Biskop Isidore Battikha, ärkebiskop emeritus av Homs, Syrien
Biskop av Puerto La Cruz, Venezuela Grekisk-melkitiska katolska kyrkan

INTERRELIGIÖSA SAMTAL

I en hymn till freden, med ord av påven Franciskus, som Odino Faccia gjorde en sång av, uttrycks denna vackra melodi så här: ”För att alla ska vara ett / murar finns inte längre / utan bara värdet av mötet / det är bron till fred / enighet är vägen / en allians alltid öppen för kärlek och sanning.

Paz – Paix – Fred – Salam – Shalom – Pace – Irene – Mir ……

Systrar och bröder,

Vi förväntade oss fred, och ingenting går bra … Vem vill inte ha fred? MEN … Hur når man det i en värld med mycket spänningar och problem?

Kristendomen utlyser fred med Fredsfursten (Jesus) (Jes. 9:6) och fortsätter att utlysa den i varje församling i de kristna samfunden. Islam utlyser fred bland alla anhängare av sin religion, med en hälsning som har blivit en världsomspännande symbol för det arabiska språket: Alsalam Alaykoum. Hebréerna lägger fredens rötter med ett Shalom som är välkänt av alla … Shalom, Shalom, Shalom … och så de andra religionerna på jorden.

Vad är problemet när det gäller att nå fred?

Augustinus säger: ”Pax tranquillitas ordinis” – Fred är ordningens lugn (från Civ. Dei, XIX, 13). Ja, ordningens lugn, eftersom ordning är tingens rätta disposition i enlighet med deras ändamål, och varje mänsklig varelses ändamål är att återvända till Gud, från vilken de kom … Det är en bro, mellan Gud och mänskligheten, en bro som för Guds ord till människorna, genom de heliga böckernas transcendenskanaler, i de olika religionerna, som finner sitt ursprung i det mänskliga medvetandet, som alltid söker Skaparen och skiljer mellan gott och ont.

Men denna bro till Gud måste materialiseras i de broar som vi måste bygga bland människor, även om de har olika vägar till Gud, en mångfald som är ett tecken på vår frihet.

I denna värld av paradoxer och ständiga förändringar präglas det globala samhället av en viss homogenisering, samtidigt som dess enorma mångfald blir tydlig i gemensamma utrymmen för samexistens. De ansträngningar som görs runt om i världen för att främja den interreligiösa dialogen växer i takt med att känslan av likriktning och misstro mot olikheter ökar.

Svaret på identitetskonflikter blir alltmer intensivt genom förslag om att upprätta band mellan de olika trossamfunden. Band som inte syftar till att lösa skillnaderna eller upplösa dem i ett homogent ramverk där olikheter inte respekteras, utan att anta dem som en del av ett mer komplext arbete, fullt av nyanser, mindre präglat av en påtvingad ideologi, där viljan att dela resan och där ömsesidigt erkännande sticker ut. Det är grundläggande arbeten, dag för dag, som präglas av praktiska principer som inte vill gå förlorade i impotenta debatter eller i förmodad längtan efter dominans.

Det religiösa området är visserligen känsligt för identitetskonflikter, men det innehåller också sitt eget motgift: det är det område som mest talar till oss om människans villkor.

Dialog eller samexistens?
Dialog i samexistens och respekt …

Målet är inte att tävla, utan att känna, dela, bygga broar och vittna …

Tanken med dialog är inte att blanda ihop identiteter eller att göra någon form av synkretism, för att kunna bygga broar måste vi ha en solid bas på varje sida, vi behöver ”jod” för att balansera och stärka … dessa ”jod” är ödmjukhet, barmhärtighet, förlåtelse, bön och att lära känna varandra ….

Hans helighet påven Franciskus sade i sitt tal till ambassadörerna 2013: ”Att bygga broar mellan religioner för fred”. Dialog hjälper till att bygga broar mellan alla människor så att var och en i den andre inte finner en fiende, inte en motståndare eller utmanare, utan en broder som ska välkomnas och omfamnas. Vi kan inte bygga broar mellan människor genom att ignorera Gud och hans barmhärtighet, men vi kan inte heller leva autentiska relationer med Gud genom att ignorera andra.

Det kan inte finnas någon verklig fred om varje person är måttet på sig själv, om varje person alltid bara kan hävda sin egen rätt, utan att samtidigt bry sig om andras bästa, om alla, med utgångspunkt i den natur som jordens människor har gemensamt, skapades lika till Guds avbild och likhet.