Ärkebiskop Seraphim
Hans Eminens Ärkebiskop av Johannesburg och Pretoria Seraphim
Resa från Washington, USA till Johannesburg, 1 maj 2006
Jag sitter i ett South African Airlines flygplan på väg hem till Johannesburg från Washington, där jag som vicepresident för den Pan-Afrikanska Kyrkokonferensen deltog i en mycket vikigt inter-religiös konferens vid Georgetown University. Tonvikten låg på religionens betydelse för att beskydda de mänskliga rättigheterna och den prioritet som ska ges till dialog för att hitta lösningar för både lokala och internationella skillnader som hotar världsfreden. Denna flygresa tar sjutton timmar med en timmas stopp i Ghanas huvudstad Accra. Vanligtvis, när jag inte är trött, tar jag tillfället att skriva ner några tankar.
Vid konferensens slut hade jag möjligheten och nöjet att gästa några kära vänner, paret Rydén. Vilka jag själv hade haft äran att ha som gäster hemma hos mig tidigare. Under min vistelse gästades paret Rydén av ytterligare två vänner, en från New York och en från Monaco. Båda var av grekiskt ursprung och hette Georgia. Georgia från New York var andra generationens invandrare med härkomst från Mani och vi träffades för andra gången.
Vassula Rydén växte upp i en grekisk emigrantmiljö där tonvikten var sekulär, men där vikt även lades på familjen, som en social institution, och på religiös övertygelse genom den Ortodoxa traditionen. Detta innebar närvaro vid det kyrkliga firandet av jul och påsk, samt även bröllop, dop och begravningar.
Vassula hade en vanlig social livsstil med de vanliga vardagsproblemen, tills hon en dag – på ett märkligt och mystiskt sätt – hörde en ljuvlig och okänd röst. Detta var en kallelse till mission – att vittna om Guds närvaro ibland oss. Först var hon förbluffad och visste inte vad hon skulle göra. Gud hjälpte henne att förstå hennes mission och med lydnad, ödmjukhet och mycket bön började Vassula att skriva ner budskap som hon tar emot i sitt inre från Gud. Samtidigt förändrades hon och började leva sitt liv på ett helt annat sätt. Att älska Gud och be till Gud blev hennes liv. Således började hennes mission att föra människor närmare Gud.
Faktum är att om man noggrant studerar Vassulas budskap förstår man att budskapen understryker den Heliga Bibelns undervisning och Traditionen från vår kyrkas heliga fäder. Alla budskap hänvisar till en andlig förberedelse för ånger och botgöring; En kallelse att leva ett heligt, mystiskt, kyrkligt och eskatologiskt liv; Att hjälpa våra nödlidande medmänniskor, i synnerhet oskyldiga barn och särskilt de som dödas innan de är födda genom den fruktansvärda synden abort. En annan viktig aspekt i budskapen är behovet av att stötta återföreningen av Kristi mystiska kropp, med andra ord enheten bland kyrkorna. Till detta hör även stärkandet av de andliga banden mellan kyrkorna, först och främst genom att alla kristna får ett gemensamt datum för firandet av Kristi uppståndelse.
Fastän många människor har blivit hjälpta av Vassulas böner och hennes budskap – genom att ge Gud prioritet i sina liv – finns det ett stort antal människor som officiellt eller icke-officiellt är motståndare till henne.
Det verkar vara så att det sätt som Vassula säger att hon tar emot Guds budskap på har missförståtts, och några är beredda att kasta sten på henne och vill att hon bränns levande. Denna form av religiös fanatism, vilket påminner om extrema situationer under medeltiden, är oacceptabel.
Om man läser Vassulas budskap noggrant från ett teologiskt och kyrkligt perspektiv och särskilt ur den Ortodoxa kyrkans dogmatiska undervisning, är det svårt att hitta felaktiga trosuppfattningar. Om det av någon anledning finns ett intryck av detta, beror det på de negativa fördomar människor har haft innan de tolkar budskapen och tolkar därför budskapen på ett felaktigt sätt. Man tolkar på ett sätt som Vassula inte gör, för att på så vis kunna döma henne som heretiker. Vassula har aldrig avvisat en diskussion om något budskap som människor kan ha missförstått och haft som grund för ett avvisande av henne. Propagandakriget mot Vassula är så starkt att vem som helst som med goda intentioner närmar sig Vassula utan fördomar och lugnt vill läsa budskapen, omedelbart kommer att anklagas för heresi. Herre och Jungfru Maria, vilket straff att hamna i de religiösa fanatikernas händer, nutidens fariséer och sekterister! Fulla av hat kommer de att begrava dig levande.
