Sant Livet i Gud den 12:e ekumeniska pilgrimsfärden i Grekland

“Upptäck helgonens land” 26 oktober 2019 till 3 november 2019

(Det grekiska folket kallas “hellener” – vilket betyder: de människor som vandrar med Gud).
Som en inledning till denna berättelse om vår pilgrimsfärd i Grekland, har ett meddelande från True Life in God som gavs till en pilgrimsgrupp som kom från Aten och Rhodos för att be och lära sig radbandet på Patmos – Apokalypsens ö – den 25 juli 1989, av en tillfällighet direkt samband med veckans höjdpunkter:

“…vakna! älskade; Jag är er Frälsare, den Korsfäste, er Återlösare; känn Min Kärlek …
MFör er skull har Jag kommit för att öka kärleken och minska ondskan; Jag kommer för att förse er själ med allt den saknar; var inte rädda, mina små, är Jag inte frikostig? är Jag inte den högsta? så ha förtröstan, ty du är i din Faders famn; Jag, den heliga Treenigheten, är en och densamma;

Överlämna er helt och hållet i Mina armar och tillåt Mig att forma er till levande ljuspelare, tillåt Mig att dela allt som Jag har med er; Jag älskar er!” (Sant Liv i Gud, 25 juli 1989)

På kvällen den 26 oktober 2019 inleddes vår 12:e ekumeniska pilgrimsfärd med True Life in God, den här gången i Grekland. Vårt strandnära hotell låg i Marathon, en antik stad nära Aten, där slaget vid Marathon stod och vanns av atenarna år 490 f.Kr. Den vackra omgivningen var hisnande. Vårt hotellkomplex byggdes för att se ut som en liten by med fristående hotellsviter, som såg ut som små radhus. De släta stengångarna utomhus var kantade av vackert blommande träd som stimulerade våra sinnen med majestätiska dofter. Guds skönhet i naturen speglade Hans skönhet i våra själar när vi växte närmare Honom varje dag under vår åtta dagar långa pilgrimsfärd. 720 personer från hela världen anlände till Golden Coast Hotel för att delta i och dela denna resa mot enhet med Gud och varandra. Det var en livlig återförening där människor presenterade sig, återupplivade vänskapsband och bekantade sig med varandra på nytt. Bland åhörarna fanns 89 kristna präster, 3 muslimska shejker, 3 muslimska talare, 1 rabbin och 2 buddhistmunkar. Sammantaget bestod publiken av 21 kristna samfund och 8 icke-kristna representanter: Buddhister, judar och muslimer (druser, sunniter och shiiter). Ytterligare några präster som hade för avsikt att komma kunde inte få sina visum i tid för evenemanget. Jesu arbete för enhet är allomfattande, eftersom Han gång på gång sa till Vassula att Han kommer att åstadkomma det. Det säger Han:

“…Vassula, ha tålamod; Jag har sagt att Mitt Ord flyter som en rännil; från en rännil kommer det att öka till en flod, breddas, sedan kommer det att strömma och Mitt Ord kommer att förvandlas till en stor ocean, en kärlekens ocean som fördjupar era hjärtan med kärlek och kärleken kommer att vara bland er som kärlek;” (Sant Liv i Gud, 4 februari 1988)
Det var uppenbart att vi alla kände av den Helige Ande som en varm vind som svepte genom oss och i vårt samspel med varandra. Det genomsyrade vår sammankomst den kvällen och under hela veckan.

Söndag 27 oktober 2019

Veckan började på allvar morgonen därpå, söndagen den 27 oktober 2019, med en mycket tidig frukost och en välkomstprocession som leddes av Vassula med krucifixet i handen och åtföljdes av alla präster. Varje prästmedlem presenterade sig och gav oss en glimt av sin religiösa tillhörighet och bostadsort. Vi kände vikten av deras kallelse och respekterade deras prästerliga status. De är Guds herdar, ledarna för Hans hjord.

Efter processionen hälsade Vassula alla pilgrimer välkomna. I sitt tal påminde hon oss om att Gud inte gör skillnad mellan sina skapelser och att vi bör ta Hans uppmaningar och varningar på allvar: “Så om människor upplevde kärlekens i Gud och i människorna, skulle de ledas till att älska Gud och varandra… Om alla insåg att vi lever i ögonblick av otrolig nåd och barmhärtighet och att Gud med full kraft förnyar sin skapelse, skulle vi aldrig upphöra att förhärliga Gud natt och dag och våra hjärtan skulle flamma upp av iver! Om människor uppmärksammade Herrens uppmaning till omvändelse, skulle alla män och kvinnor redan vara helgon.”

Efter Vassulas välkomnande läste fader Vincent upp listan över de länder som deltog i pilgrimsfärden. Varje gång ett lands namn lästes upp reste sig pilgrimerna från det landet med ett glädjeskrik. Det var rörande att se människor från en mängd olika länder kärleksfullt förenade i ett och samma rum.

