som var gift med kung Ahab, ville styra honom och riket bort från Gud. Elias kompromisslösa, profetiska tal förhindrade Isebel att driva igenom sina avsikter. Det är från den historien som uttrycket Isebels ande kommer. Eftersom var och en själv kan läsa Skriften kommer jag istället att koncentrera mig på att beskriva Isebels ande.

En Isebel-personlighet har formats av ett demoniskt behov av kontroll. Har man drabbats av detta krävs det en smärtsam insikt om att man måste krypa till korset och överlåta sig till den Helige Andes rening dagligen för att bli helt fri från sitt kontrollbehov.

Jesus varnade Kyrkan i Thyatira för den diaboliska anden som kallas Isebel. Hennes avsikt är att tysta Guds profeter och på så vis förstöra Jesu vittnesbörd, som är profetians ande, ( Upp.19:10) Hon villar bort många godtrogna från Sanningen, Guds Ord och Guds Nåd, allt det som getts för Kyrkans bästa, för att istället lura på oss något som inte kommer från Gud. Eftersom Isebels ande härmar den heliga, profetiska gåvan, kallelsen och auktoriteten, kommer den profetiska ledaren att drabbas och även den Kyrka som uppskattar det profetiska talet. En profetisk Kyrka och dess ledare måste känna till att om Elias ande ska återvända så kommer även dess motsats: Isebels ande, att göra det.

I denna, den yttersta tiden, leder oss den Helige Anden att mer än någonsin bli medvetna om hur den här onda anden avslöjar sig. Den har på senare tid nästlat sig in i några av våra bönegrupper. Där har den gjort stor skada och orsakat gräl och frustration. Det har lett till förstörelse och splittring även i föreningar inom True Life in God. Den har för avsikt att lyckas med att störa även det goda arbetet bland det samordnande teamet, men med Guds Nåd kommer vi alltid att lyckas upptäcka och få bort den innan skadan har skett. Precis som ängeln skiljer agnarna från vetet har jag en känsla av att detta är den tid då Gud rensar sin åker.

Ansikte mot ansikte med Isebel

Många gånger under de senaste 14 åren har jag stått ansikte mot ansikte med denna ande utan att känna till fenomenet. Jag har mött personer med denna ande på möten, under samtal, i bönegrupper och andra platser. Många gånger har jag hört de klassiska orden: ”Jag är precis som du och har samma erfarenheter. Jag förstår dig. Gud säger samma saker till mig som han säger till dig.” Eller, ”Jesus ger även mig budskap liknande dina. Vi borde samarbeta.” Eller mer direkt: ”Jesus och Jungfru Maria sa till mig att vi ska arbeta ihop.” Några uttrycker sig enkelt men är lika farliga, när de säger: ”Vår välsignade Moder vill att du gör det eller det” antydande om vad jag ska göra. Dessa kommentarer kan ges både verbalt och i skriftlig form. Det ges direkt, via deras vänner med en lapp i min hand med orden: ”från deras ängel” till mig, eller från ”Jesus eller Maria”. Många försöker lura mig genom smicker eller så förbannar de mig för att jag avvisat dem.

En äkta gåva från den Helige Anden framhäver inte sig själv utan överlämnar åt Gud att göra den känd. Eftersom det är Hans verk brukar Han ta itu med det när tiden är mogen. Om man har en äkta kallelse från Gud märks det. Många som inte fått gåvan att profetera vill gärna synas genom att marknadsföra sig själva.

När jag väntade på mitt flyg i transithallen i Nice blev jag tilltalad av en ung dam som helt apropå hade känt igen mig. Hon sa att hon läst Sant Liv i Gud och var förtjust över innehållet. Just innan hon skulle gå plockade hon fram ett privat kort.

Kortet innehöll hennes namn och under namnet stod hennes titel. Jag läste: ”Guds budbärare.” Hur fräck kan man bli?

