REDAKTÖRENS ANMÄRKNING

(Denna artikel nedan, skriven av Fr. Peter Yates, skrevs uppenbarligen före påven Francis död. Icke desto mindre är det nu viktigare än någonsin att våra läsare är medvetna om vad man hoppades på och vad som aktivt planeras. Det uppenbara behovet av fortsatt bön för enhet är mer angeläget än någonsin. Låt oss hoppas att en alternativ väg snart öppnas för att uppnå den enighet som kunde ha uppnåtts av påven Franciskus och patriarken Bartholomeus nästa månad).

Påve och patriark

Den kristna tron är unik i sin förkunnelse om de dödas uppståndelse, med Jesu uppståndelse som hörnstenen i sin tro, från vilken alla andra delar av denna tro hämtar sitt ursprung, sin förklaring och sin mening. Ingen annan tro kan göra anspråk på en liknande lära eller någon motsvarande händelse i sin historia som skulle vara jämförbar. De första apostlarna använde detta utmärkande faktum för att framföra sina påståenden till sina judiska landsmän och för att försöka övertyga dem om att Jesus var Guds Messias, den Utvalde, den Smorde och Frälsaren, Guds Kristus.

Situationen med vårt gemensamma ”fall” bort från vår Skaparen beskrivs som en ”andlig död” för mänskligheten, vilket förklarar allt som har gått fel i relationerna mellan människor sedan dess. Den blir ännu mer levande och verklig för var och en genom medvetenheten om den fysiska döden. Tron på Kristi uppståndelse för med sig kunskapen om övervinnandet av denna ”andliga död” genom hans offerdöd på korset och uppståndelsen från denna död på den tredje dagen; därför utgör uppståndelsen den mest kraftfulla och exceptionella händelse som någonsin har inträffat i mänsklighetens historia. När vi, liksom de första apostlarna och lärjungarna, tar till oss denna anmärkningsvärda händelse, finner vi oss tvungna att fråga: Vem är denna människa, som är föremål för denna oåterkalleliga händelse, och hur ska vi förhålla oss till honom? Vad betyder hans liv och död för var och en av oss?

Detta budskap om uppståndelsen har förts vidare av kristna från generation till generation under 2 000 år och utgör själva kärnan i den kristna tron.

Men det första en nutida kristen som vågar sig in i ekumeniska kretsar får lära sig idag är att datumet för när kyrkorna firar denna unika händelse, påsken, skiljer sig åt mellan kyrkorna i öst och väst. Och detta har inte bara varit sant ända sedan schismen 1053, utan kontroverserna om påskdatumet går tillbaka till de allra tidigaste åren i den kristna historien, till det andra århundradet och till och med före det.

Vi börjar inse att om själva grunden för vår tro firas på alternativa datum i andra delar av kyrkan, så finns det en verklig brist i vår förkunnelse av den. Betraktad av alla som ”står utanför” tron antyder en sådan variation omedelbart svaghet snarare än styrka, inslag av tvivel och osäkerhet, vacklan och en rad frågor som alla undergräver kraften och sanningshalten i det som förkunnas.

Men när det gäller denna besvärliga fråga som har plågat den kristna kyrkan under så lång tid kan vi nu säga att det kommer lite ljus i slutet av den långa mörka tunneln.

Och år 2025 har vi den privilegierade positionen att vara det år då vi kan se en positiv utveckling, gynnsam för att lösa denna fråga som handlar om själva kärnan i vår tro. Det här året är välplacerat eftersom det är ett av de få år som då och då inträffar, då påsken firas på samma dag av både östkyrkan och västkyrkan. I år är det också, vilket vi alla med glädje uppmärksammas på, 1700-årsdagen av konciliet i Nicaea, som var det allra första av kyrkans stora koncilier och där man (bland annat) enades om en lära om Gud – den heliga treenigheten – som har använts och efterlevts av alla vanliga kristna kyrkor sedan dess.

Det kanske mest angelägna och betydelsefulla av allt är dock att påven Franciskus och den ekumeniske patriarken Bartholomaios kommer att träffas i Turkiet i maj och planerar att besöka Nicaea tillsammans. Det är svårt att beskriva hur betydelsefullt detta möte kommer att vara för alla som längtar efter de kristnas enhet. Mötet kommer att bygga vidare på alla de tidigare möten som har ägt rum mellan påven och patriarken sedan påven Paulus och patriarken Athenagoras möttes första gången 1964.

