23 oktober 1986
Vassula, vilket hus behöver dig bäst? Jag vill att du skall välja;
Jesus, om Du frågar mig vilket som är viktigast, Ditt Hus eller mitt, så säger jag förstås ”Ditt Hus”; och ska jag välja, så väljer jag Ditt Hus.
Jag välsignar dig;
(Jesus verkade så glad!)
Jag skall leda dig, lilla barn;
kom, ta med dig Mitt Kors och följ Mig; kom ihåg, Jag skall hjälpa dig; du skall vara Min lärjunge; Jag skall hjälpa dig att uppenbara Mig; Jag är Helig, Jag är Helig, så var Helig, lev Heligt; Jag skall ge dig Mitt stöd; Vassula, vill du arbeta för Mig?
Säg Ditt namn igen.
Jesus Kristus;
Ja, jag vill arbeta för Dig.
Jag älskar dig; kalla på Mig när du vill;
(Jag gick med på det utan att inse vad det innebär att arbeta för Gud. Eftersom jag älskar Gud, så ville jag glädja Honom. Jag insåg inte min oförmåga!)
hör Mig, lyssna till Mina rop, lyssna till Mina rop, kan du se Mitt Kors? Jag är Jesus, som ger dig denna vision;1 Jag ropar; Jag lider, för Jag räknar er, Mina älskade, och Jag ser er skingras, helt omedvetna om farorna som djävulen utsätter er för, Mitt Hjärta slits i stycken när Jag ser er så långt borta ifrån Mig!
(Under en hel månad gav Jesus mig visioner av Sitt Kors. Vart jag än vände mig, i vilken riktning jag än såg, så stod där ett ofantligt mörkbrunt kors. Om jag lyfte ögonen från tallriken när jag åt, så var det där enorma Korset där. Om jag såg ut genom mitt myggnät, återigen korset. Om jag flyttade mig till ett annat rum för att sätta mig, så följde Korset med och stod där. Det var som om det hemsökte mig en hel månad.
Sedan började en annan sak plåga mig. Tanken att allt som händer kanske inte kommer från Gud. Men om det alltså är från djävulen; hur enfaldig kan han vara? Jag började ängslas över vad folk skulle säga om allt det här. Vad skall hända med mig? Jag kommer att bli förlöjligad!
dotter, dotter lev i frid!
(Jag var misstänksam.)
Vem är det?
det är Jag, Jesus, bli kvar nära Mig; Jag har kallat på dig i åratal; Jag ville att du skulle älska Mig, Vassula …
Jesus, när var den första gången Du kallade mig?
den gången du for till Libanon; Jag kallade dig i sömnen; du såg Mig; minns du hur Jag drog dig till Mig och ropade på dig?
Ja, jag minns. Jag var så rädd. Jag var ungefär tio år. Jag blev skrämd av Din kraft som drog mig. Det kändes som en stark ström, som när en magnet drar en mindre magnet till sig. Jag försökte stå emot och komma loss, men jag kunde inte, och så fann jag mig sitta fast på Dig. Då vaknade jag.
(Jag tyckte att det var egendomligt att Jesus påminde mig om den där drömmen, och att jag kunde komma ihåg den fortfarande.)