Georgia från New York och Georgia från Monaco – och många andra som heter Georgia – vilka var oberörda av kyrkan och dess prästerskap, har blivit berörda av Vassula och Sant Liv i Gud. Det finns miljontals själar som levde långt från Guds ljus och, som efter läsande av Sant Liv i Gud, har blivit tjänare och tjänarinnor i vår torterade och moderna världs sociala liv, för det levande vittnesbördet om Guds närvarande kärlek.
Givetvis vill jag på intet vis med detta uttalande nedvärdera den stora och komplicerade församlingsmission som vår kyrka gör utifrån ett pastoralt, filantropisk och missionerande perspektiv. Men det finns andra sätt själar kan frälsas på. Karismatiska lekfolk i vår kyrka, med den helige Andes gåvor, kan leda själarna närmare Gud och till ett rikare andligt liv. Detta betyder inte att de ersätter vårt prästerskaps heliga arbete, tvärtom så är de ett komplement till det, och de erbjuder med sin tjänst, sin andlighet och sitt vittnesbörd ett lika viktigt uppdrag till kyrkans vingård.
Genom en tillsatt kommission måste vår kyrka – både på lokal och internationell nivå – ta ställning till Vassulas budskap. För att sätta stopp för detta ”motsägelsefenomen” måste man genom diskussion och integritet formulera en ansvarsfull åsikt. När lekfolk och präster kämpar mot Vassula och berättar lögner om henne, samtidigt som många andra människor i vår kyrka och andra kristna människor växer andligt, kämpar de förstnämnda – om budskapet är från Gud – mot Gud själv.
Personligen, som en Ortodox biskop och med hänsyn till Ortodox tro, hittar jag inga felaktiga läror i innehållet i Vassulas budskap. Och jag är säker på att om ett budskap har feltolkats av någon, är Vassula villig att med ödmjukhet, kärlek och goda avsikter förklara det för oss, enligt kyrkans uppenbarade sanning, såsom det uttrycks i den Heliga Bibeln och vår kyrkas tradition.
Vassulas budskap är inte en ny uppenbarelse av Gud och nämner inget annat än det som finns i den Heliga Bibeln och kyrkans tradition, vilka är fullkomliga och vår frälsning. Snarare är Sant Liv i Gud likt några av texterna från kyrkans fäder och andra kyrkliga texter, vilka hjälper oss att förstå och att erfara innehållet i den Heliga Bibelns Gudomliga Uppenbarelse och kyrkans tradition. Vassulas avsikter är äkta och återlösande.
Genom att läsa och meditera över undervisningen i Vassulas budskap kan många kristna dra stor nytta och genom deras vittnesbörd till världen idag hela sår som framstår som kritiska hot. För att mina ord inte skall misstolkas borde jag understryka att när jag hänvisar till den andliga nytta som läsning av Vassulas budskap ger, så menar jag inte att läsningen av den Heliga Bibeln och studiet av kyrkans tradition inte ska ha första prioritet, något som varje kristen ska ge. Vidare är denna mycket viktiga punkt något utav det som också understryks i Vassulas budskap.
Jag måste även nämna att många kyrkliga författare – också i det förflutna – har ibland avvikit något från kyrkans lära i delar av deras texter eller gett intrycket av att de hade en annan lära än kyrkans. När kyrkans auktoritet pekade ut detta för dem, gavs förklaringen till kyrkans lära med ödmjukhet och god vilja för att på så vis beskydda Kristi återlösande plan. Jag tror att Vassula har ödmjukheten och den goda viljan att göra samma sak där hennes budskap ger intryck av en dogmatisk avvikelse eller felaktig trosuppfattning.
Dialog är det sätt genom vilket människor kommer komma över dessa missuppfattningar, till Vår Frälsares Jesu Kristi ära. Guds ära går hand i hand med Kristi återlösande plan och Vassulas budskap bidrar till detta syfte.
