4 januari 1988
Vassula! 1 Vassula! O Vassula! en av Mina älskade döttrar ligger död! en syster till dig!
Vem ligger död, Herre?
Min högt älskade dotter Ryssland; kom! kom så skall Jag visa dig henne;
(Gud hade fört mig till utkanten av en öken, och Han pekade med utsträckt arm långt bort mot den brännande solen. Där låg Hans dotter, min syster, död mitt i ödemarken. Hennes kropp, nu frigjord från tyranniet verkade ännu i döden helt övergiven. Hon hade dött alldeles ensam, utan någon i närheten för att trösta henne. När jag såg denna smärtsamma syn brast jag ut i tårar av medlidande. Jag grät bittert när jag såg henne.)
O gråt inte; Jag skall uppväcka henne, Vassula; Jag skall uppväcka henne till Min Ära; Jag skall återuppliva henne så som Jag återupplivade Lasarus;
O Gud, Du ger mig så mycket smärta …
den smärta du känner är ingenting jämförd med Min; Jag älskar henne Vassula, ha medlidande med henne du också; Jag skall inte lämna henne liggande här i den brännheta vinden; Vassula, älska din syster; visa medlidande med henne, gå till henne, älska henne, älska henne, för hon är så oälskad av alla!
Vassula, hon hade övergett Mig och vänt sig emot Mig; hon vände sig emot Mig när hon växte upp och när det var hennes tid för kärlek; Jag kallade henne att dela Min mantel, men istället gick hon sin väg; hon kände sig mogen och trodde att hon skulle klara sig på egen hand; hon vände Mig ryggen och gick sin väg, flydde som en otrogen hustru;
Min älskade, vet du vad det vill säga att förlora en dotter? Mitt Hjärta brast; Jag grät; som om detta inte var nog, förklarade hon stolt och utan minsta tvekan krig mot Mig, sin Far, och mot alla martyrhelgonen! hon trodde inte längre på Mig; hon slutade att tillbe Mig, hoppas på Mig och älska Mig! hon tycktes ha glömt den kärlek vi en gång hade för varandra;
Jag hade gett henne söner och döttrar, men i sitt raseri slaktade hon Mina barn och gav dem till Satan så som man offrar brännoffer; sedan, som om detta inte var nog, vände hon sig till Satan och gjorde en överenskommelse med honom att vara honom trogen och tillbe honom istället, bara han ville ge henne allt hon önskade; Satan samtyckte men på villkoret att hon lät honom handla fritt; så bröt Satan fullständigt hennes förbindelse med Mig; hon lät honom skära av våra band; han fick henne att lita på honom; och förrädisk som han är, förde han först ut Min dotter i sumpmarker där hon blev tvungen att stödja sig på honom för att inte sjunka; hon bad honom då om att få stödja sig helt och hållet på honom;
Vassula, liksom Jerusalem en gång flydde från Mitt Hus, Min Heliga Boning, för att bli dotter till omoral och offra sina barn, det ena efter det andra som ett offer; så fann hon, Min dotter Ryssland, det klokt att göra detsamma; hon tog Mina Heliga Gåvor och gav dem åt Satan, som förvandlade dem alla till vapen; Satan förblindade henne med sitt bländverk, och i hennes blindhet flyttade han henne från sumpmarken till öknen för att svälta och törsta ihjäl; Jag såg henne gå naken, kämpande i sitt eget blod, Jag ropade på henne, men hon ville inte svara; Jag kallade henne igen, men hon ville inte lyssna till Mitt rop; istället provocerade hon Mig och tillkallade sina yngre systrar för att stödja hennes moraliska förfall; om de vägrade, så tvingade hon dem att lyssna med hjälp av sitt svärd; har Jag inte sagt: ”den som tar till svärd skall förgås genom svärd?”
Jag ransonerade hennes bröd för att hon skulle behöva Mitt Bröd, men hon föredrog att svälta hellre än att äta av Mig; utmattad och hungrande skickade hon iväg sina yngre systrar för att fortsätta hennes onda verk i hemlighet, för hennes tomhet var inspirerad av Tomheten själv, som är Satan; hennes land gav inte tillräckligt för att kunna föda henne; hon blev, skulle man kunna säga, ’en beroende’ under Min fiende;
dotter, gör inte mera nu; Jag skall fortsätta med det här Budskapet i morgon; kom, låt Mig välsigna dig, dotter;
livnär dig av Mig; vi, oss?
Ja, Herre.
