Biskop Anil Joseph Thomas Couto
Biskopen i Delhi, Indien, talar till TLIG-pilgrimer i maj 2005
(…) Sankta Katarina av Sienna och alla de andra stora helgonen som har gjort ett stort avtryck i historien, dem behöver jag inte berätta om, och som utmanade och som övertygade påvarna och så vidare att komma tillbaka till evangeliets sätt att leva.
Jag måste erkänna att jag inte var så intresserad av detta i början. Jag hade en upplevelse av Vassula i Delhi 1990 innan jag blev biskop. Jag hade just återvänt från Rom efter mina ekumeniska studier. Vi hade ett mycket trevligt möte med alla pastorer och så vidare. Men på den tiden tog jag det inte på så stort allvar, jag sa att det finns många sådana människor i världen idag och så vidare. Men när jag började läsa hennes skrifter, hennes meddelanden och så vidare sa jag att hon är sann, hon är verklig och en väg till enhet, som jag läste igår, det finns inget annat än ånger, ödmjukhet, kärlek och att förstå och acceptera varandra på hjärtats nivå och jag kan se det.
Det har hänt under de senaste fyra dagarna för första gången i mitt liv, och jag är säker på att det är samma sak för många av oss. För första gången i vårt liv har vi upplevt eukaristin tillsammans. De ortodoxa, katolikerna, anglikanerna och så vidare. Naturligtvis sade vi att de andra protestantiska grupperna inte är där och att om de hade varit där skulle de också ha tagit del av den heliga eukaristin. Vi skulle kunna tänka oss att få med dem på nästa pilgrimsfärd, med fokus på Guds ord. Och se hur Guds ord, hur vår egen erfarenhet, tron på Jesus Kristus, vår kristna erfarenhet av lärjungaskap och så vidare kan förena oss alla, och sedan skulle det leda dem till den heliga eukaristin och till hela den katolska traditionen som vi alla delar, inte bara den romersk-katolska utan hela den katolska traditionen, i den kyrka som vi alla delar. Att leda dem till en helhetsförståelse av vad kyrkan är… kyrkans hela tradition.
Så det kan vara vår plan för nästa pilgrimsfärd. Att samlas för att få med andra som inte tror på eukaristin som enhetens centrum, men absolut Guds ord, som centrum för enhet. Jag är säker på att för oss alla är Guds ord grunden. Vi insåg detta i Delhi när vår helige fader påven Johannes Paulus II dog och vi hade en ekumenisk bönegudstjänst. Vi samlades så många som möjligt och alla talade så vackert om döden och uppståndelsen, om hela den tro som vi alla delar. Så vi sa att vi kanske inte kan enas vid det eukaristiska bordet, men vi kan verkligen enas vid bordet med Guds ord. Därför kan vi föra samman protestanterna och det blir också en chans för oss att dela den tro som vi alla har gemensamt och slutligen föra dem till enheten i den enda heliga katolska och apostoliska kyrkan.
Så tack så mycket, Vassula. Tack för att du gav mig den här möjligheten.
