Kamel Bechikh
Kära vänner, hängivna fredsstiftare, troende,
Var och en av de andligheter som finns här har genomgått stora förändringar i sin historia.
Period av grundande, period av förföljelse, period av expansion, period av stor splittring mellan olika strömningar,
Period av stabilisering.
Så var och en av oss här måste vara medveten om att globaliseringen, historiens acceleration, representerar ett nytt skede i hans andliga liv.
Ett nytt stadium präglat av närheten till den som tror på något annat eller som inte tror. Närhet till den som är ny i sin religion men också närhet till den som lämnar den …
Allt detta är mycket nytt, det representerar en oerhörd utmaning och ibland en smärtsam utveckling.
En smärtsam utveckling, men en nödvändig utveckling eftersom den religiösa världen har dragit sig tillbaka avsevärt.
Den religiösa världen, som utforskar, befäster och upphöjer själen, har under nästan ett århundrade dragit sig tillbaka inför de materialistiska ideologierna, som är underkastade finansens högsta makt. En ny kraft som livnär sig själv på själarnas distraktion och kropparnas ingrodda begär.
Därför är utmaningen stor.
Som ni kanske vet är jag muslim, jag är född och har bott i Frankrike, ett land som jag är kärleksfullt fäst vid, ett land som har formats av den katolska andan, eftersom detta land föddes genom att dess första kung konverterade till katolicismen på 500-talet.
Vad Frankrike har genomgått under nästan ett sekel är, tror jag, en återspegling av vår världs framtida utveckling, om inte religionerna tillsammans betraktar det som ett svar på denna destruktiva globalisering av traditioner och själar.
Frankrike kallades ”den katolska kyrkans äldsta dotter”, och dess roll var mycket effektiv i denna religions historia, särskilt genom att ge den det största antalet helgon, men också lysande teologer, författare, konstnärer och arkitekter som ägnade sig åt denna tro.
Den franska revolutionen ägde rum på 1700-talet och den var utomordentligt våldsam mot religionen: kyrkor plundrades, kloster sattes i brand, präster, munkar och nunnor förföljdes och deporterades, många av dem halshöggs.
Efter denna revolution, som den franska republiken är mycket stolt över. Nästan ett sekel senare, 1905, uteslöts kyrkan slutgiltigt från nationella institutioner.
1968 demonstrerade unga människor, som såg ateismen som en befrielse, och proklamerade ”Det är förbjudet att förbjuda”.
År 1975 antogs lagen om tillstånd till abort. År 1999, auktorisering av unionen mellan homosexuella.
År 2014 godkändes äktenskap mellan personer av samma kön i samband med adoption av barn.
Idag diskuterar vi möjligheten för homosexuella kvinnor att lagligt kunna skaffa barn.
Idag har vi tillstånd för homosexuella män att hyra ut kvinnors magar utomlands.
Men detta är bara början, eftersom religionerna i Frankrike inte har varit tillräckligt enade för att begränsa dessa utvecklingar.
Vad jag vill säga er, kära vänner, är att det bortom våra olikheter finns en uppsättning värderingar som förenar oss, förutsatt att vi är medvetna om den nya globaliseringskontext som förstör oss.
Du vet den som delar, den som skiljer människan från Gud, som skiljer man och hustru, föräldrar och barn … vi kallar honom djävulen, diabolo ”den som delar”, Shaytan på arabiska har samma rot som betyder division, separation …
Och tvärtom, finns det en ängeln som har önskan om förening för gott.
Jag skulle vilja tacka organisatörerna för att de gav oss möjlighet att samlas, att förena oss med varandra, detta är en änglalik handling. Det är ett exempel för var och en av oss att upprepa, var och en på sin egen nivå, denna föreningshandling, denna änglalika handling.
För att denna änglalika handling ska fortsätta bör vi hålla kontakten mellan var och en av oss så länge som möjligt och tänka på att upprepa denna typ av sammankomst. Jag åtar mig personligen att göra det idag, inför er.
Må Gud bevara er, må Gud skydda er, kära vänner, engagerade troende, fredsmäklare…
Kamel Bechikh
