”Guds barmhärtighet”

Utsikt från hotellet

Med stor glädje och iver hade vi sett fram emot årets andliga retreat i den vackra staden Loutraki, och vi kände oss så upprymda. Upplevelsen av ett sådant andligt möte är alltid unik. Den Helige Andes gåvor är många, varje själ flödar över av Jesu kärlek och en genomgripande känsla av gemenskap förenar oss alla med den enda treenige Guden.

Samtidigt som jag erkänner att varje person är unik och gör skillnad, kommer jag som en del av denna rapport att inkludera numeriska data för alla som var närvarande vid årets retreat. Bland de många retreatdeltagarna kan nämnas en kinesisk man som hade kommit från andra sidan jorden, en ung kvinna från Kongo som hade bestämt sig för att komma till vårt land, en ung holländare som hade anförtrott sin resa åt Gud och hade kommit liftande från sitt hemland. Totalt hade 250 personer från 32 länder deltog i årets retreat, däribland 10 präster, som alla tillbringade fem underbara dagar på denna vackra plats som ligger inbäddad bland de europeiska pinjeträden längs havet i Korintiska viken. På berget Geraneia, som tornar upp sig över platsen, finns fyra kloster, varav vi besökte två.

Redan den första dagen av ankomsten återspeglades glädjen och kärleken till Gud i alla ansikten. Denna glädje kommer från återföreningen av människor som älskar varandra, även om de hålls åtskilda endast genom fysiskt avstånd, eftersom de är förenade i hjärtat och, ännu mer, i bön.

Heidi, Yannic och Anna Paola

Retreatprogrammet inleddes fredagen den6 maj med lovsånger och stor entusiasm. Vassula var den första talaren; hon hälsade oss välkomna genom att påminna oss om Jesu budskap (21 maj 2001): ”Mitt namn nådde många länder och avlägsna öar. Jag spred mig över jorden så som Jag hade förutsagt för dig, med Mitt Kall, för att varje öra skulle höra Mig och få möjlighet att upptäcka Mig.” Hon tillade också att det Jesus vill att vi ska göra är att bli Hans nät och samla in förlorade själar. Vi är verkligen välsignade eftersom Han har valt oss; vi valde inte Honom. Till alla som vill, ger Han uppgiften att gå ut och bära frukt som är för evigt.

Fr. John Abberton med vänner

Låt oss i detta barmhärtighetens och välgörenhetens år rannsaka vårt samvete och meditera över SLIG-budskapen så att vi kan bli Jesu lärjungar och sprida Hans kärleksbrev så att alla kan läsa det och alla kan uppleva det nya liv som det ger.

Fader Delacour talade sedan till oss om Guds barmhärtighet och förklarade att nyckeln till den resa vi gör från kött till ande är Guds barmhärtighet. Att be Gud om barmhärtighet innebär att vi går från köttets självtillräcklighet till att lita på Guds generositet.

Vid denna tidpunkt hade Fr. Delacour diskuterade bönen ”Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över mig, en syndare” och berättade att kyrkan alltid har varit medveten om den kraft som bönen besitter.

Han noterade att i den första halvan av denna enkla bön darrar demonerna inför Jesu namn, medan hjärtat i den andra halvan dras till Anden varje gång det ropar på nåd. Nästa steg är att förvisa fiendens anklagelser från oss och att befria oss från rädslan för att inte bli förlåtna. Rädsla hindrar oss faktiskt från att vända oss till Gud för att få hjälp. Han betonade att Guds barmhärtighet är så stor att Han inbjuder oss att komma till Honom med vår skuldbörda och våra tvångstankar, även med våra ofullkomliga önskningar, och Han fulländar dem. Barmhärtigheten är alltså ett motgift mot anklagelsens gift, eftersom den ger oss mod att stå inför Gud, att öppna oss för Honom och att kasta oss i Hans famn.