Nyligen, igen, har vi stått inför den onda anden på flera olika platser. Tack vare fader Abbertons och fader Sullivans hjälp kunde vi hantera den framgångsrikt, men inte utan kamp. Tråkigt nog, än idag, har de som orsakade det hela och blev tillsagda att be för sin befrielse och helande, inte gjort det. De som påstod att de gått till avbön var inte övertygade om att de bar denna ande; att förneka vad de bär på hjälper inte därför att de blockerar sig för den Ande som är redo att hela.

Genom att Isebel kallade sig ”profetissa” och undervisade, ledde hon Guds tjänare vilse. I århundraden har hon farit omkring och sökt att attackera förekomsten av profetiskt tal hos en person eller i Kyrkan. Där den profetiska gåvan är närvarande kan vi vara säkra på att förr eller senare kommer Isebels ande att manifestera sig. Ibland tvivlar jag på om bäraren av Isebel är medveten om det eftersom personen är fast besluten att nå sitt mål till varje pris.

Det mest missvisande med Isebel kan vara att hon var troende och utövade sin tro. Hon var Ethebaals dotter, betyder ”med Baal”. Hon fick sin man Ahab att konvertera till Baal. Ahab gifte sig med henne mot Guds befallning. Isebels namn betyder: ”utan bostad eller boning”. En sann beskrivning av Isebel är att tillbe den egna viljan; att vara egensinnig.

Några karaktärsdrag hos Isebel

Kampen mot Isebels ande är en kamp om människor. Denna ande vill styra i Kyrkan och kontrollera Guds folk. Om vi inte är beslutsamma kommer vi att falla till föga för den. Isebel stöder och engagerar sig hårt i religiösa organisationer och i politik. Eftersom hon är religiös utövar hon sitt falska styre mot det sanna, profetiska, flödet från Gud. Hon hatar alldeles särskilt böner om ånger, ödmjukhet och förböner eftersom de förstör hennes orubbliga och envisa stolthet.

Isebel älskar att låtsas ha makt genom att skrämma till lydnad. Allt för att slå blå dunster i ögonen på dem som skall förtryckas. Anden söker ofta skaffa sig inflytande i Kyrkan: ”Om ni gör så här kommer vi inte längre att skänka tionde.” Eller, ”Underkasta dig mig eller så mister du mitt andliga stöd.” Inom andliga organisationer: ”Om du inte tycker som jag så drar jag och då får du klara dig utan mig och allt arbete jag förberett behåller jag”. Ja, om man inte dansar efter hennes pipa kommer det konsekvenser. Skrämsel går alltid ut på att hota till lydnad. Denna skrämseltaktik ger kontroll över offret som är rädd för att förlora något dyrbart. Det är utpressning och långt från Guds Kärlek. Allt detta är oegentligt tillvägagångssätt, utövande av falsk makt och auktoritet. Det betyder inte att man inte ska kunna försvara sig, bara att det ska ske på ett korrekt sätt. Att manipulera med skrämseltaktik och dominans för att få kontroll över en annan människa är påfallande tydligt makt- och auktoritetsmissbruk.

Under den första tiden med SLIG när jag var i Schweiz blev jag kontaktad av en dam som verkade trevlig och angelägen om att hjälpa mig att översätta till franska. Eftersom jag inte hade någon översättare ännu accepterade jag erbjudandet. Hennes man arbetade på en skola som lärare i fransk litteratur. Hon verkade vara rätt person för att översätta och hennes man kunde bidra med sitt kunnande. Men när jag hade läst hennes översättning upptäckte jag att det hon skrivit var långt ifrån biblisk terminologi. Jesu enkla, klara, ord hade förvandlats till fransk litteratur och hade förlorat det intima tilltalet. Som vi vet, har SLIG mycket nära samband med Skriftens terminologi. I själva verket finns det många citat från Skriften. Jag tog mig friheten att hämta vissa ord från den franska bibeln och sätta in dem i budskapen. När hon upptäckte det blev jag hotad och anklagad för att ha lagt mig i ”hennes” arbete som hon kallade för perfekt franska. Hotfullt kallade hon mig för okunnig med brist på kunskap i förfinad franska. Hon påminde mig om att hennes man var lärare i fransk litteratur. Hon skrev ett hårt brev till mig där hon hotade mig med att antingen gjordes översättningen på deras sätt, utan bibliska ord, eller så skulle de dra sig ur. När jag frågat min rådgivare gav han mig rådet att låta dem gå.

