27 juni 1987

(Så nu förstår jag; Jag har varit delad. Min kropp går omkring men utan min själ. Min själ – Min Gud, den har Du tagit. Jag känner mig som ett tomt skal. Helt bortkopplad. Är det någon som har upplevt detta? Att så länge man är vaken och medveten hela tiden bara tänka på Gud? Har någon upplevt att vara uppmärksam på Gud tjugofyra timmar om dygnet, dag efter dag, under mer än ett år? I samma ögonblick min hjärna börjar glömma, fattar en Hand om min haka och vänder mitt huvud mot Jesu leende Ansikte. Jag förvånas själv över att jag klarar att göra andra saker!)

Vassula, Jag har bara tagit ditt hjärta1 och lagt det i Mitt Hjärta; Jag är Jahve och Jag älskar dig! vårda Min Kärlek; varelse, förbli i din Skapares nåd;

Hur, hur skulle jag kunna bli kvar i din Nåd?

du måste vara helig;

Hur kan jag vara helig?

genom att älska Mig innerligt;

Om det är Din vilja, så hjälp mig göra det.

Jag skall hjälpa dig, ta emot Mina välsignelser; Jag skall aldrig begära något av dig som kunde skada dig, kom alltid ihåg detta;

kom, Jag skall avslöja Mina djupaste och förtroligaste önskningar; tillåt Mig att gravera in dem på dig lilla barn;


1 Detta sades helt enkelt, som om mitt hjärta var ingenting…