Fr. Delacour berättade att även om vi gång på gång kan falla i synd och omvändelsen kanske inte alltid upprätthålls, så är Guds barmhärtighet alltid tillgänglig för oss. För Guds barmhärtighet ges till oss utan mått; den ges till oss utan att vi ber om den och utan att vi förtjänar den. Barmhärtighet är nåd, det är förlåtelse, det syftar till att dra oss mot Gud, och där vår viljekraft är svag blir vår tacksamhet det bränsle som ger oss kraft i vår kamp för omvändelse.

Det är viktigt att komma ihåg att även om Guds barmhärtighet i sig är tidlös, så är den tid av barmhärtighet och nåd som Gud har gett vår generation nästan över. I budskapet från den 6 augusti 1991 avslöjar Jesus, ”Jag ger er tillräckligt med tid för att ändra er, men kommer ditt släkte att förstå? Kommer de att vara villiga att ändra sina liv? Jag, den Smorde, kommer att uppsluka er alla med Min Eld och förtära er för att ge er själ ett nytt liv. Jag har inte mycket tid kvar nu; dessa barmhärtighetens och nådens tider är nästan över.”

Slutligen vill jag lyfta fram ytterligare två punkter från Fr. Delacours tal. För det första ger Guds barmhärtighet oss förlåtelse och upprättelse, men den gör också Gud glad, den gör Honom lycklig. Att ge nåd är Hans glädje och Han ber oss att delta i denna njutning och glädje.

För det andra är profetian en barmhärtighetsgärning. Vår Herre säger oss att det avfall som vi har fångats i och som vi har sårats av alltid hade förutsetts av Honom, och profetior är Guds gåva till sin kyrka. För genom profetian aktiverar Gud sin barmhärtighet för att befria oss från ondskan. Fr Delacour avslutade sitt anförande med meddelandet från den 12 februari 2000 enligt följande:

”Sammanvigd med sanningen sänds Min profet ut som Min kungliga ambassadör till varje litet hörn i denna värld för att sjunga för er: rättfärdighet, godhet, helighet, dygd och för att påminna er alla om Mina Vägar; för att påminna varje människa ur varje samhällsklass om att:

– Jag Är oljan för de fattiga i anden;

– Jag Är en Borgensman för ert väl;

– Jag Är den Lysande Gudomen och den Högsta Kärlekens Källa;

– Jag Är hela skapelsens härskare och Brudgum;

– Jag Är den som upprättar och upplyser kropp och själ;

– Jag Är Tröstaren för dem som förföljs för rättfärdighetens skull;

– Jag Är de sjukas och de döendes Balsam och smörjelse; och att Jag Är er Herre och Gud men också er Vän, er Följeslagare och er Fader.

Jag ger Mig Själv ständigt till dig, släkte, för att fullkomna din bild, den som du har deformerat och smutsat ner så med alla dina onda förehavanden, dina synder och ditt envisa motstånd mot att erkänna Mig som din Fader; och om Jag ständigt ger Mig Själv åt dig, är det för att upplyfta dig av nåd, för att din syn genom nåden skall bli återställd så att du kan se de osynliga tingen, de som aldrig förgår;

Den andliga föda som vi får under dessa TLIG-retreater är manna från himlen. Den ges till alla oss som dagligen befinner oss i öknen och svälter tills vi hittar denna oas. För er som försöker delta i sådana retreater, och för er som inte kunde delta i dem, läs alla de tal som hölls vid dessa retreater och meditera över dem, för ni kommer att få stora välsignelser.

Under årets retreat gick varje dag som planerat: på morgonen hölls föredrag och vittnesmål av lekmän och präster, tidigt på eftermiddagen bad man rosenkransen, därefter hölls föredrag och senare gick man till bikt och mässa. Före middagen avslutade vi alltid med en tacksägelsebön eller en bön om helande och befrielse.