Jag kontaktade henne och sa att jag inte accepterade det hon sagt. I frustration bad hon mig att ge tillbaka hennes manuskript som hon översatt. Omedelbart vände jag mig till vår Herre och bad honom sända en översättare. Samma kväll ringde Lucien Lombard och frågade mig om det fanns något han kunde hjälpa till med; kanske översättning? Det är så vår Herre arbetar. Om en misslyckas ersätter Han den med en annan. Inga problem.

Den här damen som blev hindrad att arbeta med översättningen, skrev sin egen bok med ”Gudomliga budskap”. Hon lät trycka upp den i Belgien. Isebels ande är även hämndlysten, så hon började kontakta många av mina vänner för att tala om hur ondskefull jag var och att även hon hade visioner. I en av sina visioner, sa hon, såg hon Padre Pio som talade om för henne att jag verkligen var ondskefull och en falsk profet. Som om detta inte var nog, öppnade hon en hemsida där hon vittnade emot Sant Liv i Gud. Hennes mission var att förstöra det profetiska flödet från Gud. Mig veterligen finns hemsidan fortfarande.

Olika variationer på hur Isebel spelar både mästare och martyr

Självömkan är att ge upp och ta på sig offerrollen. ”När du betraktar dig själv som ett offer trampar du rakt in i den synd som Isebels ande representerar eftersom du inte motstår den.” Så står det i en bok om Isebels ande. Den talar om broderskärlek, men gör motsatsen medvetet eller omedvetet. Den sortens ”kärlek” är varken helig eller förfinad mänsklig kärlek. Istället är den totalt självisk med egen agenda som vill synas och ha kontroll. Den använder sig till och med av religiösa begrepp, som att fasta, och religiösa anledningar för att driva igenom sin vilja. Att citera valda delar ur Bibeln är ett annat knep för att predika hur dumma de är, vilken brist på moral de har och att deras tankar är långt från Guds tankar. Som kontrast vill Isebels ande framstå som god, men plågad. Den vill spela mästarrollen som menar att: ”jag är mer andligt högtstående än du”, istället för att följa Skriftens ord: ”Lev i kärlek, fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. Fil.2:3-4.

Jag har noterat att Isebels ande har många sidor. Den väljer sida allt efter syfte. En annan sida av manipulerandet är martyren, istället för mästaren. Den styr genom att anklaga andra för ont uppsåt. De vill få dig att tro att du missförstår och jagar oskyldiga, precis som offerlamm och martyrer. Vi råkade ut för en som jämförde sig med Jesus när han tvingades lämna Israel pga. Herodes. Den person jag beskriver här bar på Ahabs ande och var påverkad av Isebels manipulationer. Ibland visade han tecken på Isebels ande och när jag uppfattade detta förstod jag att precis som man kan ha en kluven personlighet, kan man också vara besatt av flera olika andar. Just i denna speciella situation visade sig denna person ha båda andarna inom sig.

Vår bönegruppsledare hade för egna själviska syften, tillåtit en person med en Isebel-ande att överta de andliga aktiviteterna samt hela bönegruppen. Han trodde att, genom att utnämna Isebels ande till Profet och Helare skulle han vinna i popularitet i den utdöende bönegruppen. När jag upptäckte detta och konfronterade de båda andarna försökte ledaren som bar på Ahabs ande att skylla på och anklaga oskyldiga för allt möjligt. Denna händelse ligger till grund för mitt antagande att man kan hysa båda andarna och pendla mellan dem efterhand som man ser fördelar. Isebel är känd som notorisk lögnare. Vår bönegruppsledare blev tvingad att lämna, inte bara bönegruppen utan också landet för att undvika hot om rättegång som riktats mot honom och som finns kvar. Han gavs rådet att delta i en befrielse- och helanderetreat, men han vägrade och ansåg sig vara orättvist attackerad, som en martyr. Detta värvade olyckligtvis många anhängare, vilket var tillfredsställande för honom, men utan minsta hänsyn till att de orsakade splittring och blev en styggelse i Guds ögon.