Grekland, vårt värdland, hade sina ledare, både inom kyrkan och inom militären. En stor atensk ledare, Miltiades, ledde sina trupper till seger – “Niki” (det grekiska ordet för seger) – mot den persiska armén som ville erövra Grekland på 500-talet f.Kr. Slaget vid Marathon, som vi såg en dokumentär om, visade tydligt den starka, grekiska andan. I dokumentären såg vi slaget vid Marathon och det grekiska folkets andliga kamp för sina liv, sina värderingar och sin kultur med all sin kraft och hela sitt väsen; 3 000 soldater marscherade hela natten in i Aten för att fullborda sin seger, efter att ha besegrat trupperna i Marathon. De är ett folk som brinner för sin övertygelse och som efter bästa förmåga inte låter något ta den ifrån dem. Den persiska armén var tre gånger så stor som den atenska, men atenarna använde nästan övermänsklig energi för att lägga upp strategier och heroiskt leda trupperna till seger. För oss idag, kommer vår andliga seger genom Kristus, och den här dagen, efter videodokumentären, väckte fyra talare, från olika samfund, oss andligt.

Den förste att tala var ärkebiskop Simon Atallah från den maronitiska kyrkan. Ärkebiskop Atallah fokuserade sitt anförande på Jesu bud om kärlek. Han förklarade hur enhet är en frukt av kärlek: “Denna enhet: inom familjens, samhällets, kyrkans och mänsklighetens nivå, är ett tecken på att den inre människan utvecklas genom Kristi kärlek och vår förankring i Honom.”

Den andra talaren var biskop Riah Abu El Assal från den anglikanska kyrkan. Han påminde oss om att: “Lång tid har gått åt till att söka ENHET inom Kristi kropp. Tusentals sidor har skrivits i detta ämne. Vi har olika uppfattningar om hur Anden kan skapa enhet i mångfalden. Vissa försöker att utesluta en del från Guds ovillkorliga kärlek dem som Gud insisterar på att inkludera i sin gudomliga medkänsla och nåd. Men vid den första pingsten i Jerusalem talade apostlarna på olika modersmål (Apg 2:6). Man undrar om det inte är vår brist på gudomlig kärlek som fört oss tillbaka till Babel.” Han avslutade med en bön från Paulus brev till romarna om enhet.

Metropolit G. Haddad, från Melkitiska kyrkan, förklarade i sitt tal hur andlig kärlek är villkorslös och utan förväntningar. Han betonade att stolthet och kritik är enhetens stora fiende. Som sista talare för dagen presenterade rabbinen Alon Goshen-Gottstein en judisk lära om sambandet mellan visdom och fred.

Efter att ha avslutat morgonens samtal förde vår pilgrimsresa oss till Akropolis, vid Parthenon, för att se Aten från ovan. Efter Kristi födelse gav det grekiska folket, “hellenerna”, vår heliga moder Maria samma namn, “Parthena”, för att hedra hennes jungfrulighet. Här, nära Akropolis, på Aeropagus-kullen, höll St. Paulus sin välkända predikan för atenarna och talade om inskriptionen “till en okänd gud”. (jfr Apg 17:22) Vi fick tillfälle att se och höra hur den grekiska antiken förberedde sig för att ta emot kristendomen. För att få en glimt av denna historia tog vår bussresa oss till höjdpunkterna i det moderna Aten.

När vi återvände till vårt hotell avslutade vi dagen med en romersk-katolsk högtidsmässa.

Måndag 28 oktober 2019

Dag 3, den 28 oktober 2019, inleddes med ännu en strålande dag som välsignades med en syrisk-ortodox liturgi efter att vi gemensamt hade sjungit bönen “Fader vår” på arameiska. Medan vi inspirerat sjöng vår meditation fick Jesus oss att förstå att vi, som Kristi sanna, förenade kropp, erbjuder Fadern vår bön i sång. Vi är Kristi manifestation, Hans manifesterade arbete för Guds rike. Vid liturgins avslutning sjöng några änglalika röster en mycket andligt högtidlig sång. Som en påminnelse om att be varje morgon gav arrangörerna oss ett kort med tre dagliga böner, som placerades på varje sittplats, omslutet av ikonbilder av Kristus och Jungfru Maria. I slutet av liturgin/mässan lyfte vi våra kort unisont och prästen välsignade dem. Som en souvenir från vår pilgrimsfärd skulle varje kort bidra med välsignelse till våra hem. Vid detta tillfälle fick Vassula dessutom en särskild utmärkelse av ärkebiskop Mor Silwanos Boutros. Vi lyssnade till tre föredrag efter mässan/liturgin, och på ett djupare sätt lärde oss att förstå Guds plan för mänskligheten.

