30 januari 1992
(Gera Lario, Italien)
Herre?
Jag Är;
Ska jag skriva vad jag såg i gryningen?
skriv,
– Jag har sett Ryssland.
gråt inte; hon skall hämta sig; gråt hellre bittert över dem som har övergett Mig; Jag skall återuppbygga henne; gråt istället över den människa som är död; Jag skall smycka henne,Vassula;
O Gud, jag såg hennes elände! Detta är vad jag såg: En kvinna närmade sig mig, hon var ung, inte särskilt vacker men inte heller ful. Hennes namn var Ryssland. Hon kom fram till mig, och av hennes kläder att döma såg jag att hon var fattig.
– Hon öppnade munnen för att tala till mig, och då såg jag att hälften av hennes tänder saknades och det vanställde henne. Men jag visste att en kvinna, så ung, skulle ha gjort något åt det om inte den yttersta fattigdom hindrade henne.
Ryssland var modig, trots sin fattigdom och sitt elände, och stod framför mig. Hon visade mig det som hon tjänade sitt uppehälle på, det var ett gammaldags redskap;1Ryssland berättade att hon skulle arbeta med det för att kunna förtjäna några brödbitar och hålla sig vid liv.
Jag slets sönder inombords av sorg. Då kom en annan kvinna, också hon var Ryssland, också hon hade tappat de flesta av sina tänder. Sedan kom två kvinnor till och båda saknade tänder och jag förstod att de var mycket fattiga. 2Sedan kom plötsligt en ung man in. Han var Rysslands make. Jag lade märke till att Han var välbyggd, frisk, lång och såg mycket bra ut.
– Jag tänkte: hur kan Han stå ut med någon som Ryssland, utan skönhet, frånstötande eftersom hon saknar tänder … Medan jag tänkte på allt detta, närmade sig Rysslands make henne ömt och lade Armen om hennes skuldror, och jag såg i Hans Ögon, Oändlig Ömhet, Kärlek och evig Trofasthet. Jag såg att Han aldrig skulle överge henne, trots att hon inte var tilldragande. – Jag kände igen dig, min Herre.
nej, Jag skall aldrig överge henne, inte heller är hon frånstötande för Mig; Jag är hennes Fader och hennes Make, och Mitt Namn är Trofast och Sann; Jag skall klä upp henne igen, ge henne fina kläder, och hennes hjärta skall vara en prydnad för hennes milda och vänliga sinnelag; Jag har aldrig upphört att låta välsignelser strömma över henne; Jag skall aldrig undanhålla henne Min Kärlek; o Vassula, ha tålamod liksom Jag har tålamod, luta dig nu mot Mig;