Det är också ganska vanligt att någon med en Isebels ande dyker upp hemma hos någon utan förvarning och säger att Herren sa åt honom/henne att gå och be för ett visst behov. De känner sig tvingade att be över andra, men denna uppmaning kommer inte från Gud.

Konfrontation med Isebel- och Ahabs ande

När Isebels ande konfronteras med sanningen, blir sanningssägaren fiende. Anden går till motattack. Den vill aldrig erkänna fel eller ge upp sin makt utan hämnas och går till försvar istället. Stolthet blandat med osäkerhet är djupt rotat och tar inte rättelse eftersom rättelsen ses som ett avvisande. Det innebär att du aldrig får höra en person med maktbehov erkänna fel, vara ångerfull eller ha äkta samvetskval. Det är alltid någon annans fel.

Isebels andes vilja står i motsats till Guds Vilja. Isebels vilja måste utföras oavsett konsekvenser. Med auktoritet, lögn och förvrängd sanning manipulerade hon landets ledare. Gud väntar på att någon ska stå på sig och avslöja detta. Många dukar under för Ahabs ande och låtsas inte se vad som pågår. De menar att hon trots allt är full av religiös iver och arbetar hårt i kyrkan. En ledares största svaghet är rädslan för konflikt. De vill ha fred utan att behöva ställa Isebels kontrollerande och manipulerande ande till svars.

Jag kommer ihåg att när jag konfronterat denna ande, vällde plötsligt en massa anklagelser fram. Hatet som plötsligt manifesterat sig påminde mig om hur jag i början av SLIG attackerades av Satan. Det känns igen på samma terminologi. Först var jag deras vän, som blev uppskattad för min mission, men efter konfrontationen kunde de kränka mig och kalla mig allt möjligt; även falsk profet och att mitt vittnesbörd var smörja.

Det är intressant att se att reaktionsmönstret är det samma. Isebels reaktion är väldigt lik Satans. I början, när djävulen försökte infiltrera i mitt skrivande och jag upptäckte det, ändrades hans språk från ”heligt” till vulgärt.

Ibland kan Isebel vara temporärt ångerfull, men snart nog återvända till sin kontrollerande taktik. När det gäller bön ber hon för sin egen agenda. I det finns det ingen kraft. Sanna innerliga böner förändrar hjärtan från stolthet och högmod till ånger och ödmjukhet; inget annat sätt kan mer effektivt blåsa bort Isebels ande. Ett typiskt drag kan vara klagan över att inte vara tillräckligt uppskattad. Självcentrerad som den är kan den gå hur långt som helst med lögn och överdrifter för att framstå i god dager. Ingen är så viktig som Isebel. Om och om igen framhävs besluten som ett resultat av mycket bön och som toppen på detta kan tårar iscensättas vilket kan lura nästan vem som helst. Ahabs ande reagerar dock annorlunda.

Ahabs ande är känd för att abdikera. Dess tankefunktion är känd för att undvika konfrontationer och förneka fel. Ahabs ande är svag och rädd att förlora den position som han älskar. Ahab och Isebel är ”parhästar” och formar i tysthet ett ömsesidigt beroende. De stöder och göder varandras mål. En pastor påverkad av Ahabs ande behöver hjälp av någon med en Isebels ande för att hålla ställningarna och skydda sin popularitet. En sådan ande kan komma att tillåta sin ”kumpan” att utöva sin gåva för pastorns själviska syften: att vinna popularitet till varje pris. När det går till på det viset kan en sann, spirande, profetisk gåva tillskrivas mindre vikt och till och med tystas ned. När detta sker uppstår ett andligt vakuum i Kyrkan.

Vilken överraskning!