Det fanns flera anmärkningsvärda vittnesmål. Jag ska kort nämna den advokat som berättade för oss att han var så mycket emot katoliker att han till och med bad om att påven skulle dö. Men det var inte förrän han fick kännedom om SLIG-budskapen som han inte bara ändrade sig genom insikten att Jesus bad ”att de alla må vara ett, liksom du, Fader, är förenad med Mig och Jag med Dig. Må de också vara förenade med oss, så att världen kan tro att Du har sänt Mig”, men han gifte sig också med en katolik!

Det var en präst från Kanada som hade läst budskapen när han fortfarande var lekman. När han upplevde Guds kärlek genom dessa meddelanden bestämde han sig för att viga sitt liv åt Gud och bli präst.

Det fanns också en jude som blev rörd när en blind vän till honom fick en bok från SLIG. När han tvingades läsa upp det för honom förändrade budskapen hans liv fullständigt och han blev kristen.

Men utöver dessa vittnesmål som ägde rum under de år som SLIG-budskapen har cirkulerat, blev vi lika rörda av vittnesmålen från människor som deltog i en sådan andlig retreat för första gången och som deltog i bönerna och mässorna.

För att ge ett exempel minns jag bönen om helande och befrielse som ägde rum på retreatens andra dag, lördagen den 7 maj. Helande bönen är avsedd för helande av ande och kropp och utförs för varje person separat. Alla präster och Vassula står vända mot de närvarande; en person i taget kommer fram till prästerna och Vassula för att ta emot den Helige Andes välsignelse genom Helande Bön.

De olika upplevelserna under denna process, särskilt som de berättas av de nyomvända, är alla underbara: Jesu frid, en känsla av lugn, överlämnande till Guds kärlek, en känsla av sötma och lätthet bort från världens vardagliga problem. Vi såg till och med att en kvinna, som hade varit närvarande vid samtalen och bönerna i två dagar och bara tagit del av dem på avstånd utan att aktivt delta i dem, kände ett behov av att delta i den helande bönen. När hon närmade sig kände hon sig riktigt illa till mods och blev rädd, eftersom hon aldrig hade blivit döpt – aldrig i sitt liv hade detta bekymrat henne förrän då. Under dessa dagar kände hon en stark längtan efter förändring och bad att få bli döpt.

En annan berättelse som jag råkade höra och tyckte om var den om en modern mormor som hade varit med på retreaten ända från början och som bad sin dotter som var i Aten att komma till henne, åtminstone över helgen, tillsammans med sin man och deras ettåriga barn, så att de kunde få healingens välsignelse. När dottern anlände tog hon med stor tvekan emot helandet, utan att veta exakt vad som hände, och mer för att behaga sin mor. Så snart hon hade fått välsignelsen sprang hon iväg. Hennes mamma stod mållös och tittade på sin dotter och försökte förstå om något hade gjort henne upprörd. Hon såg sedan sin dotter komma tillbaka med barnet i famnen. Hon ville att hennes barn också skulle få samma välsignelse. Det gjorde också hennes man, som följde efter med glädje och tillit när han såg sin fru så förändrad.

På den fjärde dagen, måndagen den 9 maj, åkte vi tidigt till klostret Saint Patapios, som ligger på berget Geraneia på 650 meters höjd med utsikt över Korinthiska viken. Den helige Patapios relik hittades där 1904 och klostret grundades 1952. Nunnorna har många historier att berätta om den levande närvaron i klostret av detta helgon från 400-talet som fortfarande uträttar mirakel.

Vårt nästa besök var St Gerasimos-klostret som ligger på samma bergssida, lite längre ner från St Patapios-klostret. Kyrkans läge erbjuder en hisnande utsikt för besökarna.

S:t Gerasimos kloster

Utanför den västra flygeln står ett 13 meter högt stenkors, som är intrikat upplyst på natten. Enligt traditionen var det just på denna plats som en from präst mötte St Gerasimos själv; helgonet höll ett stort kors och kastade smällare. I det här klostret var nunnorna särskilt gästvänliga och bjöd alla på kaffe, vatten och sötsaker. Vi bad och gav nunnorna listor med namn på människor att be för, både levande och avlidna.