Metropolit Athanasios Canepa från den koptiska kyrkan talade om Kristi fred: “För att skapa fred omkring oss måste vi först skapa den i våra egna hjärtan och i våra sinnen.” Han sade att “utan välgörenhet kan ingen religiös handling behaga Gud”. Han förklarade att den Helige Ande är den främsta kraften för enhet baserat på orden av Cyprianus, martyr och biskop av Kartago från 258 e.Kr: “Den Helige Ande hade denna enda kyrka i åtanke när han i Höga Visan sa: Hon är en, min duva; hon är fullkomlig; hon är unik för sin moder.” De troende har därför bara ett enda hus, bara en enda kyrka. Det är detta hus, det är den harmoni som råder här, som den helige Ande har i åtanke när vi hör det i Psaltaren: Gud förenar i samma hus dem som är förenade av samma tanke, samma känsla, det vill säga Guds hus, Kristi kyrka, bebos av enkla själar, förenade av gemensamma trosband. Därför visar sig den Helige Ande i form av en duva.

Pastor Jarle Tangstad från Pingstkyrkan i Danmark avslutade med en vacker sammanfattning:
“Och kom alltid ihåg hjulprincipen:
– Allt börjar med centrum
– Enheten är som närmast nära centrum
– Ju bättre vi förstår varandra och vågar lita på varandra, desto längre ut kan vi nå och desto större kan hjulet bli.

Frank Sinatra sjöng “Jag gick min egen väg”.
Tyvärr, för oss finns det ingen Min väg utan bara Hans väg – Guds väg.”

Vårt tredje föredrag av Sheikh Mohamed Ali El Hajj – shiamuslim – lästes upp, eftersom han aldrig hade fått sitt visum för att vara hos oss. Han började med att nämna det muslimska narrativet: “Är religion något annat än kärlek?” Han kopplade detta narrativ till Jesu undervisning om kärlek. Han föreslog också en vision för arbetet med Sant Liv i Gud och avslutade sitt anförande med att säga att det är vår plikt och vårt ansvar att sprida vårt sätt att tänka över hela världen.

Efter att ha smält den stora mängden information och insikter från dagens föredrag begav vi oss till antika Korinth för att besöka dess ruiner, Korinthmuseet, Epidaurus, dess antika teater och Asklepios helgedom.

Sankt Paulus bodde nära agoran i det antika Korinth i ungefär ett och ett halvt år. Människor från många olika samhällsskikt kom till Korint, så han kunde sprida sitt budskap till dem som kom från andra områden och andra länder. Den ärade Sankt Paulus-kyrkan är nu placerad på den plats där han predikade. Paulus arbetade även under sin vistelse i Korint. Vi tittade på delar av en gammal hamn dit Paulus anlände och där han arbetade. Korint ligger på ett näs, så det var lätt att ta sig hit för resenärer. Av ruinerna att döma var detta en utmärkt plats i Korint för Paulus budskap om den uppståndne Kristus, som på den tiden spreds över hela världen med hjälp av resonans och ekon. Korint ligger i utkanten av den nordvästra delen av Peloponnesos. Det var härifrån som alla varor och människor kunde transporteras till de joniska öarna och Italien. Det kallades “akro” (kanten). Peloponnesos har ett otroligt vackert landskap med floder, höga berg och naturliga, varma källor. Det är fullt av oliv- och fikonträd. Från Korinth åkte vi vidare till Epidaurus, ett enormt scenområde: antikens äldsta scen, och sedan till ett antikt läkeområde som byggts i den närliggande skogen. Komplexet, som dateras till mellan 600-800 f.Kr. var tillägnat guden Asklepios och såg ut som en kurort. Det var enormt stort, med sovutrymmen och bad. De som kom för att bli botade sov med ansiktet nedåt på en särskild plats på marken och försökte drömma om guden Asklepios, som hade för avsikt att bota dem. Genom denna historia fick vi se och höra hur denna forntida kultur värdesatte helande från det gudomliga. Den förberedde sig för att slutligen ta emot Kristus och den heliga treenigheten i sin kultur, och än i dag finner de helande genom Kristi ingripande i deras liv. När vi återvände till hotellet åt vi middag och senare fick vi möjlighet att tillbe Kristus i eukaristin under en kvällsöppen tillbedjan.

Tisdag 29 oktober 2019

Tisdagen den 29 oktober var det tidig väckning vid soluppgången. När vi klev på bussen kl. 06.30, i hopp om att inte missa den, välkomnades vi av glada ansikten och entusiasm. Det av oss styrka från en kraft bortom oss själva. Vi började vår promenad till bussens bakre del när en passagerare tittade på oss och sa “Ännu en dag. Tack gode Gud att vi får en ny dag.” Gud ger oss verkligen vila, till och med u