8 mars 2000
Min själs livvakt,
Du har bestänkt min själ med myrra
och täckt mitt huvud med ljuvlig väldoft
genom Din Närvaro;
och nu är jag åter tillsammans med Dig;
närheten till Dig är rikedom för min själ,
mitt sinne och mitt hjärta;
Närheten tiil Ditt kungligt slösande överdåd
gör mig stark och ivrig,
ivrig att uppnå en oövervinnelig helighet…
Jag älskar dig; även i sådant elände kan Jag finna Min glädje och Mitt Ord kan bo i dig genom Min transcendens; Jag talar inte bara till dig och till denna generation, Jag skriver ner detta också för nästa generation, så att ett släkte som skall födas kan prisa Mig, er Gud; se hur Jag nu böjer Mig ner från höjden, från Min Helgedom ….
ack, Vassula, Himmelen har aldrig böjt sig så nära jorden som den gör nu; för någon tid sedan kunde Jag höra en suck eller två från jorden, men nu hör Jag nästan ingenting; det är därför Jag är rörd till medlidande med dig, släkte;
vad Jag hör det levande liket säga med skrytsam ton är: ”se! jag kan leva i en öken som pelikanen; jag kan leva i en ruin som tornugglan; Jag kan leva utan Gud för jag klarar saker bättre än Gud ….”
sedan vänder Jag Min Blick åt ett annat håll, mot Mitt Eget husfolk, och ser högdragna blickar, stolta hjärtan, misstro, förtal, kardinal mot kardinal, biskop mot biskop ….
Herre! säger Du mig att Din Arm
nu är för kort för att frälsa?
Har Du plötsligt inte Styrkan att rädda?
Du är känd för att vara sen till vrede
men inte sen att gripa in och rädda!
Så varför väntar Du?
Varför griper Du inte in? Nu!
vågar du utmana Min Vishet? provocerar du Min Allmakt?
Ack, Herre,
jag kunde ge mitt liv
för att samla Ditt Husfolk,
men min iver för Ditt Hus förtär mig,
och när det gäller att upplyfta Ditt Hus
så att det inte faller,
har jag gett min själ och kropp,
utan tanke på konsekvenserna;
Jag har svettats blod
och ibland spottat blod,
utan tanke på konsekvenserna;
och Du vet det;
Jag utlämnades av Dina Egna
sedan de jagat mig som ett byte;
men ingen klagan hördes från mig;
utan anledning behandlade de mig som en avfälling,
men jag uthärdade alla prövningar jag utsattes för,
ty Din mäktiga Hand uppehöll mig i min bräcklighet;
mina dagar virvlar som stoft för att återgå till stoft,
och jag ser ingen ände på Din Heliga Dödsångest;
så hur länge skall jag ännu tvingas säga:
”alltför länge måste jag leva bland människor som hatar friden?”
hur länge ännu skall jag se himlen sörja över sitt husfolk
och över sin heliga Stad?
skall jag förbli passiv medan Du
i onödan blir korsfäst på nytt?
Du känner mig, min Herre,
Du som tog mig ut ur Egypten som en sykomor,
för att jag skulle gå, om jag så skulle krypa,
till varje land dit Du befaller,
och överallt så ut Ditt Ord som Du gav mig.
ända upp på bergens toppar
skulle jag gå, och ner i ravinerna;
Du känner mig, Herre,
min mun skulle inte söka strid
med Din Vishet, inte heller med Din Allmakt, aldrig!
men himmelens pelare darrar,
slagna med fasa inför vad de ser i Ditt Hus;
änglarna darrar inför den väldiga hemsökelse
som väntar oss i de kommande dagarna;
så hur kunde jag samla mig i detta kaos?
Vassula, Jag skall säga dig något om en stund, något som du inte känner till, men låt Mig redan nu säga dig detta:
Jag kommer att göra något1 i dina dagar som du inte skulle tro, om du hörde det berättas …. nåväl, detta är vad du bör veta: Jag har just i detta Hus som Jag talat med dig om, bevarat en liten återstod för Mig Själv, utvald av nåd, det har ingenting med deras goda gärningar att göra; de är: ett viskat eko av Min Röst; är det inte troligt att Jag skulle höra dessa viskade rop?
(Jag såg på Jesus från sidan och sade):
Har jag för ett ögonblick gjort min panna hård som flinta emot Dig?
