Som Sankt Paulus sade till korintierna, för att påminna dem om att det är Guds plan, har jag använt hans ord: ”Vi är bara lerkärl som rymmer denna skatt, en överväldigande kraft som kommer från Gud och inte från oss.” Vi har därför samlats här, vi som har blivit bärare av Hans gudomliga budskap, för att lyssna till vad Anden vill oss. Låt oss därför tillåta den Helige Ande att vara vår guide och inte oss att vara hans guide, så att vi kan utföra underverk i det arbete som Gud vill att vi skall uppnå. Som ni har läst i budskapen har Gud anförtrott denna gudomliga skatt åt min stackars varelse. Så förlåt mig om jag ibland motsätter mig vissa åsikter angående något arbete i SLIG; ändå tar jag inte ett steg utan att Anden uppmanar mig att göra det.
Det vi erfor under vår senaste pilgrimsfärd i det heliga landet var att vi märkte att böner var mer kraftfulla än vårt tal och våra dialoger eftersom vi knappt öppnade våra munnar för att be tillsammans och att våra böner redan hörts och besvarats. I alla andliga sammankomster måste vi därför försöka tömma oss, totalt utplåna vårt jag för att ge Gud frihet att öppna vårt andliga öra. Om några har tendenser att bli administratörer snarare än apostlar vill jag fråga dem: Vad är viktigast för dig, bokstaven eller Anden? Om du säger ”bokstaven”, då kommer du att arbeta som en administratör som hanterar Guds angelägenheter och du kommer inte att känna dig motiverad att uppnå någonting, för det kommer att vara som att säga till Anden: ”Jag är inte ett barn längre och jag kan gå själv.” Bokstaven kommer således att döda Anden och ni kommer att bli verkliga administratörer som bara flyttar papper och lämnar varje möte tomhjärtade.
När vi i dag åter skall tala om det apostoliska arbete som Jesus Kristus ber oss utföra, vill jag påminna er om att vårt apostoliska arbete också måste vara inriktat på kyrkans enhet; därför bör vittnesbördet vara ekumeniskt. Men för att åstadkomma omvändelse i människors hjärtan måste man bli ett levande exempel på fred, kärlek och enhet. Redan 1998 i det Heliga landet betonade jag att många av er var ”mogna” att bli vittnen till budskapen. Jag hade sagt till er att Jesus uppmanade mig att säga att han behöver apostlar. Inte mycket kom som svar då. Jesus är tålmodig.
Återigen, två år senare, år 2000, uppmanade Jesus mig att påminna er om att det behövs apostlar. Vår Herre har också sagt att om man säger att man har tro utan att evangelisera är det förgäves. Att evangelisera är också en akt av välgörenhet eftersom man gör det för själarnas frälsning. Att evangelisera är att tjäna Gud och sin nästa. Att tjäna Gud betraktas också som en välgörenhetsgärning, eftersom man då gör en stor insats för andra. Även när du ber för andra är detta en annan form av välgörenhet, eftersom att be för någon också är som att utgjuta sitt eget blod för andra. Var inte överambitiös och tro att du är den enda välgöraren. Som ni alla vet hade jag under sommaren förra året (2001) förberett 27 frågor som ett test. När svaren skickades in, och om de hade varit korrekta, skulle alla de som svarade ha haft ett färdigt tal i sina händer. Sedan kom det andra testet; det var banden, Jag var tvungen att lyssna på 26 band, det vill säga 26 timmar. Några valdes ut från dessa.
Sedan behövde vi organisatörer för att bjuda in vittnena. Jag fick en hel del erbjudanden, tillräckligt för att kunna skicka vittnena. Men när det var dags för handling var det oerhört svårt att få igång det hela. Jag hade en del vånda och frustration. Sedan dess har några SLIG-personer kontaktat mig och bett mig att än en gång förbereda en uppsättning frågor för ett test, och jag tänkte: ”De har ingen aning om vad de ber mig om.” Några av vittnena väntade fortfarande på att bli inbjudna, så vad skulle det vara för mening med att ha fler vittnen när arrangörernas svar var så svagt? När jag såg detta bad Herren mig att ”vända blad” och från och med då lägga mina ansträngningar på andra saker.
Det jag har sagt här gäller inte dem som verkligen gjorde allt för att organisera och vittna, utan det gäller dem som sade ”ja” till Gud, men inte höll sitt ord. Jag har med entusiasm lyssnat på några CD-skivor med bakgrundsmusik som har tagits fram som ett sätt att evangelisera. Det är en mycket inspirerande tanke att göra så, och det är lätt att sprida CD-skivor.
Jag vill avsluta med att säga att om ni känner att ni är kallade att evangelisera, så fortsätt att göra det. Alla är inte kallade till just det arbetet, och det var därför jag lät er göra de här testerna. Men för att hålla vittnena sysselsatta behöver vi fler organisatörer. Organisatörernas arbete bör klargöras.
När jag efterlyser arrangörer måste de förstå att de ska lägga ner all sin kraft på att skapa ett bra och stort möte, så att vittnet kan nå så många människor som möjligt. Arrangörerna måste också förstå att ju större publiken, desto lättare är det att betala utgifterna och täcka kostnaderna för vittnen. Det står arrangörerna fritt att meddela mig när de vill sluta vara arrangörer. Hittills har vittnesmålen varit utmärkta och närvaron ganska tillfredsställande. Så jag tackar Herren för allt som han gör.