Nästa stopp var i det antika Korinth och altaret där Paulus talade till korintierna för första gången. Först gjorde vi dock ett kort stopp vid Korinthkanalen, ett imponerande konstverk som skapats av människan. När vi kom fram till antikens Korinth väntade våra reseledare på oss.

En reseledare talar och Amani Henry lyssnar uppmärksamt.

Redan tidigt på morgonen visade vädret på en vacker dag, vilket är perfekt för en rundtur. Guiderna talade främst om den romerska perioden i det antika Korinth, den tid då Paulus besökte staden år 50 e.Kr.

Detta var när staden var som störst som huvudstad i det romerska Grekland, med en befolkning på 800.000. De förklarade för oss nyanserna i stadens arkitektur och hur de offentliga byggnaderna upptog dess centrum.

Vi blev förtrollade av platsen där Paulus talade till korintierna för första gången. Paulusaltaret markerade faktiskt början på evangeliseringen av grekerna. Korinthierna hade öppna hjärtan, redo att ta emot den Helige Ande och Hans undervisning. Första gången han var där stannade Paulus i Korinth i arton månader och grundade en kristen församling. Hans brev till korintierna anses vara bland de viktigaste när det gäller information och råd till den tidiga kyrkan. Efter rundturen återvänder vi till hotellet för att vila upp oss och äta lunch.

Under vår paus lade några pilgrimer märke till ett märkligt fenomen. En ring av ljus, som en cirkulär regnbåge – känd som en ”solar halo” – dök upp runt solen! Vissa människor tog bilder av detta fenomen.

Solen med regnbåge: eller solhalo och liten lysande sfär

Om man tittar närmare på bilderna kan man, förutom solhalon, se en liten lysande sfär som, när den förstoras, avslöjar ljusstarka mindre sfärer inom sig.

En anställd på hotellet berättade att han hade sett samma cirkel runt solen under pingsthelgen förra året. När vi diskuterade detta fenomen med några präster fick vi veta att även om detta kan förklaras vetenskapligt använder Gud också naturen för att ge oss tecken. Faktum är att Vår Fru i ett av sina meddelanden till Julia Kim från Naju förklarade detta specifika tecken (5 december 1991). Vår Fru sade: ”Dessa tecken från himlen betyder frälsningens mysterium; de betyder också att Herren är med er och välsignar er och detta land; det betyder att min seger fullbordas i er.” Vi tackar vår Herre och vår Jungfru Maria för att de har gett oss denna nåd.

På eftermiddagen samma dag läste Vassula upp några budskap och kommenterade dem.

Hon hänvisade till ett utdrag som jag alltid har tyckt om där Fadern frågar: ”Vill ni nå Himmelens glädje? vill ni jubla inför Mitt Ansikte? kom då till Mig som ett barn! vill ni möta Mig och se Mig? kom då till Mig med ett oskuldsfullt hjärta!”(3 januari 1996). Vassula förklarade att barn tillåter Honom att forma, utbilda och disciplinera dem, och att Han kommer att fortsätta att upplysa dem och ge dem frid så att de kan nå fulländning.

Vassula vinkar till de unga sångarna


Vår dag avslutades med en mässa i hotellets konferenssal där vi hade tillbringat större delen av vår tid. Jag kände en känsla av glädje som blandades med sorgen över att säga adjö. Jag försökte säga adjö till alla jag kände och omfamna dem, särskilt dem jag hade träffat för första gången. Jag tror att vi var överflödande av Jesu kärlek. Gåvorna som gavs var många, och vi kommer att få se fler helanden av själar under de kommande dagarna, eftersom ingenting slutar här.

Jag ber att Gud banar väg för alla själar som längtar efter att delta i en sådan andlig retreat, och ger dem förmånen att delta och omger dem med sina helande gåvor. Amen.

Av Candy Giannoutsikos