En dag, när vår bönegrupp höll ett inofficiellt möte för att hantera framtida arrangemang kom det plötsligt in två män. Ingen kände dem särskilt väl. De påstod att de hade den profetiska gåvan och ingen sa emot dem. En del var till och med nöjda med deras närvaro. De trodde att de var Guds sändebud för att lösa problemet. Olyckligtvis hade gruppens andlige ledare i hemlighet anlitat dem och sedan påverkat gruppen att tro på dem. Ingen visste att båda bar på Isebels ande. De här båda hade inget samröre med gruppen för övrigt, men de bjöd in sig själva att stanna kvar. På ett ögonblick fanns den ”gudomliga” kommunikationen där och ”heliga meddelanden”, som indikerade vad gruppen skulle göra, vällde in över dem. Ingen i gruppen bad dem lämna eftersom de ”heliga meddelandena” var så smickrande. Det var djävulens lockbete och ingen konfronterade dem. Först senare förstod de som fått budskapen att det inte kommit från Gud.

Enda lösningen är att konfrontera Isebels ande, men det kan ställa till en hemsk scen och det är många rädda för. På så vis skjuts det oundvikliga på framtiden.

Manipulation-, kontroll- och skrämseltaktik

Två saker har alltid hemsökt Kyrkan: kontroll och dominans. Dessa maktstrategier har alltid splittrat och kortslutit Kyrkan.

Det mest sluga och vanliga sättet som den kontrollerande anden arbetar på är genom manipulation. Det sker på olika sätt: med smicker, självömkan, antydningar etc. För att tillskansa sig pengar, exempelvis, sker manipulationen på många sätt. Den mest löjliga formen som jag hört talas om är hur en ”profet” öppnade ett bönehus och förklarade att ju mer pengar man gav desto mer sannolikt var det att risken för att hamna i skärselden minimerades. Att skänka pengar skulle leda direkt till himlen. Olyckligtvis trodde många godtrogna personer på detta och gav frikostigt. Utan rädsla använde hon pengarna till att förse sig själv och sin man med dyra bilar. När jag konfronterade henne förvandlades hennes kärleksfulla vänskap och hon visade sitt rätta jag. Hon anklagade mig för att vara en falsk profet och så skaffade hon sig allierade bland dem som läste Sant Liv i Gud. Dem uppmanade hon att bränna böckerna. Hon gjorde sig mycket besvär med att försöka förstöra för mig och min mission. Jag har förstått att när man upptäcker och avslöjar Isebels ande kommer den att gå till attack. Från att ha spelat en andlig person blev hon motsatsen. Hon förklarade krig, rädd för att andra skulle upptäcka allt falskspel. Hon började kontakta distributörer i USA och be dem bränna mina böcker och videos med argumentet: ”Gud bad mig att varna er” etc.

Isabels ande samlar på ammunition. För att inte förlora greppet om makten samlar den ständigt på information och använder den skoningslöst. Här är ett exempel från när en förening skulle bildas. Den person som jag talar om här gavs stor auktoritet över organisationen, mina möten, rapporteringar och över en av våra tidningar och annat. Han erhöll respekt från en av våra närmaste präster. Honom lyckades han manipulera till den punkten att om jag inte höll med honom skulle han rapportera det till prästen och vända honom emot mig. Om jag understod mig att arrangera ett möte utan hans inblandning rapporterade han det till prästen som skrikande hotade med att avgå. Jag ombads av prästen att överlämna allt förtroende till denna person så som man gör till en andlig ledare och biktfader. Han fick prästen att tvinga mig att överlämna all information till honom, annars skulle han rapportera mig och det skulle gå illa för mig.

Som om detta inte var nog började han bete sig konstigt och påstå att även han fick budskap från Jesus. Han gick i trans och gav order till alla. Efteråt hävdade han att det var order direkt från Jesus själv. Mannen lekte profet. På en retreat samlade han folk från sitt eget land omkring sig och försökte vinna över dem till sig genom att säga: ”Jesus säger till er att följa mig, inte Vassula. Hennes mission är slut”. Hans mål var att splittra gruppen och få med sig så många som möjligt. Han gick till och med så långt att han hävdade: ”Jesus har sagt att jag är den som ska ta över budskapen eftersom de är avslutade för Vassulas del”. Som om Sant Liv i Gud är arvegods. ”Bedövad” av anden spelade han korsfäst och gav oss ”gudomliga budskap”. Eftersom han hade sitt fulla stöd av prästen som höll samman gruppen så tjänade det inget till att hävda att det inte kom från Gud.

