Dödsannons för Vassula Rydén † 25 september 2024
Vassula Rydén var den mest kända samtida mystikern med profetisk kallelse. Hon avled den 25 september efter en komplicerad operation. Hon efterlämnar två söner och tusentals läsare av de budskap hon förmedlade till världen och kommer att saknas av oss alla.
Vassula Rydén föddes 1942 i den grekisk-ortodoxa minoriteten i Egypten. Hon växte upp i Alexandria och senare i Lausanne i Schweiz. Hon gifte sig med en svensk FN-diplomat och levde ett liv som diplomatfru med intressen som måleri och tennis. Den 28 november 1985 upplevde hon för första gången en uppenbarelse från sin skyddsängel Daniel. Senare var det Gud Fader, Jesus Kristus, den Helige Ande, Jungfru Maria och andra änglar och helgon som talade till henne. Sammanlagt lyckades hon skriva ner 13 volymer med uppenbarelser som har översatts till över 40 språk. Hon höll över 1170 tal i över 85 länder.
Vassulas budskap är centrerade kring enhet – enhet och harmoni mellan människor och Gud, vår Skapare, enhet i familjer, enhet i världen, enhet i kyrkor, enhet mellan kyrkor och slutligen enhet mellan människor och religioner. När man ser hur mycket splittring det finns i världen, med höga skilsmässotal och nya konflikter mellan kyrkorna och jordens invånare, kan denna uppmaning till enhet verka som ett avlägset mål. Men när det gäller att ena de kristna kyrkorna har Kristus i budskapen lovat att det kommer att vara hans verk, så länge vi tar ett första steg genom att be och arbeta för att förena påskdatumen, som fortfarande firas enligt både den julianska och den gregorianska kalendern. Till påsken 2025 kommer datumen att firas tillsammans som ett resultat av de sammanfallande kalendrarna, och vi är många som ber om att kyrkans ledare ska hitta ett sätt att fortsätta med ett gemensamt påskfirande efter detta.
Vassula visste att kyrkornas enhet var en utmaning, men hon såg ett sätt på vilket vi kunde uppleva en försmak av kyrkornas enhet: genom gemensamma retreater och pilgrimsfärder. Vi kanske inte är strukturellt förenade i en enda kropp och i en enda enhetlig liturgi, men vi kan be tillsammans och dela vår tro genom ekumenisk vänskap och gemensam trosutövning. Hon uppmanade orädd till detta, och många av oss har dragit nytta av det. Kyrkornas enhet har varit ett medvetet kall under många decennier. Det är olyckligt att vi ännu inte har förverkligat Kristi översteprästerliga bön:”… så att de alla må vara ett, Fader, liksom du är i mig och jag i dig. Må de också vara i oss, så att världen tror att du har sänt mig.” (Joh 17:21). Vi har länge vetat att Kristus i SLIG-budskapen gång på gång betonar hur brådskande och viktigt det är med enhet bland de kristna, faktiskt från allra första början av budskapen: ”Min kropp är stympad ända till förlamning;” (21 juni 1987).
Vid sidan av kallelsen till pilgrimsfärder kände Vassula ett behov av att hjälpa de fattigaste i världen genom Beth Myriams – hus för fattiga. För närvarande finns det 33 sådana hus i världen, som upprätthålls genom donationer och utan administrativ ekonomisk börda.
Vassula var och förblir (liksom alla profeter i historien) ett tecken på motsägelse. Hon motsades både av ateister och rationalister och av vissa kyrkliga auktoriteter som vägrade att erkänna att Gud kunde välja en vanlig kvinna för att förmedla ett budskap om Guds verklighet och kärleksfulla önskningar för världen. Och som alla profeter fick hon inte heller något kyrkligt erkännande under sin livstid. Ändå hade hon anhängare från alla kyrkor – från lekmän till kardinaler och patriarker. Det var historiskt att hon, i egenskap av levande ortodox mystiker, lyckades få till stånd en dialog med katolska kyrkans troskongregation, en dialog som pågick 2002-2004 och som ledde till ett klargörande av kritiska frågor som samma kongregation hade ställt i en notifikation 1995. Mer specifikt besvarade hon frågorna i ett längre svar som kan läsas här. Dialogen ledde till att kongregationen skickade ett långt brev till biskoparna, där de uppmanades att läsa notifikationen i ljuset av hennes svar. Detta ledde i sin tur till att ärkebiskop Arguelles och biskop Felix Toppo utfärdade de s.k. Nihil Obstat och Imprimatur, som anger att det i SLIG-budskapen inte finns något som strider mot katolsk lära, tro och moral.
Vassulas största och mest bestående avtryck finns kanske hos människor från hela världen som fortsätter att läsa de gudomliga budskap som hon förmedlade. Budskapen har stor styrka och djup, och en stor andlig tillväxt är uppenbar när man jämför de tidiga budskapen med dem som följde under åren. Budskapen har inte för avsikt att överträffa den Heliga Skrifts normativa offentliga uppenbarelse, utan är en omformulering och aktualisering av Guds Ord för vår tid; de påminner oss om Bibelns sanningar och om de områden i våra liv där vi misslyckas med att leva efter dem. Många av dem som läser budskapen har kommit att tro att Gud gör sig känd i anden genom läsningen av dem och har kommit att erkänna att ”Guds ord gör vad det säger”, även när han talar idag. Budskapen förenar oss med Kristus och hans vilja, precis som i den klassiska Lectio Divina, den meditativa läsningen av Guds ord.
Den 8 juli 1992 sade Gud till Vassula: ”Jag och du skall sprida Mitt budskap; Jag skall sända dig till ytterligare några länder, sedan, när Jag känner att du har fullgjort ditt uppdrag, skall du återvända till Mig; Jag Själv skall komma och hämta dig.” Detta har fullbordats. Ära vare Vassulas minne, och ära vare Gud för att han nu har kallat henne till sig, efter ett livslångt apostolat för enhet.
Niels Christian Hvidt, ThD