Jag har låtit dig födas, Jag har öppnat ditt förstånds öga till att förstå Mig, se Mig och se alla osynliga ting; Jag har öppnat ditt öra med droppar av myrra till att lyssna som en lärjunge och Jag har utrustat dig med talförmåga; Jag har ställt dina fötter på den väg där du skulle gå, ledsagad av en furste från Ärkeänglarnas högsta rang; Jag har erbjudit dig att dricka från Min Bägare, skulle då Min Hand handskas hårt med dig? du har erbjudit Mig ditt liv som gottgörelse för Min Kyrkas uppror och splittring; Jag har blivit rörd av ditt nit och av din omsorg om Mitt Hus; Jag är glad att Jag inte hörde dig säga i stället:
”lämna den platsen, för Dina Ögon är alltför rena för att se vad Du ser, lämna dem åt deras öde och rör inte vid något orent där borta ….”
Jag kände Mig helt enkelt överrumplad och förvånad över ditt mod, men Jag hade tänt en eld i dig; Jag öppnade din mun…
älskade, Jag har en gång sagt dig, att varje omtanke som Mina skapade varelser visar för att återställa Mitt fallfärdiga Hus gör Mig djupt rörd; Min Vassula, Jag har inte bara utsett dig till Min rätta härold men också till Min vaktpost över Mitt Västra Hus;
när du hör ett ord från Min Mun givet till dig, är du bunden vid dina trohetslöften till Mig, förpliktad att ge Mitt varningsord vidare åt dem till vilka Jag sänder dig; om du skulle vägra att ge Mitt ord vidare till dem, skulle Jag ställa dig till svars; men om du ger Mitt ord vidare till dem och de inte ångrar sig, kommer de att dö i sin synd, men du själv kommer att passera oskadd och du skall inte hållas ansvarig, inte heller skall du dö;
Jag har inte bara utsett dig till förebedjare för det Östra Huset utan också för det Västra Huset; när du hör Mig flamma upp i vrede på grund av deras hårdhet som håller dem åtskilda och därmed i synd, skall du gå i förbön för dem så som du gjorde; Min Kungliga Myndighet skall då gå varsamt fram med Mitt Husfolk; men vad gäller de stolta som inte vill ångra sig, skall Jag dra upp dem med rötterna och i deras ställe plantera de ödmjuka; Jag är känd för att störta de högmodiga; högmodet föddes inte av Mig utan av djävulen ….
var därför rik på fattigdom och vattna detta torra land med Mina profetior till dig; den som vattnar kommer i sin tur att bli vattnad av Konungen Själv; sedan skall Konungen Själv hedra dig och tala till dig i poesi och hymner; Han skall fylla din mun med honung, och du skall i Hans ställe tala till folken;
Jag skall vara nådig mot dig och ge dig mer av Min vänskap; vad glad, dotter, din Konung har visat dig ynnest och klätt dig i brokader och väldoft i Sin Närvaro, medan myrra utgår från Hans kläder; Han har låtit dig komma in i Sitt palats och gett dig tillträde till Sin bröllopskammare; Jag säger dig, dotter: bland Mitt husfolk skall Jag gå fram tillsammans med dig; Jag och du tillsammans, med himmelens alla slags furstar av högsta rang i vårt tåg, och vi skall träda in i Min Helgedom, medan Min Närvaro skall komma över dem som gryningen; fumla därför inte med skäran utan håll den stadigt med ett fast grepp och skörda, Vassiliki, skörda! skörda där Mina änglar pekar åt dig att skörda, så skall du få skörda dygdens lön;
ge lika mycket åt din Konung som Han har gett dig ….
Jag är bara en vindpust,
hur kan jag ge Dig lika mycket som Du har gett mig?
Du har gett mig Livet!
Jag kommer aldrig någonsin, aldrig någonsin,
aldrig att kunna ge Dig så mycket som ett uns av vad Du
i Ditt nådiga tillmötesgående
har gett mig!
Jag vet …. men ge Mig så mycket som dina möjligheter tillåter; töm dig på allt som kommer från Mig och är gott, och erbjud Mig det;
(Då förstod jag att Vår Herre inte bara bad mig att ge mina tjänster endast åt Honom, utan att också vara tillgänglig, att nå andra och lämna min egen väg för att stå till människornas tjänst och hjälpa dem så mycket jag kan. Att tjäna ’min nästa’, öva mig i dygd och inte behålla något för mig själv.)
ja, ge! ge åt dem som väntar något av dig, bär vittnesbörd om Mina Goda Verk, så skall Jag vara med dig; och som Min Fader sade till dig för en tid sedan, säger Jag åter: ”om än bergens klyftor omsluter dig och svarta moln vilar över dig, om än jorden övertäcker dig, så försäkrar Jag dig att du skall gå igenom oskadd;” kom ihåg: det finns ingen gräns mellan dig och Mig; Jag är alltid med dig, Min älskade; ic;