Till sist, när jag konfronterade honom och prästen, bröt helvetet löst. Jag förlorade båda. Det var ingen förlust för oss, mera en lättnad över att ha blivit av med Isebels ande. Vi beklagade bara att vi förlorade en bra präst som varit förblindad och manipulerad av den här anden. Många år senare kontaktade prästen mig för han hade insett sitt misstag. Den andra mannen bara försvann.

När människor försöker manipulera eller dominera andras vilja är det därför ett direkt brott mot Guds lagar och faller under Satans domäner.

Att undanhålla information är en form av maktutövning. Isebel utövar makt genom att kontrollera informationsflödet. Det är ett kraftfullt vapen särskilt över dem som ingenting vet.

Frestelser

Många gånger har jag lagt märke till att när någon tilldelas större ansvar än andra i en grupp frestas de att tro att de är undantagna från tillrättavisning. Precis som i fallet här ovan. Det är av största vikt att förbli ödmjuk, att ha ett tjänande hjärta och inte en tyranns. Egot står i vägen mer än någon annan faktor. Den som inte lärt sig att hantera sitt ego och sedan tilldelas ansvar, börjar tro att den är utan fel och brister. Jesus är vårt exempel och han bekämpar de stolta: ”Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger Han Nåd”, (1 Petrus 5:5). Alla som frestas av makt och kontroll lämnar en dörr öppen för Isebels ande.

Ett karaktäristiskt drag hos en maktmänniska är behovet att alltid ha rätt. Det finns noll tolerans i det avseendet och sällan, eller aldrig, erkänns felsteg, möjligen kan ett temporärt erkännande ske för att vinna fördelar. När en Isebel ande ber om förlåtelse är det aldrig sann ånger eller ett erkännande av felsteg. Det låter mer så här: ”ledsen att dina känslor har sårat dig”.

I samtal kommer anden att förvränga det hela och ge dig en känsla av att vara den som bör be om ursäkt för att ha förorsakat dåliga beslut. Jag har lagt märke till ett annat karaktärsdrag hos Isebels ande: den kommer alltid att ta åt sig äran för allt som verkar bra. Snabbt förbises alla som utfört det hårda arbetet. Med lätthet trampas de ned. All etikett och god ton offras för att få vara den som mottar beröm.

Ande eller kött?

Är Isebel en ande eller ett resultat av köttet? Isebel är en ande, men har lyckats manifestera sig genom en omedveten, egostyrd maktmänniska. En egostyrd maktmänniska kommer aldrig att erkänna fel. Det är alltid någon annans fel. Om man envist kräver en ursäkt av den egostyrda maktmänniskan får man troligtvis ett upprört svar, sarkastiskt och spydigt, i stil med: ”Ja, jag har fel. Jag har alltid fel”. Det är långt ifrån sann ånger.

Förvirrat prat

Ett slugt sätt att smita undan konfrontation är att försöka skapa förvirring genom att ändra samtalsämne fem gånger på en minut. Förvirring hindrar upptäckt och avslöjanden. Det går inte att ha ett logiskt samtal med en Isebel ande. Den kan avhandla flera sidor om alla möjliga andra situationer än den som är aktuell. Innehållet i samtalet kan vara så vagt hållet att ingen vet vad som är ”fram och bak”. Den talar nonsens för att förvilla och svarar inte på frågan. Man måste upprepa frågan och be dem att hålla sig till saken, men det går aldrig.

Envägskommunikation

En person med en Isebel-ande talar oavbrutet utifrån behovet av makt, kontroll och auktoritet. För att uppnå detta dominerar den konversationen och talar som om den vet allt. På grund av detta intensiva pratande tillförs inget nytt. Det är en envägskommunikation. Om du lyckas bryta in och säga något lyssnar inte Isebels ande.