Påskdatumet, som har varit en kontroversiell fråga ända sedan kyrkans tidigaste tid, står på dagordningen för deras möte och uttalanden görs med stort hopp och tillförsikt om att de två stora kyrkorna i öst och väst kanske efter så många långa år kan komma fram till en tillfredsställande överenskommelse. I sitt tidigaste uttryck handlade dessa konflikter om huruvida man skulle förlita sig på den judiska dateringen av påsken (14 nisan), som många kristna hävdade hade beräknats på ett felaktigt sätt. Konciliet i Nicaea år 325 blev sedan det tillfälle då den judiska kalendern inte längre skulle användas och det gjordes ett försök att uppmuntra enhetlighet, men ingen metod för att beräkna datumet överenskoms. Olika datum mellan öst och väst har uppstått sedan Nicaea genom att de använt alternativa kalendrar, den gregorianska eller den julianska, för att beräkna datumet.

Vi bör be för det kommande mötet mellan påven och den ekumeniske patriarken, som under flera år har förberett sig för detta tillfälle, och särskilt för deras gemensamma ansträngningar att nå en överenskommelse om datumet för påsken.

Ett datum för påsk – påven och patriarken

I ett brev till patriarken Bartholomeus, som skickades förra året på Andreas högtid, hänvisar påven Franciskus till det kommande besöket i Nicaea:

Ers Allhelighet, den nu nära förestående 1700-årsdagen av det första ekumeniska konciliet i Nicaea kommer att bli ytterligare ett tillfälle att vittna om den växande gemenskap som redan finns bland alla som är döpta i Faderns, Sonens och den Helige Andes Namn. Jag har redan flera gånger uttryckt min önskan att få fira denna händelse tillsammans med er, och jag tackar uppriktigt alla dem som redan har börjat arbeta för att göra detta möjligt. Denna årsdag kommer inte bara att beröra de gamla stiften som deltog aktivt i konciliet, utan alla kristna som fortsätter att bekänna sin tro med orden i den nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen. Minnet av denna viktiga händelse kommer säkerligen att stärka de band som redan finns och uppmuntra alla kyrkor till ett förnyat vittnesbörd i dagens värld. Det broderskap som kristna lever i och det vittnesbörd som de ger kommer också att vara ett budskap till vår värld som plågas av krig och våld.

Dicastero per la Comunicazione – Libreria Editrice Vaticana

”Ett datum för påsken” har också under många år varit ett rop på klarhet för läsarna av budskapen i Sant Liv i Gud, och särskilt för den grekisk-ortodoxa mystikern Vassula Ryden, som tog emot dessa budskap, som hennes anhängare anser ha sänts av Gud för just detta ändamål. I ett av de budskap som hon fick hade Jesus faktiskt sagt till henne:Förena påskens datum, så skall jag göra resten;(jfr SLIG-budskapet den 24 oktober 1994)… och menade med detta att åstadkomma enhet mellan kyrkorna i öst och väst. Det skulle vara ett vältaligt vittnesbörd till hennes minne (Vassula dog i september i fjol i cancer) och till hennes nästan 40-åriga mission över hela världen, där hon besökte över 70 länder och outtröttligt arbetade för Kristi kyrkors enhet.

Patriark Theodoros II av Alexandria och hela Afrika välsignar Vassula vid den ekumeniska pilgrimsfärden True Life in God i Egypten 2023

I Kristi bön om enhet för alla som tror på honom ber han: ”Såsom du Fader är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tror att du har sänt mig.” (Joh 17:21) Vi får inte för ett ögonblick minska vårt arbete med att på nytt väcka kyrkorna om Herrens uppmaning till enhet, eftersom världens välbefinnande och till och med överlevnad är beroende av detta. I en värld som är så söndersliten av våld och krig bör vi fördubbla dessa ansträngningar och särskilt i år med alla de nådegåvor och möjligheter som detta speciella firande ger. Om vi kan tro på dessa ord om hur viktigt det är att fira påskhögtiden på ett och samma datum, kan de kristnas vittnesbörd i denna värld, och i de länder där de regelbundet lider martyrdöden, komma närmare Herrens avsikt ”för att världen skall tro”.

Peter CSWG

(Fr. Peter Yates har varit med i TLIG i många år. Vassula besökte hans anglikanska kloster för många år sedan).

Vassula vid patriarkens officiella välkomnande