20 februari 1990

(Idag igen, medan jag bad de smärtorika mysterierna, upplevde jag en del av Herrens Lidande. Jag upplevde en del av Getsemane och en del av Korsfästelsen.)

barn, träng djupare in i Mina Sår, lyssna till Mina Hjärtslag … Min svaghet för dig har blivit till dårskap så att Jag nu önskar att du skall dela Mitt Lidande med Mig; älska Mig så som Jag älskar dig; Mitt Lidande upprepas varje dag; varenda dag släpas Jag vägen upp till Golgata av dem som inte längre följer Min Väg; Mina våndor mångdubblas när Jag ser Mina barn på väg mot den eviga elden; Mitt Hjärta sänks ned i olidlig smärta över att se så mycket otacksamhet på denna jord; Min Kropp gisslas utan misskund;

Jag lider; ändå fyllde Jag deras hus med goda ting, Min Frid gav Jag dem; Jag älskade dem och älskar dem fortfarande med Lidelse och ändå kröner just dessa Mig med en krona av törnen; Jag står framför dem som en Tiggare med Mitt Hjärta i Min Hand och bönfaller dem, men istället för en vänlig blick hånar de Mig, de spottar på Mig, de gör narr av Mig, de slår Mig i Huvudet och drar Mig med våld upp till Berget där de korsfäster Mig på nytt; de låter Mig sakta tyna bort och Mitt Blod strömmar ständigt; Jag korsfästs på nytt varje dag av syndare; Jag behöver vila, vill du låta Mig vila? ta Min Törnekrona, Mina Spikar och Mitt Kors … har du inget att säga Mig?

Min Herre, min Älskade,
Du som anförtrodde mig Dina allra Heligaste Juveler,
Du som övertäckte mig med Din Kärlek och Ömhet,
Du som öste Din Undervisning över mig likt myrra
och överhöljde mig med Din väldoft,
Jag gläder mig i Din Närvaro.
Du har gett mig Din Kärlek som Gåva,
Du har gett mig Ditt Lidande som Gåva,
och i min fattigdom kan jag inte ge dig något annat
än mina välsignelser, min vilja, min själ och mitt hjärta.

23 februari 1990

(Fredag – klockan 15.00 gick jag som vanligt till Kärlekens möte för att möta Jesus i Lidandet och Hans Kors.)