22 november 1987

Vassula, vinden blåser och blir starkare för var dag; den blåser över denna ödemark som Min skapelse har blivit, den driver ökensanden framför sig och flyttar den närmare och närmare det lilla fruktbara land som återstår; den har redan täckt en del av det och lagt sig som en slöja över det, om vi inte skyndar oss, lilla barn, så kommer det snart inte att finnas någonting annat än öken;

Jag ber Dig Herre, ha tålamod, för jag lär mig långsamt.

blomma, kommer du ihåg hur länge Jag stod utanför din dörr? har Jag inte haft tålamod alla dessa år?

Jesus, varför hörde jag Dig inte under alla dessa år?

därför att du blev vilseledd av världen, du tillhörde Mig från början, men världen förledde dig och övertygade dig om att du hörde till dem; så falsk och bedräglig är Satan; idag vill han få människorna att tro att han inte existerar; på det viset arbetar han utan att vara fruktad, och så går Min skapelse i fällan likt lamm som blir uppslukade av vargen; detta är hans plan idag;