17 februari 1995

(Bangladesh)

(Alldeles innan mitt möte i Dhaka.)

Herre?

Håll mig uppe
och låt Dina Ord
ständigt vara inför mina ögon!
Påminn mig om Din Undervisning.
O Herre, låt Dina Ord vara
som en Lykta för mina fötter, så att jag inte snavar.

frid vare med dig; Jag har aldrig svikit dig och kommer aldrig att göra det;1 Vassula, schhh lyssna på Mig2 …. stöd dig mot Mig som du gjort förut, Jag skall leda dig och andra genom dig! vi, oss? ic;

(Gud lät mig komma tillbaka till Bangladesh, där Han först började tala till mig. Han förde mig till platsen för min omvändelse, där ”Sant Liv i Gud” tog sin början.)

Min Vassula, Jag välsignar dig; kom, Min Ande är med dig och kommer att vara med dig för att du, som Mitt Eko, skall kunna ge Mitt Himmelska Manna åt var och en;

Jag har kommit tillbaka hit med dig, för att genom dig välsigna platsen för din Persons tillkomst; med detta menar Jag att du blev en levande och existerande varelse!3Jag, Jesus, kom till dig i din fattigdom, i ditt elände, för att lyfta dig till Mitt Hjärta och göra dig till ett levande tecken på Min gudomliga Barmhärtighet; tillåt Mig nu att få tala genom dig och ge Mina nådegåvor under dessa möten; skörda med Mig denna rika skörd, som du inte har sått,

be ständigt och ära Mig; håll Mitt Namn Heligt; Jag, Jesus är med dig;

1 Jag ville säga något.
2 Detta sade Han mycket tyst och ömt.
3 Tiden före min omvändelse hade jag upphört att vara till och när Gud omvände mig började jag leva.