Egot

Isebels ande ser sig som verkställande chef i ett stort företag, inte som Guds förbundne och frivillige tjänare. Det förargar omgivningen. Den styr och ställer med folk och driver det andliga projektet mer som en affärsverksamhet än som Guds Rike. Här föreligger stort behov av att dö från egots styrning och bli ödmjuk. Det finns ingen plats för egon i Guds Rike.

Det föreligger ingen tvekan om att Gud föredrar att vi tjänar Honom förbehållslöst, men vi måste mogna och erkänna Hans Ledarskap och lyda Hans Ord:

”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i Mig och Jag i honom, bär han rik frukt: utan Mig kan ni ingenting göra”, (Joh. 15:5).

Det finns personer som genom hjärtats omvändelse har erkänt Gud som första person i sitt liv, men gör saker på eget initiativ åt Gud, de har svårt att samarbeta och är ensamvargar. Utan böneliv upptäcker man inte vad Herren säger, resultatet blir att ett ljumt och passivt sätt tar överhanden. Jesus gick inte på jorden för att göra sin vilja utan för att göra Faderns Vilja. Som troende måste vi avsäga oss vårt eget och söka efter att fullfölja Guds avsikt med vårt liv. Den Helige Ande kan leda oss till att upptäcka Guds Vilja.

Vi har lärt oss att Isebels ande har ett stort ego och dessutom är avundsjuk. Att avundas andens gåva är synd. Det liknar Kains avund mot Abel. Jag vill påpeka för dem som säger till folk att de ska gå hem och öva sig i att tala i tungor. Som om man kan öva sig till den Helige Andes gåvor ungefär som när man lär sig spela piano. Jag minns en ung präst som bad bönegruppen att komma till honom ofta och praktisera tungotal. När de hållit på några lektioner och inget hände anklagade han dem för att inhysa en ond person i gruppen som blockerade Andens flöde, och så jagade han bort dem.

Nyligen fick jag reda på att i en av våra grupper fanns det en person som tog lektioner i profetism. Har det verkligen gått så långt? Hur mycket mer kan vi avvika från Skriften? För det är avvikelse och feltolkning av Guds Ord. Den Helige Ande köper och säljer inte sina gåvor, de är gratis till de utvalda. Tungotalets gåva är ett bönesätt som vida övergår vardaglig bön: ”Ty den som talar med tungor talar inte till människor utan till Gud; ingen förstår honom, i sin ande talar han hemligheter”, (1 Kor. 14:2). Aposteln Paulus säger sedan att det bästa vore om någon kunde tyda talet på ett sådant sätt att det kommer Kyrkan till godo.

När en troende ber med tungotal passerar orden förbi hjärnans begränsning och talar med Gud genom Anden. Det är faktiskt likadant med alla Andens olika gåvor. Inget som kommer från Anden har åstadkommits av hjärnans tankemöda, det är en  gåva och manifestation av den Helige Ande.

Därför vill jag varna alla som tar ”särskilda lektioner” att Guds Andes gåvor är just gåvor.

Jag avslutar med att tillägga att mycket av innehållet i denna artikel har tagits ur R.T. Kendalls böcker. Han har skrivit två volymer om Isebels ande. I början av denna artikel finns passager som är hämtade ur ett nyhetsbrev från en grekisk-ortodox präst. Resten kommer från mina egna erfarenheter.

Trots att jag är mitt uppe i flyttpackningen och klockan nu är 18.00 dagen innan jag definitivt lämnar Rom, har jag lyckats skriva klart den här artikeln. På grund av brådskan ber jag er att förlåta mina misstag, min dåliga engelska och kanske upprepade passager. Syftet med att göra detta arbete är till vår fördel. Läs noga och rannsaka dig själv för att se om du känner igen dig i någon del. Kom då ihåg, allt är inte förlorat, för det finns en vidöppen dörr ut och det är: ÅNGER.

 

Gud välsigne er alla,
I Kristus,
Vassula

 

(Detta brev skrevs i december 2004)